Ge mig nått som känns.

Känner mig totalt känslolös. Känner att jag inte har några känslor kvar. Jag vet helt enkelt inte om jag är glad eller sur, snäll eller elak, hatisk eller kärleksfull. Känner heller inte att någon har några som helst känslor för mig. Känns som att jag är ett tomt skal som alla bara accepterar finns där. Och jag kan inte ens säga att allt det här känns för jävligt. För jag känner ju ingenting.

Söndagseftermiddag.

Sak man kan roa sig med på en söndagseftermiddag för att ignorera det faktum att man borde plugga:
- Kolla hur bra ytspänning cola har och sedan spilla ner hela ens byxor.

Baby you're my destiny.

Den andra juni i år skrev jag ett blogginlägg där jag bad om någon som ser och förstår mig. Jag ville hitta den där killen som har ”allt”. Dock finns det nog ingen människa i världen som har ”allt”. Men i alla fall, nu några månader senare sitter jag här och har faktiskt någon som ser och förstår mig. Oftast i alla fall. Dessutom fyller denna någon år den andra juni. Är det inte sådant man kallar ödet?

Meme jAAmo.

Känner mig väldigt elak, men det är en kille i spanska ett gruppen som typ är i målbrottet och samtidigt försöker prata spanska. Är det meningen att jag ska kunna hålla mig för skratt?

Mattelektion.

And you're singing the songs, thinking this is the life
And you wake up in the morning and your head feels twice the size

”Information och layout lektionen”.

Från att ha börjat prata om bloggar och det faktum att föräldrar läser men låssas om att de inte gör det kom vi (”gänget”) in på om vi helst skulle vilja ha en dotter eller son i framtiden. Med detta kom vi fram till att det inte finns något fel på killar. Visst de kommer i målbrottet, men det är liksom bara kul. Om man jämför med oss tjejer som har pms; gråter för allt, blir sura för "ingenting", kastar elaka blickar, skriker och slår i dörrar. Då är faktiskt killar mycket bättre.
Det enda vi inte tycker om med killar (som Emma kom fram till) är att de får hår i ansiktet, skägg alltså, "för det gillar jag inte riktigt". Men annars. Det finns inget?

Onsdag.

Skit jobbiga daaaaag.

Baby since that very day you haven't crossed my mind like a
thousand times per day, only like a nine hundred and ninety-nine.

Otippad trevlig kväll.

Blev någon slags ”spontantripp” hem till Angela i kväll. Efter att jag och fadern dumpat bröderna på EU-körkortsutbildning åkte vi dit. Ingen som öppnar när vi plingar på, vi hittar en liten stege på baksidan, pappa klättrar upp och knackar på fönstret till vardagsrummet där vi både ser och hör pappan i familjen sitter och spelar piano. Vi får komma in och de kommande två timmarna (för min del) spenderades med Angela i hennes säng. Det var mysigt och trevligt, längesen jag träffade den tjejen.

Jag tycker fortfarande om dig.

Lisa hittade en liten film, ni som inte vet vem "Smiley" är, titta till höger. Hahaha.

Mer skruvat.

Föresten det där är inte alls den mest skruvade historien jag skrivit. Den mest skruvade var den om en tjej som satt på ett tåg. Plötsligt kliver det på en kille och börjar prata med henne. Tåget får ”problem” (i själva verket har någon hoppat framför tåget) och därför har en person (typ av en ängel) parat ihop dessa två människor eftersom hon behöver en vän (eftersom personen som hoppat framför tåget var tjejens stora idol). Som sagt, vart får jag sånt ifrån?

My Ernst Hemingway story.

Har precis skrivit ihop något som måste vara den mest skruvade storyn jag någonsin skrivit. På engelskan fick vi i uppgift att skriva egna Hemingway berättelser, dvs. man ska skriva om något som bara ger en hint om vad som pågår under ytan. Isbergstekniken om ni hört talas om den?
Under ytan på min historia finns två kvinnor som har ett hemligt förhållande eftersom den ena har en man. Vilket man får gissa sig till utav en väldigt känslosamt blandad konversation på ett café i London. Vad får jag sådant här ifrån?

Förvirrande samtal om Pappor och Petrar.

Mamma: Har Vivecas Peter blivit pappa än?
Morfar: Det tror jag inte…
Mamma: Hur gammal är han egentligen?
Morfar: Ja… Han är väl 40?
Mamma: Nej så gammal kan han inte vara?!
Morfar: Jo, han var 2 när vi flyttade dit…
Mamma: Men han kan ju inte vara bara 8 år yngre än mig!
Morfar: Men han var 2 när vi flyttade dit och då var du elva!
Mamma: Flyttade var?
Morfar: Till villan.
Mamma: Vem Peter pratar du om?
Morfar: Grannen? JAHA! Pratar vi om Vivecas Peter?
Mamma: Haha, ja.
Morfar: Ja, han ska ju också bli pappa ja…
Mamma: Ska grannen också bli pappa alltså?
Morfar: Nej men hans syster.

Du är svår att leva utan, jag är svår att leva med.

Jag tror att jag är en jobbig människa att leva, umgås och vara med. För jag är aldrig lagom. Jag är alltid för lite eller för mycket. Antingen pratar jag nästan inget alls eller så pratar jag nästintill konstant. Jag blir ofta nervös och stirrig, vilket bidrar till den punkt att jag pratar för mycket. Antingen är jag hel lugn och totalt seg eller busig och skuttar runt. Jag har även ett stort behov av bekräftelse, jag behöver ofta höra bra saker - annars får jag lätt för mig saker som inte är fullt så bra. Jag tröttnar ibland på mig själv, orkar inte med mig och skulle vilja stänga in mig själv i ett rum. Vilket är ganska svårt med tanke på att jag sitter ihop med just mig själv.

"Jag gör special mat åt Pikachu."

Sitter hemma hos en mycket trött Smiley. Faktum är att han ligger och sover som en gris för tillfället. Försökte pigga upp honom lite genom att hoppa på honom förut, men tror att det endast gav motsatt effekt.
Men jag ska inte klaga, vi (kan vara så att jag väkte honom) vaknade väldigt tidigt och vid sju låg vi och tittade på barnprogram och åt PanPizza. Haha.

Idag vill jag tipsa om en kanonblogg. Hehe.

Som ni vet har UF dragit igång nu och här hittar ni vår blogg.

Jag tror att någon vill säga mig något.

Ända sedan i måndags då jag gick in i skolan och fick se blod i trappan har blod förföljt mig. Senare samma dag såg jag röda fläckar i min väska. Tyckte det var helskumt eftersom jag inte hade någonting som möjligtvis kunnat läckt och skapa detta. Men jag vet att jag torkade av några saker med min handduk och att den då fick dessa röda fläckar på sig. När jag sedan kom hem och skulle packa upp min handduk fanns inga röda fläckar på den. Jag letade igenom hela väskan men ingenstans fanns någonting rött. Nej jag har inte drömt det här, fråga människorna jag umgås med och de kan berätta att jag faktiskt såg röda fläckar. Och på tal om att drömma, drömde i natt att jag hade mens (blod där med) och även att jag blödde på andra ställen.
Jag börjar bli lite rädd.

Förlåt Lisa.

Tänkte att det är lika bra att erkänna på en gång att jag sitter här och äter Polly. Kommer nämligen inte att överleva dagen utan att bryta ihop om jag inte får i mig socker. Som ni förstår har alltså min dag inte varit någon höjdare (tack vare x antal olika saker jag varken vill eller tänker ta upp här) och helst skulle jag gå och lägga mig nu. Men eftersom två ”prov” kallar blir det Polly och plugg idag. Great.

Och jag som älskar Punschpraliner.

Kul att jag och Lisa skakat hand på att inte äta godis den här veckan och att sedan Smiley trycker i sig alla mina Punschpraliner och tvingar mig att pussa honom.

Höst.

Kände att jag behövde höst här också.

Min bror är en varulv.

Min bror spenderar på tok för mycket tid framför datorn och ni frågar mig. Jag ser honom i princip aldrig, mer än när jag går in i hans rum och ser huvudet sticka upp över stolsryggen och som hastigast vid middagsbordet. I dag hade jag ”förmånen” att äta middag med honom själv och jag blev nästan rädd. Vad är det för jätte min lillebror blivit? Hans ben är långa och håriga och fötterna enorma. Han stoppar in så mycket mat i munnen att jag tror han ska spricka. Vad hände med den lilla pojken som frågade om äppelpajen, som vi åt efter soppan en kväll, var bakad med kärlek?

Ännu en andledning till storstädning.

Jag gjorde något halv dumt idag. Var med min mor och handlade mat och bara för skojs skull (vi skulle egentligen inget ha) gick vi in på ett sådant där billigt b-ställe också. Ni vet vad jag menar utan att jag nämner några namn. Hur som helst, vad ligger då där och bara skriker på mig? Jo en helfigursspegel (för mig) med silver ram. Eftersom vi var på det där billiga b-stället var självklart spegeln billig den också. Så ja, jag köpte den såklart, den ville ju ha mig minst lika mycket som jag ville ha den. Det dumma, som jag tänkte komma till typ nu är: var hade jag tänkt ha den? Mitt rum är redan så överfullt det kan bli ungefär...

Jag har alltid undrat hur jag skulle se ut som flint.

Jag mår riktigt dåligt av den här bilden, men samtidigt så kan jag inte låta bli att skratta. Så, såhär en tråkig fredagseftermiddag väljer jag att bjuda på mig själv (och Britneys flint) som min "vän" Moa så snällt korsat ihop. Håll tillgodo.

Dagens händelse.

För att citera Emma: ”Ett ställe i Mariefred har brunnit ner så Evelina missa bussen".

Fredag-segdag.

Jag har nog aldrig vart så seg i hela mitt liv som jag är just nu. Hela klassen är seg, vilket är ganska vanligt eftersom det är fredag. Men vår lärare som är ny för terminen är orolig och har minst 3 gånger frågat (både i helklass och gruppvis) om det hänt något. Hur förklarar man för en ny lärare att vi alltid är så här sega på fredagar, att alla våra gamla lärare förstår det (och är lika sega dem) och därför brukar låta oss ta det lite lugnt? Nej precis det går inte.

Den stora smällen.

Det är väl ingen som missat att Big Bang återskapas idag? Radio, tv, tidningar och internet, över allt pratas/skrivs det om den stora smällen. Som i och för sig ska vara liten, eller man ska försöka göra en miniatyr av den. Hur som helst, sitter och läser forumtrådar (som det så vackert kallas) där detta diskuteras. Man är orolig att jorden ska gå under osv. Jag är inte särskilt orolig, det är ändå bara den 10 september idag, inte den 11…

Varför kan man inte kontrollera allt?

Varför har man för höga förhoppningar på saker när man vet att man kommer bli besviken? För visst blir man allt för ofta besviken?

English discussion.

Evelina: We only have sex if we love each other…
Sanna: YOU DO?!

Sanna var lite för snabb med svaret där. Haha.

Dessutom...

... sprang jag på en gammal klasskompis jag inte sett sedan avslutningen i nian på stationen i Strängnäs. Det var trevligt men insåg då hur mycket jag faktiskt fortfarande saknar 9c. Stjärnorna i C som Hola-Hola-Roland skulle säga.

Den här dagen...

Ligger i sängen, jätte yr och vågar ärligt talat knappt resa mig upp. Ingenting har varit som det borde idag och större delen av tiden har jag irrat runt och inte fattat någonting. Hamnade på någon ersättningsbuss imorse, lektionerna var omflyttade, Jani var allmänt förvirrande när vi höll på med UF, det blev diskussion om när vi skulle äta, inga* dök upp på idrotten osv… Säg något som blev rätt liksom. Så här ligger jag, helt utslagen och vet snart knappt vad jag heter.

*med inga menar jag endast fyra stycken.

Mamma Mia.

Riktig feel-good känsla efter Mamma Mia filmen. Dock ville jag efter att ha suttit och tittat på Amanda Seyfried (Sofie) i nästan två timmar dra en säck över huvudet eller något och aldrig mer komma ut. Hon som jag alltid tyckt varit så ful tidigare.
Aja, hon var jäkligt söt i alla fall och filmen var bra.

And if I’d fall, would you pick me up?

Jag känner att jag är en misslyckad tonåring. Fredagkväll: middag med familjen och sedan sängen med en bok. Men jag liksom gillar det.


Is there anyone you’d rather wish I’d be
Do you still keep pictures of old girlfriends
Are they prettier than me

Jag är kär.

September är som vi alla vet den första höstmånaden och som de flesta av er vet älskar jag hösten. Jag är kär i färgerna, jag är kär i lukterna och jag är till och med kär i alla vattenpölar.
Jag sitter nu i mitt andra hem, dvs. hemma hos farmodern. Promenaden hit fick mig att skutta och le. Åh, vad kär jag är i hösten.

Emmas ordspråk.

Nu när skoldatorn är tillbaka har jag hittat lite gamla godingar som legat på lager över sommaren. Hittade bl.a. en fil som heter ”Emmas ordspråk” och innehållet lyder: ”Gör inte skinn av en ko på isen.”. Haha, jag fattar inte ett piss?

Morgon.

Sitter på något som skulle vara webbdesign men det är det inte. Vi ska leta APU platser men som ni märker gör jag inte det. Mycket som borde vara men inte är.

Första september.

15.20 skådades en obemannad rullator på gångbanan från stationen mot centrum i Strängnäs. Undrar hur och varför den hamnat där? Som att någon helt plötsligt kommit på att den faktiskt kan gå utan och ville lämna den till bättre behövande.
Ungefär samtidigt som detta uppmärksammade jag att en kille förföljde mig. Vit tröja, mörka jeans och en svart ”skinn” väska som bars i handen. För en gångs skull var det ingen lillpojke, han var minst 16, okej kanske 15... Luktade gott gjorde han i alla fall, vilket jag kunde uppmärksamma eftersom han var aningen för närgången för att vara en helt främmande person. Men det var trevligt. Ungefär vid Präntaren slutade han förfölja mig, vill tro att det var för att han fattade att jag hade fattat att han förföljde mig och därför blev generad. Men antagligen skulle han väl bara dit helt enkelt och så många andra vägar finns det ju inte.