Hela långa, lång helgen.

Blä på vad tiden går fort och är konstig. Imorgon är det onsdag och redan då blir det helg (nog för att jag jobbat dem senaste helgerna så helg betyder inget för det), kör på after work med bästa Strängnäs tjejerna och sen har jag bestämt mig för att vara ledig för att hjälpa mamma. Hela långa, lång helgen.

Inte svart eller vitt.

Ibland är det bara så jävla enkelt. Så rätt och man undrar varför man går miste om det. Så var det igår. Idag är det inte så enkelt. Idag tänker jag på att vad man än gör går man miste om någonting annat. Ni vet inte vad jag pratar om. Det vet jag knappt själv heller.

Jag fann gud på ett dansgolv.

Hela livet var ett disco.

Igår kväll. Ja. Vad hände? Jag vet så mycket som att jag blev utvärderad psykologiskt och fick någon slags "diagnos" eller jag vet inte? Sen härjade vi runt som vanlig och satt och pratade skit till 5 imorse. Klockan stod på 9 och förstår fortfarande hur jag kom upp? Men här är jag två timmar senare.

Men du är värd att vänta på.

Jag hatar när mascaran börjar säga ifrån. När den vill dö och inte göra ens fransar fina längre. Det värsta är när den säger så och man vet att den hamnar på kampanj om en vecka och man liksom inte vill gå och köpa en ny nu. Så jag fortsätter att svära varje morgon tills nästa vecka bara för att.

Det där med att göra flera saker samtidigt.

Jag gör alltid flera saker samtidigt... För jag har insett att annars räcker liksom inte min tid till. På morgonen, som exempel, sitter jag vid datorn, äter frukost, klär på mig (samt väljer kläder), sminkar mig, fixar håret och packar väskan samtidigt. Och det är bara en vanlig morgon. Ibland om det är något speciellt så blir det ju mer.

Jag har börjat inse att mitt "multitasking"-ande verkar gå mamma på nerverna. Hon har flera gånger blivit riktigt irriterad över att jag när jag äter middag samtidigt sitter vid datorn, diskar saker efter som, pratar i telefon, bokar och planerar i min kalender, går och kissar, provar kläder och ja, sånt där smått och gott. Det är nästan så att hon tar undan min tallrik från bordet och säger "så nu har du ätit klart". Ikväll har hon sagt åt mig två gånger att släcka och stänga dörren till badrummet. Men jag har båda gångerna förklarat att jag inte är klar där inne. För ibland behöver man pausa och gå iväg och ta av sig en tröja, borsta håret, byta trosor och prata med någon mitt i tvätta-ansiktet-borsta-tänderna-kissa-innan-sängen-ritualen. Gärna samtidigt. Sen blev hon sur och gick ner till sin dator när jag borstade tänderna i köket samtidigt som jag försökte prata med henne. Hon gillar visst inte tandkräm på köksgolvet. Tror det samma gäller för alla golv i huset i och för sig. Men ändå. Jag kommer ändå inte sluta med mitt multitasking.

Endast ett geni kan hantera kaos, jag är uppenbarligen inte ett geni.

Jag känner att bloggen och ni läsare bara får ta en massa klagomål och skit från min sida. Jag klagar på att det är stökigt och att, ja, det mesta är pest. För att bringa lite förståelse till att jag klagar så mycket tänkte jag att ni ska få se hur jag lever, på riktigt. Ni ska få se mitt skit. Jag skäms lite över detta eftersom jag ofta får uppfattningen av att folk (dem säger det rakt ut) ser mig som en riktig ordningssammänniska och jag vill gärna förbli sedd så. Men. Ändå.



















































































Nej jag skojar inte.

En solig söndag i mitt liv.

Igår hade jag en mysig kväll med en likasinnad, dvs. en annan som inte hade något bättre för sig eftersom även den skulle upp och jobba idag. Klagade på livet, åt chips och kollade på film.

I övrigt deppade jag över att jag inte var på studentkryssning som mina kidz (mitt smeknamn på mina älskade 92:or, + en 91:a i och för sig) var, och är, på. Jag hade riktigt kul på min för ett år sen. Och jag skulle vilja ha lika kul med dem nu. Men men. Södertälje och mitt kära jobb kallar. Puss på er sötnosar, änglar och riddare.

Södertäljäääh känns ikväll inte så jääh.

Ikväll hade jag velat vara på fest. Ja. Väldigt mycket. Men så blev det inte. Sitter här. Lär gå och lägga mig om någon timme. Imorgon blir det jobb. På söndag med. Tydligen tyckte jag igår att den här helgen kan jag lika gärna jobba bort. Så tänker jag inte ikväll. Men nu är det för sent.

"Jag är tung."

Börjar känna mig tjock. Eller alltså, kanske inte fet. Men uppsvälld. Äter på tok för mycket och fikar varje dag. Typ flera gånger. Och idag lurade min chef med mig på att käka kebabtallrik till lunch. Så efter det kände jag mig ju inte alls mer uppsväld? Men fan så gott det var. Tänker att det kanske inte gör så mycket, så länge jag inte kommer upp i min maxvikt (har bestämt en vikt jag inte får gå över, ja, fören den dagen jag är gravid såklart). För vem fan ska få se mig i bikini i sommar? Typ ingen hade jag tänkt.

Sommaren.

Igår bokade jag och mina favorit killar en vecka på Kreta i Augusti. Känns som ett bra avslut på en sommar full av jobb och annat stök.

Gonna be a big girl.

Jag har glömt att berätta... I söndags, lagade M middag och när han var klar ropade han "nu är det maaatis" (som vanligt). Gick till "köket" och han hade redan lagt upp på min tallrik. Killen hade lagt upp 10 skivor falukorv på min tallrik. 10 skivor! Och såg helt oförstående ut när jag talade om att så mycket kan jag inte äta. Sen lät han som en liten tjej i falsett när han förskräckt upprepade mitt svar att jag bara äter två, max tre skivor. Killen verkade ha glömt att hans tjej är 154cm lång och väger under 50kg?

Död åt papper.

Är så sjukt jävla trött på mig själv nu. Tänkte unna mig ett par nya glasögon och har nu äntligen bestämt mig för vilken båge jag vill ha. Då hittar jag inte mitt recept, som jag hela tiden varit 100% säker på legat i en mapp. Men näe. Där finns det då inte. Dock låg både mitt gamla recept och linsintyg där. Men inte mitt nya recept. Har även tömt och kollat igenom två kassar med skräp (enbart papper) men icke.

Ringde till pappa och bad samtidigt till gud att han har det inskannat på någon hårddisk någonstans. Han sitter och letar just nu. Man kan fan inte lita på papper längre. Hela tiden jag letade satt jag i mitt huvud och slog ctrl+f. Men det går inte. Jag kan inte lita på mig själv heller längre heller.

Tradera mera.

Har börjat hänga på Tradera. Eller ja, det var ju några månader sedan nu. Men i alla fall. Tillslut hamnar man där.

Igår vann jag en auktion på ett par skor som jag tycker är helt underbara och som är precis vad jag vill ha. Nu är jag bara nervös över att dem inte kommer vara lika fina när jag får dem. Men we'll se. Bjöd på ett par andra skor samtidigt, men i och med att jag fick de första ville jag inte ha dem också. Men turen verkar vara med mig, nu, en timme innan avslut blev jag överbjuden - tack och lov.

Jag gillar sånt där. Tradera. Andra hand. Och fynd. Det liksom känns fint, unikt. Även om det där unika man hittar är massproducerat och 1000 andra har en likadan. För just den som jag fyndar, den fanns där ensam och liksom var menad att bli min.

Den har en egen vilja...

Jag är inte helt överrens med min blogg i nuläget. Den plockar nämligen bort inlägg jag skrivit? Inte helt okej.

Det blir aldrig som jag planerar.

Blev jobb till fyra. Blev inget sola och ingen lunch med min saknade person. Sad, sad kväll nu alltså.

Sju sorger och åtta bedrövelser sen.

Nu är jag hemma igen, eller nu och nu? Kom faktiskt hem igår kväll vid tio tiden efter en somrig helg i Linköping och ett dygn i Eskilstuna. I Linköping hände det inte mycket den här gången, mys i solen och så var jag med ett gäng killar på Ikea (killar går inte på Ikea som tjejer, det är in ut, ta det vi ska ha och sen köpa korv. Till M's och Eriks stora lycka kostade korven 1kr st, tänker inte ens berätta hur många de åt var... Jag och Linus höll oss till M&M's). I Eskilstuna blev det mys med Ida, jobb i Tuna Park och sen kom snälla papi och hämtade mig så jag inte behövde vänta på tåg i två timmar.

Mitt rum ser ut som skit. Åker på personalmöte och håller tummarna på att sluta klockan tio, då ska jag sola och förhoppningsvis äta lunch med någon jag saknar. Jag ska i alla fall inte åka hem, till mitt rum och behöva ta tag i flyttlådor, packning från helgen och skräp.

Harder, better, faster, stronger.

Ikväll beger jag mig än en gång till staden där livet känns lite lättare, Linköping. Ska bli skönt att komma bort lite även fast jag känner att det känns lite jobbigt idag. Är inte där fören tio och har tre byten. Sen är det så mycket annat med allt som gnager. Men men. Vi får se hur allt blir. Jag ser fram emot att få krama troligtvis världens finaste kille ikväll hur som helst.

Egoboost.

(Vid morgonmötet igår:)
S: Alltså man får ju typ ångest.. Känner mig jätte ful när Jessica är sådär piffig!
Jag: Haha. Va?
S: Jamen jag har några gamla jeans och en t-shirt. Du har ju ja... Och du har ju fixat håret! Fast det var nästan finare igår!
B: Vad hade hon gjort igår då?
S: Ja, nån stor blomma och uppsatt och och.
Jag: Haha! Jag hade ju bara en knut och ett diadem med en rosett...
B: Ja men idag då? Helt piffig. Läppstift och grejer.
Jag: Haha, tog på mig lite läppglans. Men okej, är man piffig då så.
S: Ja, Jessica är alltid så snygg.

Man kan liksom inte låta bli att älska sitt jobb när man ständigt får såna egoboost's.

Vår, sommar sen så blev det vinter?

En liten kille var inne på jobbet med någon som jag gissar var hans mamma idag. Så hittar den lilla killen ett par galonbyxor.
Killen: Mamma jag vill ha dem hääääär!
Mamman: Nej du ska inte ha dem.
Killen: Men jooo, mamma jag vill ha sånna hära!
Mamman: Men du behöver inga galonbyxor, det är sommar nu!
Killen: DET ÄR DET JU INTE ALLS, HÅLL TYST TANT!

Haha. Det är visst inte bara jag som vaknade på helt fel sida när jag tittade ut och såg att det snöade idag...

Inga kläder.

Jag vet hur du ser ut i inga kläder.

"Man får stå sina kast."

Trött och sliten men mamma säger att jag är fin, medans lillebror säger att jag ser ut som en trollunge. Men det är det värt. Igår, valborg, var en underbar kväll. Åkte in till Eskilstuna igår efter jobbet med inställningen på en mysig kväll med parkhäng. Hamnade i en 20kvm stor lägenhet med 19 andra. Dansade, sjöng, drack gott, kramades och skrattade. Sen hamnade vi på Royal där jag fick höra att jag var död inombords och att en kille blivit "lovad" 500spän om han lyckades hångla med mig. Tror snarare att det bara var en kass replik? Pratade i telefon med fina människor och blev översvämmad med känslor. Vaknade upp i Idas säng och visste varken ut eller in. Men jag säger som Ida: "Idag får man stå sina kast."