Sånt där man lär sig när man är vuxen.

Det vankas (läs i morgon) nyår och planerna är fortfarande inte klara. Det kommer troligtvis sluta med middag hemma med Martin, mamma, pappa, deras vänner, bror med flickvän och andra brodern. Jag har valt ut en "jag-är-så-vuxen-outfit" till detta och känner mig jävligt nöjd. Mina föräldrar står för alkoholen och jag kommer undan gratis. Planerna kan dock ändras, jag har ju en hel dag på mig, och Martin hade eventuellt någon fest på gång. Därför har jag gjort så att, och jag är ännu nöjdare med detta, jag i min "jag-är-så-vuxen-outfit" hur lätt som helst kan byta ut ett plagg och då bli mer snygg än vuxen. Jag är så smart.

Varför min bror inte gillar Håkan.

Låg på Jocke och kramades slash brottades.
Jag: Lillebror, babapapa, bli inte som jag när du blir stooor...
Jocke: Jag veet!

Haha. Han lär sig men är ganska skit trött på när jag skrålar Håkan för honom.

Jag vet att det är äckligt, men det lär vara sant.

Okej. Pappa berättade för mig innan jul när vi gjorde julmat att någonstans (minns inte var) finns det en restaurang (troligtvis inte allt för glamorös) som serverar julbord. När julen är över tar man allt, ja sillen, syltan, köttbullarna, skinkan, allt, och maler ner. Detta serveras sedan som en röra i tunnbröd. Julbord i bröd alltså. Det är något av det vidrigaste jag hört, och nu ska ni få läsa något värre. Även om ingen av er vågar erkänna det här, och det är lite för grovt för er, så är det faktiskt så att bajs luktar illa. Det är så att ni själva bajsar och ni vet hur det luktar. Därför vill jag bara ställa en fråga. Julbords-bajs luktar väl inte godare, vad luktar då den där geggan i tunnbrödet som innehåller allt från julbordet? Jo, det lär lukta något liknande som det ni klämmer ut en dag eller två efter julafton. Precis. En tunnbrödsrulle som luktar julbajs. Usch.

Om att resa bort och inte till.

Om precis två veckor lämnar jag Sverige en månad. Konstigt nog känns det mer än bra just nu och det känns så skönt att jag nästan går sönder. Precis som dem säger i Sällskapresan: "Svenskarna reser inte till någonting, dem reser från någonting." Precis så känner jag just precis nu.

2010.

Jag har länge varit orolig för min framtid, vilket jag fortfarande är. Men jag har en känsla av att saker och ting kommer att orda sig nu. Detta beror mycket, men inte bara, på Elle's horoskop för 2010. "Nu kommer det att hända mer under årets första månader än under något år du kan minnas. Händelserna kommer att påverka dig här och nu, men de kommer också att stå som grund för ditt kommande decennium." - Ja, jag ska ju åka till Polen och sen ta studenten, det kommer bli sjukt mycket att göra. "Det är Jupiter som låter dig få huvudrollen i år och låter dig tänka i vidare banor, drömma och följa drömmarna. Det bästa är att du har energi och inte minst tur nog att klara av allting du tar dig för." - Låter inte annat en hoppfullt när man planerar att ta sig ut i arbetslivet... Jag vill avsluta mitt sammandrag av detta horoskop med "Du inser nu att alla dina mål går att uppnå." I'm a superstar.

Men det där var inte allt som har höjt mina förhoppningar. Det finns mer. Men det är för tidigt att prata om. Men jag har hopp igen. Jag kommer kunna fixa det här.

Och Emma! Du kan också vara lugn, ditt säger: "Från och med juni när Jupiter och Uranus möts finns inga gränser för hur långt du kan gå." Studenten och sen you go girl.

Lucka tjugofyra.

Min kalender är här och nu slut för detta år. Ja, jag är uppe tjugo över sju som småbarnen, ingen jul annars ju. Tack alla mina hjältar för att ni finns. Jag älskar er och god jul.

Bakom sista luckan hittar ni den största hjälten av dem alla, jultomten. Han visar sig en gång om året och som min pappa skulle sagt (och skrivit på Facebook) det "julen är som en dag på jobbet! - För det blir du som får göra allt jobb, medan det är den feta gubben i kostymen som tar åt sig äran.". Men för mig får den feta gubben gärna ta åt sig äran, dock slutade han komma för en sådär åtta år sen. Men jag älskar jultomten ändå. Det gör jag faktiskt. Han lär mig att vara snäll och tänka på varandra är det viktigaste i denna värld. Och han skapar något som är det finaste på vår jord - lyckliga barn. Lyckliga barn förresten. Jag har nästan gråtit på jobbet för att det kommer in små flickor med sina mammor och får dem finaste klänningarna (á la prinsessa) och vissa får till och med välja ett eget nagellack. Lyckan i deras ögon. Obeskrivlig. Jag vill också vara fem år och handla en julklänning med mamma!

Julen är här, och lyser fred på jorden. Glädjen är stor, i ett barns klara ögon bor den.

(Och så har även jag gjort min "julen ska man vara snäll mot varandra" predikan och pratat om sådant jag sällan annars brukar bry mig om och tänka på, jag citerar jullåtar? Julen är en sjukdom, en bra sjukdom men ändå. Puss på er.)

Lucka tjugotre.

Det börjar närma sig slutet på denna kalender. Äran att sitta i lucka tjugotre får Angela. Om hon mot all förmodan läser det här kan hon ju höra av sig, dags att klippa mig lite! Annars ville jag bara säga att hon är en mycket fin vän, även om vi träffas väldigt sällan, och då typ bara om jag vill klippa mig. Men ändå. Hon lär mig att man får och ska utnyttja dem kontakter man har.

Lucka tjugotvå.

Idag finns Matilda i min kalender. Matilda och jag har varit vänner sedan ettan, i grundskolan, och har alltid varit "lika barn leka bäst". Vi spelade handboll ihop, hade samma frisyr och var båda korta. Idag har hon flyttat hemifrån med sin kille och slår mig i hästlängder med att vara vuxen. Men hon är ändå samma gamla älskade vän. Hon lär mig att allting kan fungera, man måste bara lägga ned tid och kraft på det.

Jag är mogen, jag är vuxen, jag är mer än bara kort.

Igår på jobbet fick jag höra något jag hör väldigt sällan, om ens någonsin. Vi (jag och en jobbarkompis) satt och pratade om en annan jobbarkompis som jag fick veta var gravid, och hon jag pratade med ska i och med det bli farmor. Invecklat det där men för att göra det lätt, hon jag pratade med är svärmor till en annan på jobbet. Hur som. Hon frågade sedan hur det gick för mig, om jag fortfarande "chillar stadigt" med min kille och vad jag gör nu. Jag svarade att jag fortfarande går i skolan och inte är gravid. Då kom det. Det där unika. "Ja just ja, du går ju i gymnasiet? Man tror alltid att du är äldre, inte för att du ser gammal ut utan för att du är så mogen för att vara 18." "Man tror alltid att du är äldre, inte för att du ser gammal ut utan för att du är så mogen för att vara 18." (Det var värt att upprepa, så ni slipper gå tillbaka och läsa två gånger.)

Lucka tjugoett.

Idag hittar ni mig själv bakom luckan. Jag vet att det är egoistiskt, men jag tycker jag förtjänar det. Åkte hemifrån strax efter åtta i morse och lyckades komma hem nästan exakt samma tid fastän 12timmar senare. Jobbat nio timmar idag, handlat julmat och har något fruktansvärt ont i huvudet. Lycklig över att ha sovmorgon imorgon och då förhoppningsvis hinner sova bort den. Jag är en hjälte för att jag lär mig själv och omvärlden hur viktigt det är att vila (och sova) ibland.

Lucka tjugo.

Idag hittas min morfar i kalendern. Morfar är gammal, en typisk pensionär och gråhårig. Han har alltid träskor, ja på vintern också, skjorta och byxor med pressveck. Han röker, äter godis och spelar schack. Han har samma glasögon som han alltid haft, glasbottnarna, och tittar på sport. Han är en riktig morfar, han skulle platsa i "Kan du vissla Johanna?". Ingenting går fort i morfars liv, jag har aldrig sett honom stressa och att gå och handla kan vara ett dags projekt. Varje vecka på söndagen (idag) kommer han och äter middag hos oss. Det är liksom höjdpunkten på veckan. Han lär mig vad tålamod är.

Lucka nitton.

Bakom lucka nitton finns Malin. Hon är en av dem hetsigaste människor jag träffat när hon är stressad, ibland lite mer än vad som är bra för henne. Men hon lär mig att det går att hinna med allt man vill, nästan, och därför är hon en hjälte. Hon vet hur man utnyttjar sin tid till max.

Hon med kollen.

Pappa: Men ska vi gå till Donken och ta en hamburgare?
Jesper: Men jag vill inte ha Donken!
Mamma: Men en hamburgare bara?
Joakim: Men vi vill ju inte gå till Donken...
Mamma: Men vi måste ju inte gå till Donken, vi kan gå till McDonalds!

Meet my family.

Try JibJab Sendables® eCards today!

Pappa har under morgonen gjort en liten video som han väckt oss med...

Lucka arton.

Lucka arton tillägnas Emil. Emil är en riktig gentleman, i alla fall när jag är där (?) och han är även världens casanova. Varenda gång vi sets har det varit en annan tjej med hans arm runt sina axlar. Minns första gången vi träffades, då var det till och med två tjejer, en under varje arm. Men hur som helst är han en fin kille, en hjälte på sitt sätt. Han lär mig att ett leende är allt som behövs.

Lucka sjutton.

Idag finns Lisa bakom luckan. Lisa är min hjälte eftersom hon lär mig att en kram hjälper mot allt. Och här i min sjukbädd skulle jag behöva en healande Lisa kram. En såndär man får i skolan när man inte orkar längre. Precis en sådan behöver jag nu.

Lucka sexton.

Bakom lucka sexton hamnar mina invandrarvänner på Coop. Diana och Bhidair (??). Pinsamt att jag efter fyra veckor fortfarande inte vet vad hon heter... Men dem är två hjältar eftersom dem hjälpt mig att överleva praktiken. Dem har underhållit mig och fått mig att känna mig viktig. Som idag när jag lärde dem hur "Arne" uttalas. Dem lär mig att den som frågar får veta.

Sista dagen.

Idag blev sista dagen för mig på Coop Forum. Jag är sjuk och enda anledningen att jag orkade åka dit ens idag var för att jag var tvungen att få matersättningen påskriven. Kände verkligen att min "handledare" var glad över att jag varit där. "Ehm, jag går hem nu så jag skriver på din lapp här... Tröjan och nycklarna kan du lägga på hyllan vid hissen så får jag ta det imorgon... ... Hej då." Jo då. Jag får väl säga tack till mig själv för min insats jag gjort.

Roligaste idag var en kund, invandrare. Jag vet att det har blivit mycket invandrar prat i min blogg... Men jag har varit i Södertälje, typ alla kunder är icke Svenskar. Hur som. En kvinna kommer fram till mig.
Hon: "Ost?"
Jag: "Ost?"
Hon: "Oooost?"
Jag: "Vad för ost vill du ha?"
Hon: "Liten!"
Jag: "En liten ost?"
Hon: "Börjar klia sig på fingret."
Jag: "Vad för ost?"
Hon: "Fortsätter klia sig på fingret."
Jag: "Hmm?"
Hon: Tar upp ett papper och börjar riva sönder det. "LITEN OST."
Jag: "Riven ost?"
Hon: Stort leende.
Kliandet på fingret skulle antagligen symbolisera riva. Men att hon valde ordet "liten" förstår jag inte. Kan komma på tusen bättre ord. Haha.

Lucka femton.

Bakom dagens lucka hamnar flera människor, människor i mitt liv som jag inte vill hänga ut med namn. Dem är "doldis"-hjältar genom att lära mig att så vill jag inte bli. Tack. Ni får mig att orka kämpa.

Lucka fjorton.

Bakom lucka fjorton finns Jesper, lille söte lillebror Jesper. Jag älskar att ha en lillebror som Jesper. Visst han är extremt frånvarande och lever mer eller mindre i symbios med sin dator. Men han är den smartaste människa jag känner. Han vet så sjukt mycket. En lillebror som Jesper är som ett vandrande Wikipedia, fast mer pålitligt. Han lär mig allt jag behöver veta.

Vi var aldrig kära i varann men det känns precis likadant.

Myser till Melissa Horns nya skiva. Tänker på livet. På er. På honom. På dig.

Lucka tretton.

Bakom lucka tretton hittar ni Sanna. Sanna är den mest underhållande person jag känner. Hon är totalt "känslokall", alltså, hon visar liksom ingenting. Man ska hålla sig på en armlängdsavstånd och aldrig, aldrig skulle jag få en kram. När det blir jul- eller sommarlov är det liksom "tjarrrå, jag kramas inte". Men! På fyllan, oj. Förvåningen var stor när hon böjde sig fram och pussade mig på munnen, jag menar... Hallå? Aaaavståndet? Haha. Sen dess passar jag på att utnyttja detta och slänger mig på henne och kramar henne så fort hon fått i sig lite. Sanna är underbar och hon lär mig att alla har en mjuk sida.

Lucka tolv.

Idag fyller dagens lucka år. Hon blir vuxen nu. 18 minsann. Emma du lär mig vad att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Går kvällen var sjukt bra. Utgång med Emma, Sanna, Lisa, Johanna med flera. Kunde nog liksom inte bli så mycket bättre. Grattis igen, och igen, och igen.

This time baby I'll be bulletproof.

Vad gör man när man inte räcker till längre?

Lucka elva.

Kärlek är att hitta en Toblerone White på hyllan över sängen. Det tog ett tag innan jag fattade vart den kom ifrån, Pappa så klart. Han har flugit fram och tillbaka hela veckan till de nordiska huvudstäderna, så taxfree godiset kom väl på så sätt inte som en överraskning. Men ändå. Pappa lär mig hur fint det är när andra tänker på en.

Lucka tio.

Tio dagar in i december månad hittar vi Robin i min kalender. Robin är en fin vän trots allt vi gått igenom, to much så att säga. Men ändå är han en av dem som jag alltid kan vända mig till, som förstår precis allt och lyssnar. Ingenting är för stort eller för litet i hans ögon och allt är viktigt. Han får en lucka för att han lär mig att vad som kommer från hjärtat går till hjärtat.

Jag skulle köpt det...

So now I let you know.

Every day, in the world around us, real-life angels are doing the things they do,
and bringing more smiles to the world around them.

Real-life angels build bridges instead of walls, they don't play hide-and-seek with the truth, they do whatever they can to help you. They understand difficulties and always give the benefit of the doubt. Real-life angels are what "inner beauty" is all about. They take your hand in theirs when you could use a little reassurance. They walk beside you when you need a little guidance and direction in your life and they support you in your attempts to do what is right. They make you feel like "hey, I really am somebody who matters." Then they quietly prove to you how beautiful and true that feeling really is.

If you come across an angel like this, you are one of the luckiest people of all.
If someone in your life is wonderfully like an angel to you, it's important to let them know.

Lucka nio.

Bakom lucka nio finns min älskade och söta lillebror Joakim. Jag kan prata om nästan vad som helst med Joakim, han hjälper mig alltid med saker och liksom bryr sig om mig. På ett sånt där fint syskon vis. Som den gången det tog slut med någon och han låg bredvid mig i min säng tills jag somnade. Det är sånt som gör att det tåras i syster-ögat. Han lär mig att blod är tjockare än vatten.

Att hämta en etikett.

Idag lärde mina invandrar vänner mig två ord på arabiska. Påse och habbib (typ något sånt). Påse betyder kyss och habbib älskling. Jorå. Dem tycker om mig.

För övrigt är det två killar som har börjat tävla om vem som kan få mest uppmärksamhet av mig. På lunchen satt jag vid dem och dem skämtade, mer, mer, mer och högre, sneglade på mig och om jag skrattade tittade dem på den andre med något triumferande i blicken. Men å-andra-sidan, hur snygga är alla andra tjejer som jobbar där då..?

(Att hämta etiketter = man latar sig, Coop-slang.)

Lucka åtta.

Regina Spektor på Cirkus ikväll var kärlek. Fint sällskap och underbar musik. Regina är lite av en hjälte, hon lär mig att musik är bra för själen.

Lucka sju.

Bakom den sjunde luckan finns Ida. Jag tror aldrig jag träffat en så fin person som Ida, en som bryr sig lika mycket om andra människor och en som är så vuxen för sin ålder. Ida är helt enkelt underbar och jag är övertygad om att hon en dag kommer förändra världen. Då till något bättre, för det är så hon har förändrat min värld och det är därför hon är min hjälte. Hon lär mig att den som kämpar, den vinner.

Lucka sex.

Bakom lucka sex finns min mamma. Jag tänker inte säga att hon är världens bästa mamma, nog för att hon är det, men det är alla. Mamma är en av dem bästa människorna jag vet. Jag älskar att umgås med henne, inte alltid, men ofta. Bara att åka och handla tillsammans är något jag kan börja sakna då jag inte varit hemma ordentligt på länge. Mamma kommer alltid att vara en hjälte, just så som mammor är. Min mamma är söt, ja, hon är verkligen det. Som när hon inte förstår vad vi andra i familjen pratar om gällande datorer och annat. Eller när hon vill att jag ska fixa hennes hår eller hjälpa henne att välja kläder. Men oftast är det ändå hon som hjälper mig. Mamma lär mig hur viktigt det är att ha någon att kunna falla tillbaka på.

Vad jag saknat.

"Kan du lova mig en sak? Om du någon gång kommer göra slut med mig... Kan jag få vara din vän då? För du är en sån underbar människa."

Det är såhär kärlek ska vara. Den ska vara allt, den ska vara vacker och den ska vara beundrande. Jag har saknat att vara den som någon ser upp till, att ha en människa som vill ha mig oavsett, som behöver mig i sitt liv. Jag har saknat att vara en sån man älskar.

Lucka fem.

Redan är det den femte december och då ploppar Moa upp i min kalender. Moa
är en klippa, en ängel, en granne, en bästa vän. Moa är en människa jag vuxit upp med, vi har delat allt och gjort allting tillsammans. Vi har varit varandras absolut närmsta vän men senare kommit ifrån varandra lite. Men ändå kommer vi alltid vara vänner, för jag vet att vad det än gäller finns hon där, oavsett. Det är sådant som är äkta. Moa lär mig vad äkta vänskap är, att den kan övervinna allt.

Lucka fyra.

Självklart måste Calle få en lucka i min kalender. Lucka fyra är till en person som inte går att låta bli att älska. Man hittar inte många vänner som orkar prata om problem i timmar, som lagar mat åt en, spelar musik för en, som bär en hem från krogen och som alltid tar emot en med öppna armar. Calle är en sån människa som alla behöver i sitt liv. Han lär mig hur viktigt det är att man tar hand om varandra.

Lucka tre.

Idag hittar vi Cecilia i min kalender. Hon är mitt andra jag, min andra hälft, min högra hand. C har gjort mig till den människan jag är genom att låta mig vara mig själv. Vill jag ha två bitar tårta tar hon också två, bara för att. Hon är en av dem få som delat säng med mig i en hel vecka, två gånger. Därför, därför är hon värd en lucka. Hon lär mig att det är insidan som räknas och att vänskap är det finaste som finns.

Lucka två.

Krakschhhh, och så var den andra luckan borta. Ni sitter nu och kollar på en kille, älskade fina Martin. Hur det kom sig att det tillslut blev han och jag var ganska pinsamt, jag menar, jag har alltid vetat vem han är och han har väl alltid sett mig som den där lilla tjejen som brukar komma på middag ibland. Hur som. I somras hade jag bestämt att i år, nu jävlar, jag är arton, jag är vuxen - nu lägger jag in en stöt. Översocial på för mycket bål och jobbstress på en fest flirtar jag mig in i hans hjärta. Nu, en sådär fyra-fem månader senare är han min. Jo då. Jag har min charm. Men framförallt har han sin. Han lär mig vad kärlek är och hur man vågar älska någon. Och en hjälte, oj, det är han. There goes my hero, watch him as he goes...

Lucka ett.

När du bryter bort lucka ett på min julkalender detta år hittar du min älskade farmor där bakom. För hon är min största hjälte. Hon är min gud och min tro. Här om dagen fick jag ett mail där hon bifogat en liten "novell" och ville ha mitt godkännande då den handlade om mig och ska publiceras på hennes skrivarcafés julutställning. Till jul kommer två av hennes noveller publiceras i en bok och det är därför hon är min idol. För att hon, här, nu, som pensionär lyckats bli en författare. Hon lär mig att det aldrig är för sent.

Min julkalender.

Jag gör allt för Emma och när hon ber då ger jag. Emma är fan till min julkalender och därför tillägnas den detta år till dig Emma. Min kalender i år handlar om vardagshjältar, eftersom årets julkalender (på tv:n) heter "Superhjältejul". Jag kommer alltså fram till jul, varje dag, pressentera mina hjältar.