Skavfötters, släng dig i väggen.

- 6 pers i 4-manna tält.
Äntligen efter ett dygn ligger jag här i min säng, ny duschad och med andra kläder än de som jag haft det senaste dygnet. Jag känner mig faktiskt riktigt fräsch!

Äntligen säger jag, det är bara ett dygn det handlar om, men efter att ha legat som en ostbåge och sovit så är min säng rena rama himlariket.
Jag fryser dock, vilket jag inte gjorde i natt. Skulle gärna ha mina sillar till vänner här, så vi kan ligga så där härligt tajt att ingen kan röra ett finger utan att någon ska klaga.

Hajken var, som Pavel och andra grabbsen skulle säga – ”Fett chill, mannen!”

Bara för att..

..jag kommer bli galet tokig om någon visslar den här innom de närmsta dygnen.

Isn't it ironic, don't you think?

Ironi.
Jag älskar ironi. Jag älskar folk som kan vara oseriösa ibland.
Jag älskar även folk som kan slänga ur sig sanna kommentarer, med glimten i ögat. Överdimensionera lite sådär.

Själv är jag nog en ganska ironisk person. Så ta mig med en nypa salt.

Doften av renhet.

Jag sitter här i köket vid min nya dator, skoldatorn. Jag sitter här och känner hur det luktar regn. Utanför fönstret öser det ner. Ett annat fönster är öppet, det måste vara där lukten kommer ifrån.
Jag känner så starkt lukten av regn mot asfalt, det konstiga är att vi inte har asfalt på vår tomt.

Det är sådär ibland tror jag, att man inbillar sig saker. Jag ser regnet och kopplar det till den där lukten, den där rena lukten. På samma sätt som man inbillar sig att det kurrar i magen då det luktar mat.

Friluftsliv på nya sätt.

Imorgon ska jag på hajk. Vad är hajk? För mig är det friluftsliv, man paddlar kanot. Eller kajak, vandrar eller ja, vad man nu kan göra i naturen. Något som man får motion av.
Vi ska åka buss till någon stuga utanför Västerås. Åka buss! Vissa ska ju bo i tält i och för sig, så där har jag väl mitt friluftsliv.
Där vi ska ha fotbollsturnering också, fotbollsturnering! Jag hatar fotboll, oj det kanske man inte ska skriva så här. Här där alla kan läsa, här där alla fotbollsspelare kan läsa. Jag ber er slå inte ner mig när ni ser mig! Eran sport är säkert jätte rolig! Eller nej, det är den inte. Jag säger som han sa, kommer inte ihåg vem han är eller exakt hur han sa men; ”Varför ska alla springa efter samma boll, ge alla varsin så slipper de slåss”.

När världen smyger sig nära.

Hjälp, vad världen är liten ibland. Jag har på senaste tiden fått flera "aha-upplevelser". Vilket är grymt läskigt!

Den största av mina upplevelser var en tjej i min nya klass. Jag fick i helgen veta att hon och jag gick på babysång tillsammans. En babysång som jag för övrigt inte visste att jag gått på.
Men?! Hur kommer det sig att vi valde samma skola, samma linje och hamnade i samma klass 16 år senare? Jag förstår inte.

Är det dehär man kallar ödet? I så fall tror jag på ödet, så in i helvete.

Egoist, javisst.

När jag slutade nian höll våra gamla lärare ett litet "tal" om var och en i våran klass. Om mig sa dom något i stil med "livlig fantasi, kanske att du ska bli författare..?".

Och egentligen, varför inte? Jag älskar ju att skriva.
Dvs. när jag får skriva om mig själv och mina egna filosofier.

Så visst, om det inte anses för egenkärt och ointressant att skriva en bok om mig själv och mina egna tankar, så visst.

Bara för att jag är kung i bergen.

Nu har jag gått en vecka på gymnasiet. Än så länge trivs jag och allt är bra.
Men varje eftermiddag då jag loggar in på msn heter folk något i stil med: MP07, TFD 1D, OP 1D, SMID 1. Ja och så vidare, du vet?
Vadå? Ska jag heta Bergakungen då eller? HA HA Skulle inte tro det. Men det är ju så min klass heter.

Aja, jag går iallafall entreprenör på John Bauer - i klass bergakungen.

Your heavy heart is made of stone.

A message - Coldplay
Kvällens låt. <3

What if god was one of us.

"Käre gud, hör du oss när vi ber till dig? Isåfall tycker jag synd om dig."

Det är bara så som människor är och vi lever i en cynisk värld.

Jag vill inte bli vuxen. Rättare sagt, jag är rädd för att bli vuxen. Jag vill att tiden ska stanna nu. Stå stilla tills jag mognat och blivit äldre mentalt. Jag känner att jag inte passar in på gymnasiet. För jag är fortfarande den där lilla barnsliga och stojande flickan från grundskolan.

Jag vill inte växa upp. Jag vill inte bli gammal och få barn. Hur ska jag kunna uppfostra barn i en sådan här värld? Hur ska jag kunna skydda dem mot allt ont, när jag knappt klarar av att skydda mig själv?

Jag vill ha min barndom kvar. Där allt är så tryggt. Där en kram och en klapp på axeln kan göra allting bra igen.

Jag skäms.

Jag skäms åt andra människor. Människor som inte har vett att skämmas åt sig själva. Människor som är så otroligt pinsamma utan att verka fatta det. Människor som jag inte känner.

Jag skäms när jag tittar på tv, jag skäms när jag ser folk på stan och jag skäms till och med åt en kille i min nya klass. Han verkar inte förstå hur fett jävla pinsam han är.
Nu skäms jag igen, bara jag tänker på det.

Visst, ta hand om dig själv - skit i andra. Men visst. Tjena! Jag kan inte. Jag har psykiska fel i mitt huvud. Jag tycker synd om folk. Folk som är pinsamma, men som inte förstår det.

Jag är en pinsam människa.

Error.

Så här stod det igår när jag försökte komma in på min blogg:
Server Error
The server encountered a temporary error and could not complete your request.
Please try again in 30 seconds.

Jag slog sedan upp error på lexin, för att ta reda på vad det verkligen betyder.
Svenskt uppslagsord:
misstag, felaktighet, fel.
Engelsk översättning:
error.

Tack för den, blogspot!
Min blogg är ett misstag.
För det var ju inte alls så att allas inte fungerade.. =S
Och 30 sekunder, dra åt helvete!

Jag vill också ha en kille som kramar mig så hårt att benen dinglar i luften.

'Du kan få mig hur lätt som helst,
i en värld som är så kall och hård som den här,
är en blöt mjuk kyss det enda jag begär.

Du kan få mig hur lätt som helst,
något så simpelt som att du håller mig hårt,
blås på det onda, ta bort allting svårt.'

- Lasse Lindh, du vet hur det är.

Jag sover fortfarande med mobilen på ibland. I hopp om att jag ska få ett sms eller att någon ringer.
Men vem skulle skicka ett sms till mig mitt i natten?! Du?
Trots att du är en idiot saknar jag dina nattliga sms. Sms:n som talade om att du tänker på mig. Sms:n som talade om att någon där ute vill ha mig. Sms:n som talade om att någon där ute saknar mig.
Men som sagt. Det är över, i alla fall med dig.

Nobody knows me at all.

Jag är nervös.
Jag är livrädd.

Imorgon börjar jag på gymnasiet, i en ny skola.
I en ny klass - där jag inte känner någon.
Hjälp?!

Det kommer antagligen gå bra och jag kommer förhoppningsvis inte bli mobbad. Men det är ju första dagen som är värst. Så snart den är över kommer det inte vara lika nervöst att gå till skolan. Men det är just det. Första steget in i en ny lokal med en massa nya ansikten. Ansiktet utan namn, blickar från ögon jag inte känner igen.

To be your self is all that you can do.

Om du fick ändra något på dig själv.. Vad skulle du då ändra? Inget.
Inte för att det är så att jag är helt nöjd med mig själv och min kropp. Att jag inte kan hitta något fel på mig själv. Men jag lever efter principen att ingen är perfekt, eller så är alla det. Alla har sina brister, det är inget man ska behöva skämmas för. Samtidigt som jag tycker att det finns något bra med alla. Även om jag många gånger tvivlar på det.

Men tillbaka till det där med att jag inte vill ändra något. Om jag ändrade hur jag är, ändrade det jag tror på, opererade mig så att jag skulle bli lång, tog bort minna fräknar med laser, eller vad som helst.
Skulle du då ärligt se mig på samma sätt? Skulle du se samma tjej, om jag inte var kort och hade fräknar i hela ansiktet? Skulle du tycka att jag fortfarande var jag om jag opererade min, som Ida skulle säga, "tomtenissnäsa". Nej, troligtvis inte.
För jag är den lilla tjejen med fräknar och tomtenissnäsa. Jag är den lilla tjejen med ett häftigt humör men som samtidigt har ett otroligt lugn i kroppen!

Ida föresten. Hon har precis piercat sig, igen. Hon har som jag säger nu en "tjurring". Ni vet en ring i septum. För övrigt har hon piercing i läppen och töjning i örat.
Men det är just tjurringen som jag inte är så förtjust i. Jag vet inte, men jag tycker inte om det. Jag tycker helt enkelt inte att det är snyggt. Men nu är det så här att om Ida skulle ta bort sina piercingar. Färga håret blont igen, sluta använda mest svarta kläder och springa runt efter killar så skulle det helt enkelt inte vara hon.
Sen för att Ida inte ska ta illa upp om hon läser det här, så passar hon faktist i sin tjurring. Fast jag annars, som sagt, inte tycker tjurring är fint.

Precis som om du skulle ändra på allt du är, eller bara en liten del. Så skulle det inte vara du. Och nej, jag säger inte till dig där ute som är jätte missnöjd med dig själv att du inte får ändra dig. Jag säger inte heller att du inte får byta stil eller frisyr. Jag vill bara att ni ska våga vara er själva och leva för eran passion.

Hej, jag ska bli bög.

Har du aldrig fått känslan av att killar har det mycket bättre ibland. Man dömer inte killar på samma sätt. Killar kan i princip göra vad som helst utan att folk reagerar.
Det är inte så att jag sitter här och ser ner på er killar, inte alls.
Missförstå mig rätt. Jag funderar nämligen på att konvertera till den manliga sidan. Bli kille helt enkelt.
NEJ! Jag ska inte byta kön, vad tror du om mig? Jag ska gå över psykiskt bara.
OCH NEJ, jag kommer inte bli kär i tjejer för att jag är kille.

Jag är kär. <3

Jag är så kär i den här låten, i den här videon.
Okej, jag gillar inte budskapet på knappen; "flicka stavas 'cp'".

Vad som hänt/händer i mitt liv nu:
Varit med Cicci i deras hus i Örebro. Massa mys, så skön avslutning på sommarlovet. Träffa folket imorgon också!

Whatever, cry me a river.

Ibland får jag så sjukt dåligt samvete, jag får för mig att det är mitt fel. Att jag överreagerade, att det kanske inte var hela världen. Att jag förstorade upp det hela. Men sen tänker jag efter, vad var det egentligen som hände? Juste, du blev tillsammans med Han, han med det stora h:et.
Haha, det låter ju så patetiskt! Det är nästan så att man skämms.
Men så kommer jag ihåg hur det kändes då.
Nu har jag ju insett vilken jävla tönt han är. Men det har inte med saken att göra, det har med att göra hur du ljög och hur jag kände då. Då, då, då.

Men jag saknar ju dig ibland! Saknar inte du mig också? Jo, jag vet ju att du gör det. Du sa ju till mig där på gräsmattan att du saknade mig och att du älskar mig. Varför sa du så? Förstår du inte att det är du som borde ta kontakt med mig?
Man säger inte sådär och sen inte hör av sig. Eller?

Tusen tankar virvlar i mitt huvud, eller egentligen bara en.
- Att allt skulle bli så mycket lättare om du bara skickade ett sms, sa att du saknade mig. Frågar om vi inte kunde träffas och prata, bara prata.
Ärligt talat så vågar jag inte ta kontakt med dig, jag vågar inte. Rädd att du kanske ljuger igen. Sårar mig igen.

Varför skriver jag det här? Så fort jag någonstans skriver något om dig frågar jag mig samma sak. Varför, varför, varför? Du kommer troligen aldrig läsa det här. Kanske det är bra, eller så inte. Men jag kan inte låta bli att skriva.
Whatever, cry me a river Jessica!

Hur som hellst. Varannan dag saknar jag dig,
varannan hatar jag dig. Lite hårt kanske?
Men då vet du ju att jag tänker på dig i alla fall.

I've got another confession to make.

När jag blir stor ska jag gifta mig med en snickare eller målare. Det är vad jag sagt de senaste åren. Varför? Jo, för snickare och målare är alltid så roliga och ser bra ut. Nej, Jessica så är det inte. Jo, jag har tittat på Roomservice! Usch, jag är så pinsamt kass! Jag har aldrig tänkt att det kanske bara är just Johnnie och Mattias som är så, att inte alla snickare och målare är roliga och ser bra ut. Men jag förstod ju det när Cicci började skratta åt mig. När jag berättade att det var för att jag tyckte att dom var så bra som jag skulle gifta mig med en sådan, snickare eller målare. Men jag står fast! Jag får väll hitta mig en Johnnie i min egen ålder, eller en Mattias.

Du tar orden ut munnen på mig, P.Sawyer!

"It's like a rainy day, you know, a rainy day makes most people sad, okay? You're stuck inside, it's all gloomy, no sunny walk in the park going on but, I have to say, I love a rainy day. It's just an excuse to stay inside and drink hot cholocate, hang out in my room or read a book or just have a day to be alone."

Let the rain fall down.

Gud vad jag hoppas att det regnar imorgon! Så man kan gosa in sig i en filt och titta på film, utan att få dåligt samvete för att man inte är ute i solen. Ligga där och se hur regnet rinner ner över fönsterrutorna. Och veta att du kan ligga där hela dagen, du behöver bara resa dig då det är dags att sätta på en ny film eller hämta något att äta på.
Kunna ligga där hela dagen och bara tycka synd om sig själv. Inte för att det är synd om mig, inte alls. Men jag älskar att tycka synd om mig själv. Det är nog min absoluta favoritsysselsättning.

Väderprognosen säger dock 23 grader och sol. Damn it!

Oth podcast, you made my day.

Det ska komma en säsong 5.
Jag är i extas.

Älska.

Älska Ebba och Didrik!

"Smärtan Didrik, det är en del av glädjen. Precis som natten är en del av dagen. Man kan inte gå omkring och låtsas som att natten inte finns bara för att man är mörkrädd. Nä!"
- Kaj

Hata.

Hata den här datorn.
Högtalarna fungerar inte, jag behöver musik.

Bakom alla "jag ska inte tänka på det" tankar.

Det är nästan så att jag funderar på att titta på Råzone. Trots att när jag senast såg filmen hade ont i hela kroppen och inte kunde tänka på annat den kvällen, det dygnet.
Men just nu behöver jag lite tragedi. Med massa drama. Och någontig som får mig att tänka på annat.
Annat än vad?
Jag vet inte, men i mitt huvud virvlar det av tankar. Tankar jag inte vill eller borde tänka. Tankar som någonstans ligger i mitt undermedvetna och kommer fram så fort mina axlar börjar sloka och jag slappnar av.
Då hjärnan kopplar ifrån alla "jag ska inte tänka på det" tankar smyger de fram, som en tjuv om natten.

Kräftskivor.

Så här på sensomaren blir det ofta många kräftskivor. Härligt tycker vissa, äckligt tycker jag och antagligen många andra. Jag är stark motståndare till ätandet av de flesta skaldjur, inte räkor dock.
Men där sitter jag ändå, mitt i stanken och med berg av kräftor runt mig. Folk runt bordet slafsar i sig och det sprutar kräftspad hejvilt.
Fast det är ju ganska underhållande ändå. Att titta på folk som blir rödare och rödare i ansiktet ju mer de försöker bryta upp den där klon eller få ut stjärten ur skalet. Tillslut är det bara jag och ett gäng kräftor kvar runt bordet. Haha

Jaha, två och en halv timme tills nästa kräftskiva börjar. Dags att sätta på näsklämman och bunkra upp med servetter så jag är beredd när kräftspadet börjar spruta.

Cecilias toalett.

Jag älskar folk som kan matcha!
Jag älskar Cecilias toalett. Det har då inget med Cecilia att göra.
Cecilias toalett är vit, vit med orange detaljer. Allt är orange.
Handukarna, flaskorna, ljusen, krukan på golvet, mattan under handfatet, flaskan med tvålen har orange pump och draperiet är orange. Allt är orange! Till och med rakhyveln som ligger på badkarskanten. Lite överdrivet tycker kanske du?! Men jag älskar det.
Det är alltså Cecilias mamma som ligger bakom det här. Jag gillar Cecilias mamma sätt att dekorera. Allt är så praktiskt samtidigt som det är snyggt. Jag kommer ihåg när jag kom hem till Cecilia för "första gången". (Vi var kompisar när vi var små, men hamnade sedan i olika klasser. Och började umgås igen på högstadiet.) Hon visade mig deras in-glasade altan. På varje stol fanns det dynor, så klart. Men på ryggstödet hängde något.. Filtar! Jag log lite och frågade varför de hade filtar på alla stolar. Det var Cecilias mamma som ville ha det så, ifall det blev kallt på kvällen.
Hur som hellst. Det jag ville säga var att jag älskar folk som vågar matcha och mysa till det, ordentligt.

Only in my dreams.

Det var en gång en liten flicka som ville bli en rockstjärna. Hon hade ingen känsla för musik och sjöng falskt. Men tjejen hade en vilja som var starkare än stål. Hon gick hem till sin vän, tog hennes akustiska gitarr och satte igång att öva. Det var ju dock inge kul! Så fram med elgitarren, hon knappt orkade lyfta och med micken i högsta hugg försökte hon. Men hur hon än försökte blev det inte bra.

Okej, jag erkänner. Den lilla flickan är jag och jag kommer aldrig bli en rockstjärna. Hur mycket jag än vill. För det första är jag så kass på allt som heter musik. För det andra har jag inget tålamod att lära mig spela något.
Men framför spegeln i mitt rum är jag alltid en stjärna. Där står jag och rockar loss. Och kanske, någonstans inne i spegeln ser jag alla fans som står och skriker och bara älskar mig för den jag är.

Det traditionella "jag ska börja blogga" inlägget.

Som rubriken lyder. Jag ska börja blogga här är det väl tänkt. Haha. Tidigare har jag skrivit lite i bloggen på lunar, men tänkte bli lite mer seriös. Eller seriös? Seriös med en "riktig" blogg. Men lika oseriös som alltid. Aja. Enjoy!