Lucka tjugofyra.

Min kalender är här och nu slut för detta år. Ja, jag är uppe tjugo över sju som småbarnen, ingen jul annars ju. Tack alla mina hjältar för att ni finns. Jag älskar er och god jul.

Bakom sista luckan hittar ni den största hjälten av dem alla, jultomten. Han visar sig en gång om året och som min pappa skulle sagt (och skrivit på Facebook) det "julen är som en dag på jobbet! - För det blir du som får göra allt jobb, medan det är den feta gubben i kostymen som tar åt sig äran.". Men för mig får den feta gubben gärna ta åt sig äran, dock slutade han komma för en sådär åtta år sen. Men jag älskar jultomten ändå. Det gör jag faktiskt. Han lär mig att vara snäll och tänka på varandra är det viktigaste i denna värld. Och han skapar något som är det finaste på vår jord - lyckliga barn. Lyckliga barn förresten. Jag har nästan gråtit på jobbet för att det kommer in små flickor med sina mammor och får dem finaste klänningarna (á la prinsessa) och vissa får till och med välja ett eget nagellack. Lyckan i deras ögon. Obeskrivlig. Jag vill också vara fem år och handla en julklänning med mamma!

Julen är här, och lyser fred på jorden. Glädjen är stor, i ett barns klara ögon bor den.

(Och så har även jag gjort min "julen ska man vara snäll mot varandra" predikan och pratat om sådant jag sällan annars brukar bry mig om och tänka på, jag citerar jullåtar? Julen är en sjukdom, en bra sjukdom men ändå. Puss på er.)