Sånt där man lär sig när man är vuxen.

Det vankas (läs i morgon) nyår och planerna är fortfarande inte klara. Det kommer troligtvis sluta med middag hemma med Martin, mamma, pappa, deras vänner, bror med flickvän och andra brodern. Jag har valt ut en "jag-är-så-vuxen-outfit" till detta och känner mig jävligt nöjd. Mina föräldrar står för alkoholen och jag kommer undan gratis. Planerna kan dock ändras, jag har ju en hel dag på mig, och Martin hade eventuellt någon fest på gång. Därför har jag gjort så att, och jag är ännu nöjdare med detta, jag i min "jag-är-så-vuxen-outfit" hur lätt som helst kan byta ut ett plagg och då bli mer snygg än vuxen. Jag är så smart.

Varför min bror inte gillar Håkan.

Låg på Jocke och kramades slash brottades.
Jag: Lillebror, babapapa, bli inte som jag när du blir stooor...
Jocke: Jag veet!

Haha. Han lär sig men är ganska skit trött på när jag skrålar Håkan för honom.

Jag vet att det är äckligt, men det lär vara sant.

Okej. Pappa berättade för mig innan jul när vi gjorde julmat att någonstans (minns inte var) finns det en restaurang (troligtvis inte allt för glamorös) som serverar julbord. När julen är över tar man allt, ja sillen, syltan, köttbullarna, skinkan, allt, och maler ner. Detta serveras sedan som en röra i tunnbröd. Julbord i bröd alltså. Det är något av det vidrigaste jag hört, och nu ska ni få läsa något värre. Även om ingen av er vågar erkänna det här, och det är lite för grovt för er, så är det faktiskt så att bajs luktar illa. Det är så att ni själva bajsar och ni vet hur det luktar. Därför vill jag bara ställa en fråga. Julbords-bajs luktar väl inte godare, vad luktar då den där geggan i tunnbrödet som innehåller allt från julbordet? Jo, det lär lukta något liknande som det ni klämmer ut en dag eller två efter julafton. Precis. En tunnbrödsrulle som luktar julbajs. Usch.

Om att resa bort och inte till.

Om precis två veckor lämnar jag Sverige en månad. Konstigt nog känns det mer än bra just nu och det känns så skönt att jag nästan går sönder. Precis som dem säger i Sällskapresan: "Svenskarna reser inte till någonting, dem reser från någonting." Precis så känner jag just precis nu.

2010.

Jag har länge varit orolig för min framtid, vilket jag fortfarande är. Men jag har en känsla av att saker och ting kommer att orda sig nu. Detta beror mycket, men inte bara, på Elle's horoskop för 2010. "Nu kommer det att hända mer under årets första månader än under något år du kan minnas. Händelserna kommer att påverka dig här och nu, men de kommer också att stå som grund för ditt kommande decennium." - Ja, jag ska ju åka till Polen och sen ta studenten, det kommer bli sjukt mycket att göra. "Det är Jupiter som låter dig få huvudrollen i år och låter dig tänka i vidare banor, drömma och följa drömmarna. Det bästa är att du har energi och inte minst tur nog att klara av allting du tar dig för." - Låter inte annat en hoppfullt när man planerar att ta sig ut i arbetslivet... Jag vill avsluta mitt sammandrag av detta horoskop med "Du inser nu att alla dina mål går att uppnå." I'm a superstar.

Men det där var inte allt som har höjt mina förhoppningar. Det finns mer. Men det är för tidigt att prata om. Men jag har hopp igen. Jag kommer kunna fixa det här.

Och Emma! Du kan också vara lugn, ditt säger: "Från och med juni när Jupiter och Uranus möts finns inga gränser för hur långt du kan gå." Studenten och sen you go girl.

Lucka tjugofyra.

Min kalender är här och nu slut för detta år. Ja, jag är uppe tjugo över sju som småbarnen, ingen jul annars ju. Tack alla mina hjältar för att ni finns. Jag älskar er och god jul.

Bakom sista luckan hittar ni den största hjälten av dem alla, jultomten. Han visar sig en gång om året och som min pappa skulle sagt (och skrivit på Facebook) det "julen är som en dag på jobbet! - För det blir du som får göra allt jobb, medan det är den feta gubben i kostymen som tar åt sig äran.". Men för mig får den feta gubben gärna ta åt sig äran, dock slutade han komma för en sådär åtta år sen. Men jag älskar jultomten ändå. Det gör jag faktiskt. Han lär mig att vara snäll och tänka på varandra är det viktigaste i denna värld. Och han skapar något som är det finaste på vår jord - lyckliga barn. Lyckliga barn förresten. Jag har nästan gråtit på jobbet för att det kommer in små flickor med sina mammor och får dem finaste klänningarna (á la prinsessa) och vissa får till och med välja ett eget nagellack. Lyckan i deras ögon. Obeskrivlig. Jag vill också vara fem år och handla en julklänning med mamma!

Julen är här, och lyser fred på jorden. Glädjen är stor, i ett barns klara ögon bor den.

(Och så har även jag gjort min "julen ska man vara snäll mot varandra" predikan och pratat om sådant jag sällan annars brukar bry mig om och tänka på, jag citerar jullåtar? Julen är en sjukdom, en bra sjukdom men ändå. Puss på er.)

Lucka tjugotre.

Det börjar närma sig slutet på denna kalender. Äran att sitta i lucka tjugotre får Angela. Om hon mot all förmodan läser det här kan hon ju höra av sig, dags att klippa mig lite! Annars ville jag bara säga att hon är en mycket fin vän, även om vi träffas väldigt sällan, och då typ bara om jag vill klippa mig. Men ändå. Hon lär mig att man får och ska utnyttja dem kontakter man har.

Lucka tjugotvå.

Idag finns Matilda i min kalender. Matilda och jag har varit vänner sedan ettan, i grundskolan, och har alltid varit "lika barn leka bäst". Vi spelade handboll ihop, hade samma frisyr och var båda korta. Idag har hon flyttat hemifrån med sin kille och slår mig i hästlängder med att vara vuxen. Men hon är ändå samma gamla älskade vän. Hon lär mig att allting kan fungera, man måste bara lägga ned tid och kraft på det.

Jag är mogen, jag är vuxen, jag är mer än bara kort.

Igår på jobbet fick jag höra något jag hör väldigt sällan, om ens någonsin. Vi (jag och en jobbarkompis) satt och pratade om en annan jobbarkompis som jag fick veta var gravid, och hon jag pratade med ska i och med det bli farmor. Invecklat det där men för att göra det lätt, hon jag pratade med är svärmor till en annan på jobbet. Hur som. Hon frågade sedan hur det gick för mig, om jag fortfarande "chillar stadigt" med min kille och vad jag gör nu. Jag svarade att jag fortfarande går i skolan och inte är gravid. Då kom det. Det där unika. "Ja just ja, du går ju i gymnasiet? Man tror alltid att du är äldre, inte för att du ser gammal ut utan för att du är så mogen för att vara 18." "Man tror alltid att du är äldre, inte för att du ser gammal ut utan för att du är så mogen för att vara 18." (Det var värt att upprepa, så ni slipper gå tillbaka och läsa två gånger.)

Lucka tjugoett.

Idag hittar ni mig själv bakom luckan. Jag vet att det är egoistiskt, men jag tycker jag förtjänar det. Åkte hemifrån strax efter åtta i morse och lyckades komma hem nästan exakt samma tid fastän 12timmar senare. Jobbat nio timmar idag, handlat julmat och har något fruktansvärt ont i huvudet. Lycklig över att ha sovmorgon imorgon och då förhoppningsvis hinner sova bort den. Jag är en hjälte för att jag lär mig själv och omvärlden hur viktigt det är att vila (och sova) ibland.

Lucka tjugo.

Idag hittas min morfar i kalendern. Morfar är gammal, en typisk pensionär och gråhårig. Han har alltid träskor, ja på vintern också, skjorta och byxor med pressveck. Han röker, äter godis och spelar schack. Han har samma glasögon som han alltid haft, glasbottnarna, och tittar på sport. Han är en riktig morfar, han skulle platsa i "Kan du vissla Johanna?". Ingenting går fort i morfars liv, jag har aldrig sett honom stressa och att gå och handla kan vara ett dags projekt. Varje vecka på söndagen (idag) kommer han och äter middag hos oss. Det är liksom höjdpunkten på veckan. Han lär mig vad tålamod är.

Lucka nitton.

Bakom lucka nitton finns Malin. Hon är en av dem hetsigaste människor jag träffat när hon är stressad, ibland lite mer än vad som är bra för henne. Men hon lär mig att det går att hinna med allt man vill, nästan, och därför är hon en hjälte. Hon vet hur man utnyttjar sin tid till max.

Hon med kollen.

Pappa: Men ska vi gå till Donken och ta en hamburgare?
Jesper: Men jag vill inte ha Donken!
Mamma: Men en hamburgare bara?
Joakim: Men vi vill ju inte gå till Donken...
Mamma: Men vi måste ju inte gå till Donken, vi kan gå till McDonalds!

Meet my family.

Try JibJab Sendables® eCards today!

Pappa har under morgonen gjort en liten video som han väckt oss med...

Lucka arton.

Lucka arton tillägnas Emil. Emil är en riktig gentleman, i alla fall när jag är där (?) och han är även världens casanova. Varenda gång vi sets har det varit en annan tjej med hans arm runt sina axlar. Minns första gången vi träffades, då var det till och med två tjejer, en under varje arm. Men hur som helst är han en fin kille, en hjälte på sitt sätt. Han lär mig att ett leende är allt som behövs.

Lucka sjutton.

Idag finns Lisa bakom luckan. Lisa är min hjälte eftersom hon lär mig att en kram hjälper mot allt. Och här i min sjukbädd skulle jag behöva en healande Lisa kram. En såndär man får i skolan när man inte orkar längre. Precis en sådan behöver jag nu.

Lucka sexton.

Bakom lucka sexton hamnar mina invandrarvänner på Coop. Diana och Bhidair (??). Pinsamt att jag efter fyra veckor fortfarande inte vet vad hon heter... Men dem är två hjältar eftersom dem hjälpt mig att överleva praktiken. Dem har underhållit mig och fått mig att känna mig viktig. Som idag när jag lärde dem hur "Arne" uttalas. Dem lär mig att den som frågar får veta.

Sista dagen.

Idag blev sista dagen för mig på Coop Forum. Jag är sjuk och enda anledningen att jag orkade åka dit ens idag var för att jag var tvungen att få matersättningen påskriven. Kände verkligen att min "handledare" var glad över att jag varit där. "Ehm, jag går hem nu så jag skriver på din lapp här... Tröjan och nycklarna kan du lägga på hyllan vid hissen så får jag ta det imorgon... ... Hej då." Jo då. Jag får väl säga tack till mig själv för min insats jag gjort.

Roligaste idag var en kund, invandrare. Jag vet att det har blivit mycket invandrar prat i min blogg... Men jag har varit i Södertälje, typ alla kunder är icke Svenskar. Hur som. En kvinna kommer fram till mig.
Hon: "Ost?"
Jag: "Ost?"
Hon: "Oooost?"
Jag: "Vad för ost vill du ha?"
Hon: "Liten!"
Jag: "En liten ost?"
Hon: "Börjar klia sig på fingret."
Jag: "Vad för ost?"
Hon: "Fortsätter klia sig på fingret."
Jag: "Hmm?"
Hon: Tar upp ett papper och börjar riva sönder det. "LITEN OST."
Jag: "Riven ost?"
Hon: Stort leende.
Kliandet på fingret skulle antagligen symbolisera riva. Men att hon valde ordet "liten" förstår jag inte. Kan komma på tusen bättre ord. Haha.

Lucka femton.

Bakom dagens lucka hamnar flera människor, människor i mitt liv som jag inte vill hänga ut med namn. Dem är "doldis"-hjältar genom att lära mig att så vill jag inte bli. Tack. Ni får mig att orka kämpa.

Lucka fjorton.

Bakom lucka fjorton finns Jesper, lille söte lillebror Jesper. Jag älskar att ha en lillebror som Jesper. Visst han är extremt frånvarande och lever mer eller mindre i symbios med sin dator. Men han är den smartaste människa jag känner. Han vet så sjukt mycket. En lillebror som Jesper är som ett vandrande Wikipedia, fast mer pålitligt. Han lär mig allt jag behöver veta.

Vi var aldrig kära i varann men det känns precis likadant.

Myser till Melissa Horns nya skiva. Tänker på livet. På er. På honom. På dig.

Lucka tretton.

Bakom lucka tretton hittar ni Sanna. Sanna är den mest underhållande person jag känner. Hon är totalt "känslokall", alltså, hon visar liksom ingenting. Man ska hålla sig på en armlängdsavstånd och aldrig, aldrig skulle jag få en kram. När det blir jul- eller sommarlov är det liksom "tjarrrå, jag kramas inte". Men! På fyllan, oj. Förvåningen var stor när hon böjde sig fram och pussade mig på munnen, jag menar... Hallå? Aaaavståndet? Haha. Sen dess passar jag på att utnyttja detta och slänger mig på henne och kramar henne så fort hon fått i sig lite. Sanna är underbar och hon lär mig att alla har en mjuk sida.

Lucka tolv.

Idag fyller dagens lucka år. Hon blir vuxen nu. 18 minsann. Emma du lär mig vad att den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Går kvällen var sjukt bra. Utgång med Emma, Sanna, Lisa, Johanna med flera. Kunde nog liksom inte bli så mycket bättre. Grattis igen, och igen, och igen.

This time baby I'll be bulletproof.

Vad gör man när man inte räcker till längre?

Lucka elva.

Kärlek är att hitta en Toblerone White på hyllan över sängen. Det tog ett tag innan jag fattade vart den kom ifrån, Pappa så klart. Han har flugit fram och tillbaka hela veckan till de nordiska huvudstäderna, så taxfree godiset kom väl på så sätt inte som en överraskning. Men ändå. Pappa lär mig hur fint det är när andra tänker på en.

Lucka tio.

Tio dagar in i december månad hittar vi Robin i min kalender. Robin är en fin vän trots allt vi gått igenom, to much så att säga. Men ändå är han en av dem som jag alltid kan vända mig till, som förstår precis allt och lyssnar. Ingenting är för stort eller för litet i hans ögon och allt är viktigt. Han får en lucka för att han lär mig att vad som kommer från hjärtat går till hjärtat.

Jag skulle köpt det...

So now I let you know.

Every day, in the world around us, real-life angels are doing the things they do,
and bringing more smiles to the world around them.

Real-life angels build bridges instead of walls, they don't play hide-and-seek with the truth, they do whatever they can to help you. They understand difficulties and always give the benefit of the doubt. Real-life angels are what "inner beauty" is all about. They take your hand in theirs when you could use a little reassurance. They walk beside you when you need a little guidance and direction in your life and they support you in your attempts to do what is right. They make you feel like "hey, I really am somebody who matters." Then they quietly prove to you how beautiful and true that feeling really is.

If you come across an angel like this, you are one of the luckiest people of all.
If someone in your life is wonderfully like an angel to you, it's important to let them know.

Lucka nio.

Bakom lucka nio finns min älskade och söta lillebror Joakim. Jag kan prata om nästan vad som helst med Joakim, han hjälper mig alltid med saker och liksom bryr sig om mig. På ett sånt där fint syskon vis. Som den gången det tog slut med någon och han låg bredvid mig i min säng tills jag somnade. Det är sånt som gör att det tåras i syster-ögat. Han lär mig att blod är tjockare än vatten.

Att hämta en etikett.

Idag lärde mina invandrar vänner mig två ord på arabiska. Påse och habbib (typ något sånt). Påse betyder kyss och habbib älskling. Jorå. Dem tycker om mig.

För övrigt är det två killar som har börjat tävla om vem som kan få mest uppmärksamhet av mig. På lunchen satt jag vid dem och dem skämtade, mer, mer, mer och högre, sneglade på mig och om jag skrattade tittade dem på den andre med något triumferande i blicken. Men å-andra-sidan, hur snygga är alla andra tjejer som jobbar där då..?

(Att hämta etiketter = man latar sig, Coop-slang.)

Lucka åtta.

Regina Spektor på Cirkus ikväll var kärlek. Fint sällskap och underbar musik. Regina är lite av en hjälte, hon lär mig att musik är bra för själen.

Lucka sju.

Bakom den sjunde luckan finns Ida. Jag tror aldrig jag träffat en så fin person som Ida, en som bryr sig lika mycket om andra människor och en som är så vuxen för sin ålder. Ida är helt enkelt underbar och jag är övertygad om att hon en dag kommer förändra världen. Då till något bättre, för det är så hon har förändrat min värld och det är därför hon är min hjälte. Hon lär mig att den som kämpar, den vinner.

Lucka sex.

Bakom lucka sex finns min mamma. Jag tänker inte säga att hon är världens bästa mamma, nog för att hon är det, men det är alla. Mamma är en av dem bästa människorna jag vet. Jag älskar att umgås med henne, inte alltid, men ofta. Bara att åka och handla tillsammans är något jag kan börja sakna då jag inte varit hemma ordentligt på länge. Mamma kommer alltid att vara en hjälte, just så som mammor är. Min mamma är söt, ja, hon är verkligen det. Som när hon inte förstår vad vi andra i familjen pratar om gällande datorer och annat. Eller när hon vill att jag ska fixa hennes hår eller hjälpa henne att välja kläder. Men oftast är det ändå hon som hjälper mig. Mamma lär mig hur viktigt det är att ha någon att kunna falla tillbaka på.

Vad jag saknat.

"Kan du lova mig en sak? Om du någon gång kommer göra slut med mig... Kan jag få vara din vän då? För du är en sån underbar människa."

Det är såhär kärlek ska vara. Den ska vara allt, den ska vara vacker och den ska vara beundrande. Jag har saknat att vara den som någon ser upp till, att ha en människa som vill ha mig oavsett, som behöver mig i sitt liv. Jag har saknat att vara en sån man älskar.

Lucka fem.

Redan är det den femte december och då ploppar Moa upp i min kalender. Moa
är en klippa, en ängel, en granne, en bästa vän. Moa är en människa jag vuxit upp med, vi har delat allt och gjort allting tillsammans. Vi har varit varandras absolut närmsta vän men senare kommit ifrån varandra lite. Men ändå kommer vi alltid vara vänner, för jag vet att vad det än gäller finns hon där, oavsett. Det är sådant som är äkta. Moa lär mig vad äkta vänskap är, att den kan övervinna allt.

Lucka fyra.

Självklart måste Calle få en lucka i min kalender. Lucka fyra är till en person som inte går att låta bli att älska. Man hittar inte många vänner som orkar prata om problem i timmar, som lagar mat åt en, spelar musik för en, som bär en hem från krogen och som alltid tar emot en med öppna armar. Calle är en sån människa som alla behöver i sitt liv. Han lär mig hur viktigt det är att man tar hand om varandra.

Lucka tre.

Idag hittar vi Cecilia i min kalender. Hon är mitt andra jag, min andra hälft, min högra hand. C har gjort mig till den människan jag är genom att låta mig vara mig själv. Vill jag ha två bitar tårta tar hon också två, bara för att. Hon är en av dem få som delat säng med mig i en hel vecka, två gånger. Därför, därför är hon värd en lucka. Hon lär mig att det är insidan som räknas och att vänskap är det finaste som finns.

Lucka två.

Krakschhhh, och så var den andra luckan borta. Ni sitter nu och kollar på en kille, älskade fina Martin. Hur det kom sig att det tillslut blev han och jag var ganska pinsamt, jag menar, jag har alltid vetat vem han är och han har väl alltid sett mig som den där lilla tjejen som brukar komma på middag ibland. Hur som. I somras hade jag bestämt att i år, nu jävlar, jag är arton, jag är vuxen - nu lägger jag in en stöt. Översocial på för mycket bål och jobbstress på en fest flirtar jag mig in i hans hjärta. Nu, en sådär fyra-fem månader senare är han min. Jo då. Jag har min charm. Men framförallt har han sin. Han lär mig vad kärlek är och hur man vågar älska någon. Och en hjälte, oj, det är han. There goes my hero, watch him as he goes...

Lucka ett.

När du bryter bort lucka ett på min julkalender detta år hittar du min älskade farmor där bakom. För hon är min största hjälte. Hon är min gud och min tro. Här om dagen fick jag ett mail där hon bifogat en liten "novell" och ville ha mitt godkännande då den handlade om mig och ska publiceras på hennes skrivarcafés julutställning. Till jul kommer två av hennes noveller publiceras i en bok och det är därför hon är min idol. För att hon, här, nu, som pensionär lyckats bli en författare. Hon lär mig att det aldrig är för sent.

Min julkalender.

Jag gör allt för Emma och när hon ber då ger jag. Emma är fan till min julkalender och därför tillägnas den detta år till dig Emma. Min kalender i år handlar om vardagshjältar, eftersom årets julkalender (på tv:n) heter "Superhjältejul". Jag kommer alltså fram till jul, varje dag, pressentera mina hjältar.

Skatten i december.

Igår var det första advent och jag åt min första lussebulle för den här säsongen. Jag förstår inte hur jag varje år kan bli så såld på lussebullar och hur jag varje år kan ha glömt hur gott det är.

Invandrar-mamman på min praktik frågade mig idag om losseSkatter. Jag fattade ingenting och länge stod vi som två fån, hon: losseSkatter och jag: vaa?, hon: losseSkatter och jag: vaaa? och så höll det på. Tills jag plockade bort s:et bytte o:ett mot ett u och insåg att hon pratade om lussekatter, fast i min värld heter det lussebulle. Hur som. Hon ville veta om man var tvungen att baka "losseskatter" och sen ville hon veta receptet. Ville säga att det bara är att googla men taggade ner på min John Bauer-attityd och sa hur jag trodde det var. Sen diskuterade vi priset på saffran p.g.a. Iran och allt det där andra som vi i "branschen" gör.

Och den människan gav mig mitt liv.

Denna helg vill jag tacka mamma för all underhållning. Hon är sjukt kär i alla sina blommor, trots att dem är fula och mer eller mindre döda. Skulle hjälpa henne nyss att flytta en blomma.
Mamma: Men vad gör du?! Du måste ju kolla vad du gör.
Jocke: Hade du av det enda lövet?
Jag: HAHAHAHAHA.
Jocke: HAHAHAHAHA.
Mamma: Men…

För övrigt har hon skaffat Facebook i helgen. Något som hon har varit extremt emot för att hon inte vill lägga ut någon bild på sig själv, och att ha en bild är väl mer eller mindre grejen med Facebook för att kunna bli hittad av vänner? Men i fredags small det för att hon känt sig så utanför på ett möte där hon var den enda som inte hade Facebook. Sedan har hon suttit hela helgen och varit sur för att det inte går att lägga ut en bild på henne. Haha. Bara mamma mina vänner, bara mamma.

Om man har gått i Åkersskolan blir man poppis.

Idag slog min handledare nytt rekord, eller hon som ska vara min handledare (?). Jag satt själv på lunchen vid ett långt bord. Min handledare kommer, jag säger hej och ler, tror hon svarade och sätter sig vid samma bord som jag... Bara det att hon sätter sig så långt ifrån mig som går. Det är trevligt när man känner sig välkommen.

Min låtsas handledare är däremot underbar. Kanske mest för att hon tycker att jag är så bra, och för att hon tycker att det känns som att jag jobbat där länge.

Mina invandrar-vänner blev oroliga och trodde jag var sjuk idag. Men det var för att jag hängt med niondeklassare-praktikanterna där jag fått höra allt om en kille som den ena är på G med, och vet ni vad? Han är 92:a! Förstår ni hur coolt det är? Dessutom är hon lillasyster till en kille som var tillsammans med en av Åkers 90:ors elit. Juste, invandrar-mamman har bott i självaste Åker Styckebruk! Jo, man blir ju lite poppis när man kommer från samma trakter.

Mina nya vänner.

Idag har invandrar-mamman och jag blivit goda vänner. Jag har fått se bilder på hennes barn (4 och 2 år) samt hennes man och fått berätta allt om min pojkvän. Jag fick en kniv av henne idag, eftersom min handledare knappt tittat på mig och än mindre gett mig något som jag behöver. Men invandrar-mamman hittade en kniv vid frysarna som jag fick. Hon är fin hon. Hennes kompis bjuder mig på rulltårta, som i och för sig smakar apa, men jag vill inte verka otrevlig. Dem har en annan invandrar-vän som jobbar på frukt och grönt, han tror också att jag är 15år och dem pratar en massa om mig på sitt språk. Ler, pekar och tittar på mig. Jag ler tillbaka och låtsas att jag förstår.

Hon som har hand om frysarna är läskig, sur och militär-aktig. Men jag tror hon tycker om mig. För hon hittade också en kniv som hon ville ge mig. Men jag hade ju redan en. Jag tror att det är så man visar att man tycker om någon, man ger dem en kniv. Hon lät i alla fall mig få göra egna grejer, som att fylla en hel frys med kyckling. Sedan lät hon mig gå hem två timmar tidigare. Jo, hon måste tycka om mig.

Första dagen.

Min praktik är kul. Jag får hänga med praktikanter som är där för att lära sig svenska, dem pratar svenska för invandrare om ni förstår vad jag menar? Men det börjar gå bra nu, jag börjar fatta att "dig jag" betyder att jag ska följa med.

Förövrigt tror alla att jag är i 15års åldern och jag blir behandlad där efter. Det är lagom kul att se deras miner när jag bevisar att jag inte är det, att jag faktiskt är 18, har läst om sånt här som reklam och marknadsföring i snart tre år och dessutom jobbar i butik. Det är kul.

Where my heart is.

Får i mig mer kärlek än vad jag klarar av.

New Moon.

"Och jag typ, vadå vet hon inte att Jake är varulv?"
"Jag tycker synd om alla killar som inte är bögar och är här."
"Jag skulle skjuta mig själv om jag inte hade läst böckerna."
"Det här är bättre än att vara ny-kär."

Jag vill ha julemys.

Igår julstädade jag för första gången det här året. Just precis. Julstädade. Jag har en liten tradition att jag alltid städar när skolan tar slut och det blir jullov, i den traditionen ingår att städa bort alla skolsaker. Eftersom jag nu har praktik fram till jul bestämde jag mig att det var dags att städa bort skolsakerna igår. Vilket sen jag började på John Bauer betyder nätverkssladden och ett skrivblock. Så det är borta nu och ja Emma, jag bytte till mina lakan med röda hjärtan som ger mig julkänsla. Bara så att du kan hata mig lite för att jag är så svensk. Och ja. Jag åt pepparkakor.

Born to be alive.

Vilka är på?

Allt du önskar kan du få.

Igår pratade med fina Martin och önskade att jag skulle få en överraskning idag, jag brukar önska sånt ibland. Hur som. Idag kom jag dock på att jag ville ha en sak och slängde därför iväg ett sms...

Jag: Om jag får lussebullar kommer jag älska dig för evigt :)
Martin: Haha, tror tyvärr inte att du får några :P
Jag: Kmr inte älska dig för evigt nu du vet!
Martin: Nä, ngn gång måste ju ngn av oss dö ;)
Jag: Du är dum. Jag som hade som enda önskan att få en liten bulle :/
Martin: Du är så otålig, går ju inte att fixa en överraskning åt dig :P tänkte köpa ngt i stallarholmen. Men nu är det ju ingen överraskning längre :(
Jag: Haha du kan ju överraska mig med julmust till?

Haha. Jag är sämst. Förstör alltid saker och ändå blir jag så bortskämd.

En krona för dina tankar.

”Vad tänker du på?” är en fråga jag ofta ställer. Första gången jag frågar en person det brukar dem titta på mig konstigt och undra varför jag frågar det. Sedan brukar jag få ett svar och ganska snart blir personerna bekväma med att jag frågar detta. Jag brukar få ärliga svar, varför ska man ljuga om en sådan sak? Och tillslut brukar frågan faktiskt komma helt spontant tillbaka. Jag gillar att få veta vad människor tänker på och att få veta en så hemlig sak som någons tankar.

BFF's?

Sitter och kollar igenom min dator lite såhär på samhällskunskapen. Hittade en gammal bild på mig och Emma. Hihi. Vi saknar Sanna och Lisa i skolan. Krya på er.

Varför Sanna inte använder kondom 3:

Fick liksom användning av den tidigare...

'Cause I adore you.

Så sitter jag här igen. Måndag, skola, bara tråkigheter upp till öronen och ljuset i tunneln ser man inte förens till helgen, nästa helg. Emma sa imorse att hon tycker att jag har blivit en helg människa, att allt som har värde i mitt liv är helgerna. Och kanske är det så? Helgerna är enda gången jag känner att jag lever. Att jag kan leva. Och vetskapen av att när nästa helg kommer, då kommer jag inte gå tillbaka till skolan förens om 11 veckor känns inte allt för fel. Ska bli skönt att komma ut lite, få se något nytt och göra någonting annat.

Att nästa helg inte är helt fullbokad känns också bra. Så att jag inte behöver, som i lördags, gå upp klockan sex bara för att hinna se några avsnitt Buffy. Jag vet, jag är sjuk och det här kan man nog kalla ett beroende. Vaknade sex i lördags, ville sova mer men kände att nej, Buffy går faktiskt före. Så, så blev det.

Kolsyra är bra för själen.

Kolsyrat är det bästa man kan dricka, alltid är kolsyra bra. Om jag känner mig ledsen halsar jag den kolsyrade dryck jag hittar och tårarna sprutar. Känner jag mig lycklig är kolsyra det bästa för att höja lyckokänslan, känns som kalas.

Jag tror på allvar att kolsyra är bra för själen. Det hjälper en att leva, att andas och att känna "fjärilar i magen". Nu blir det cola, cider blev det aningens för mycket av igår och julmust vågar jag mig inte på. Inte nu när jag har syndat och liksom, ja, tvingat mamma att hänga upp en liten snökula som lyser i mitt fönster.

I found a way to let you in.

"När det känns som om allt går emot dig och du börjar tappa bort vem du egentligen är så är det inte mycket i livet som spelar någon roll. Jag vill bara att du ska veta att du är något speciellt, något unikt. Vare sig du vill det eller inte så har du lämnat stora fotspår i mitt liv som jag inte kan få bort, hur mycket jag än försöker så går det inte bort. Du tog tag i mig när jag var på väg att lämna allt och du tog mig tillbaka på rätt spår igen, även om du inte tycker det eller tror på det, så gjorde du det."

Det är sånt här som värmer så sjukt i hjärtat. Det är sånt här jag kan leva på i veckor. Det är sånt här som gör att du, trots allt, är en person jag litar på allra mest.

Emo kid is throwing slo-mo dove at my face.

Denna morgon sitter jag och Sanna och diskuterar hur fan man lyckas sjunga "emo-kid" och få det att låta bra i "Total Eclipse of the Heart" och varför, varför det faktiskt finns ett emo-kid i den videon?


(Värt att tänka på är att det här faktisk ÄR den riktiga videon.)

Julafton klockan tre.

TV3 har avslöjat att dem på julafton ska klockan tre ska sända "Anna Anka och hennes vänner". Haha! Man kan ju inte svika Kalle på ettan på julafton, men är det fel av mig att vilja spela in Anna Anka?

Om att åka kommunalt.

På tåget hem hände två saker som var, ja, underhållande.

1. En tant med en Nokia 3310 sitter bredvid mig. Japp en fin 3310. Halva vägen sitter hon och letar efter var man skriver sms, när hon väl hittar det börjar hon skriva. Självklart utan T9, men jag ska inte skratta åt det, kära Martin började ju med T9 när jag tvingade honom för någon månad sen. Nej, det roliga är att tanten pillar och knappar och tillslut lyckas hon faktiskt att få ihop ett sms. När hon väl är klar och bestämmer sig för att skicka, ja vart är vi då? Jo i mitt i tunneln innan Strängnäs. Lektion ett till tanter med mobil, man kan inte skicka sms när man inte har mottagning.

2. En kille som såg ut som hittad i Bonde Söker Fru fast i 18års åldern tog upp en morot ur sin väska, och vilken morot sen. Hade det varit min morot hade jag varit tvungen att hålla den i två (!!) händer. Sen satt han där och tuggade och tuggade och tuggade lite till. Vem fan äter morot på tåget och dessutom världens största?

So take it easy, I'll make it so easy.

Idag var första gången en lärare sagt åt mig att kanske skita i något någon gång och vara lite mer rebellisk. Det var första gången en lärare frågat mig om jag talat om för en kille att han var ett svin och berättat sina egna kärleksproblem. Och ja, idag var första gången jag började gråta på ett utvecklingssamtal.

Jag vill ha en kram.

Det finns personer här i världen som jag tror är födda till att kramas. Jag vet inte riktigt vad det är dem gör, men något litet extra som gör att värmen stannar kvar. Man blir liksom, ja, lycklig av dem. Det finns tre människor i mitt liv som kan det där. Som kan kramas lite extra.

Ida, Anton och Calle, ni är helt enkelt lite bättre än alla andra, på att kramas alltså.

Hela livet blev en helg.

Helgen var fin men allt för kort. Denna gång bokstavligen för kort då jag var i skolan i fredags. Men efter det blev det plankstek med vin och jag och M somnade i soffan till Idol. Haha. Hej fredag-kväll.

Helgen fortsatte och var fin. Lördagskväll mys med en vän som finns i hjärtat och i söndags blev det middag hos Gustafssons.

Fyra dagar, fyra dagar och sen är det helg, helg igen.

Jag vill ha fredagsmys.

Känns för jobbigt att vara i skolan på en fredag. Fredagar är ju helg! Hoppas på riktigt god mat ikväll och vin.

Would you guess that I didn't know what to wear?

Läste just i Sannas blogg att hon ska på dejt. Att hon aldrig, eller nästan en gång förut, varit på dejt. Det får mig att tänka på min dejt. Den enda riktiga. Låt oss gå tillbaka i tiden.


Jag hade länge varit intresserad av en kille, flera år till och från om jag ska vara ärlig. Men killen var äldre och jag har alltid sett ut att vara yngre, två år blir mycket då = inte en chans att jag skulle ha en chans. Men så kom dagen, dagen då han bjöd mig på dejt. Okej, det var inget ”hej vill du gå på dejt med mig”. Det var ett ”vill du gå på bio eller göra något” på msn. Satt i en kvart och funderade på vad han menade. Menade han som kompisar eller mer? Tillslut lyckades jag skriva något som inte var för på och inte för dissigt. Typ som ”jag kan vara kompis med en kille och är inte alls jätte intresserad av dig”. Jag tror det blev ett gärna.

Tänkte inte mer på saken och sen kom dagen. Jag jobbade och han skulle hämta upp mig vid jobbet. Bytte kläder 500gånger den morgonen för att hitta kläder som såg ut ”hey jag har varit på jobbet hela dagen, jag är naturligt snygg och har inte klätt upp mig extra för dig". Jag tror det blev jeans, skjorta och en jeansjacka.

Jag började dejten med att dra ett dvärgskämt, eller det är det första jag minns att jag sa. Vi åt på kolgrillen och jag pratade nog oavbrutet. Vi gick på bio och vi höll i hand. Släkten var hemma hos mig och han ville inte följa med in. Vi kramades och det var över.


Idag, typ fyra månader senare, är vi tillsammans och att hålla handen är det naturligaste som finns.

I had a dream.

Inatt hade jag en dröm. Hela John Bauer var på Elljusspåret i Åkers Styckebruk, bara här börjar man inse det sjuka i den här drömmen. Längs Elljusspåret, typ där ridhuset ligger ni som vet, fanns en sjö, en stor sjö som var ganska lik Marvikarna om man ser till bergen runt omkring. Hur som. Där tävlade jag och Lisa om vem som kunde springa snabbast runt sjön, samtidigt som vi spelade brännboll. Calle stod med tidtagarur och Sanna låg bland barren (tallbarr, såna där långa gula) och solade. Sen har jag en minneslucka och efter det minns jag bara att Malin jagade mig genom skogen hem och skulle ta kort på min mage och Lisa sprang framför mig och skrek på mig. Jag fick panik och fastnade i ett dike (det där lilla precis vid stugan där Mulle bor ni vet?) och sen vaknade jag.

Google is your friend.

Internet är tråkigt. Vad gör man när man inte har något att göra i skolan? Eller jo, du har massor att göra med det finns ändå ingenting att göra. Jo man googlar allt skit man kan komma på och tittar sönder sidor. Dock ska jag inte enbart klaga, 50% av alla mina julklappar är nu utvalda. Tror fan att i år, jag vet att jag säger det varje år, ska alla julklappar vara klara innan december börjar.

Och nu har jag förbrukat min sista "livlina" skriva ett blogginlägg vad ska jag nu göra i en halvtimme? Vad gällande internet har jag nu kommit till den här sidan.

Men jo det är klart, annars älskar jag internet.

Mina magar.

Jag upptäckte just att jag har börjat sätta mig sjukt nära bordet. Alltså, stolen så långt in som går. Detta gör att magen delar sig i två, en som ligger på bordet och en som placerar sig under bordet. Känns inte helt okej.

Mitt näs-handikapp.

Det är något fruktansvärt kallt ute idag och jag har dragit på mig en förkylning. Eller den där låtsas förkylningen jag haft i några veckor och smittat folk med har nu brutit ut på mig. Härligt.

Det snöar ute och jag fryser ihjäl och som alltid när det är kallt ute slutar min näsa fungera. Ja, min näsa ja. När det är kallt får jag ont i min näsa och jag kan inte andas med den längre. Jag har alltid trott att det är så för alla? Men på senare år har jag i princip blivit idiotförklarad när jag berättat om mitt problem. Hur som. Ser ni en liten tjej som går och håller sig för näsan idag är det troligtvis bara jag. Ingen ni behöver stirra ut och fråga "varför?".

We belong together.

"Man brukar prata om två sorters författare: Mozarts och Beethovens.

Mozarts är de där som funderar på varje mening, vare bokstav, varje stavelse innan de skrider till verket. Ett mail tar en dag, ett blogginlägg tar en vecka och boken blir knappast skriven.

Men om den, trots allt, blir skriven är det putsat, fernissat och vackert redan från första början. Tankekraften ligger innan.

Beethoven däremot krafsar ned allt som kommer i hennes väg på papper. Som en ödessymfoni läggs orden hulller om buller och inte speciellt genomtänkt. Ska det bli riktigt bra får Beethoven gå tillbaka och korrigera, dra ifrån, lägga till och göra begripligt."

Känner att det här är jag och C. Jag är en Beethoven och hon en Mozart. Jag saknar den där andra författaren som kompletterar mig. Min Mozart.

It was your birthday.

Igår fyllde bröderna år och jag åt pizza och tårta, tårta med mycket grädde... Vad var det jag och Jennie pratade om i skolan igår? "JAG ÄR SÅ SJUKT TRÖTT PÅ FLOTTIGMAT OCH GRÄDDE OCH ALLT." Men men. Är det kalas så är det. Vad ska man göra?

Igår fyllde även min kära vän Calle år. Det kändes speciellt. Lite som att jag har fått en tredje tvillingbror. En liten bonus sådär.

V.I.P.

John Bauer har fått hybris och den här veckan entrar vi skolan på röda mattan, blir fotograferade och släpps in "backstage" (bakom det guldiga staketet) till musik. Känns överdrivet. Känns sjukt. Känns typiskt John Bauer.

Gratis underhållning.

Jag och Lisa förklarade på lunchrasten för Sanna hur det kommer sig att flygplan kan flyga. Hastighet osv. ni vet och vi nämner att vingarna håller planet i luften…
Sanna: Men rymdskepp då?
Jag: Ja motorer, hastighet…
Sanna: Så du tror på utomjordingar alltså?! (Tycker att hon är as smart.)

Haha. Sanna är underhållande.

Middag med släkt.

Jag satte på Dansbandskampen i SVT-play för att kolla på farmors favoriter. Efter halva låten stannar det.
Jocke: Den buffrar.
Jag: Tror inte dem äldre i sällskapet förstår vad du menar med det där.
Farmor: Ipod, det är det där, ja, ni lyssnar i?
Jag: Jaa…
Farmor: Ja! Jag kunde! Den ni.

Jag är beroende av dig.

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna någon slags känsla.
Själen ryser inför tomrummet
och vill kontakt till vad pris som helst."

Nobody puts Baby in a corner.

I Linköping lärde jag mig tre saker:
1. Att pussa någon som har feber är obehagligt.
2. Att lägga kudden på huvudet faktiskt isolerar från ljud jävligt bra.
3. Att gå på stan med en sjuk kille är bra, man får gå in i vilken affär man vill och man får stanna länge och tänka och prova bara det finns en sittplats.

I övrigt har jag haft det trevligt. Martin blev sjuk första natten så han har gått runt som en zombie och jag har umgåtts med hans folk.

Och ja, som rubriken avslöjar, jag har tittat på Dirty Dancing med en död pojkvän och hans bakis storebror. Hehe. Det är bra när man kan göra som man vill och ingen orkar bry sig.

Varför Sanna inte använder kondom 2:

Helt ärligt tjejer... Vem skulle ha sex med en kille som kommer med kondomer som han tryckt sitt eget ansikte på? Hallå?

"Öh, jag tycker att jag är så sexig att jag vill trycka mitt ansikte på en kondom. Mitt ansikte kommer sedan att smetas ut över hela min ... och vitsen med det här var förstörd."

Nej du Sanna, än en gång känner jag att du är en smart tjej.

Stuck for life.

På senare tid har jag börjat irritera mig något sjukt på tatueringar. På en del tatueringar. Har väl tittat lite för mycket på Miami Inc och liknande. Det kan ha skadat mig att börja tänka på vad en tatuering kan betyda. Därför finns det många som irriterar mig. För jag förstår inte. Förstår inte varför?

Om jag någon gång tatuerar mig ska det vara en liten ängel och den ska sitta på ena sidan av ovansidan av foten. Den ska inte vara i färg och det ska vara min skyddsängel. Den ska vara något jag kan dölja om det vore så och den ska vara något lite diskret sådär. Något jag vet att jag inte kommer ångra, till skillnad från vad dem här skulle göra.

It hurts with every heartbeat.

Hur kan en människa som man egentligen fullkomligt skiter i, mer eller mindre, göra en så förbannat ledsen? Jag känner inte människan, har aldrig gjort och kommer nog aldrig att göra. Vi har pratat med varandra en enda gång (bara den som räknas) och ändå. Det gör ont att kolla vad den håller på med. Det borde inte kännas. Men det gör det.

Hur man spenderar ett höstlov.

Helgen som var var fin. Lovet som är är fint. Lördags utgång med Lisa och Sanna, historia i sig, sen sova hos fina Calle och ställde sig och gjorde natt macka och spelade god natt sång för mig.

Idag, lovet, har jag och mina bröder samt Martin varit lite luriga. Vi är alla måttligt trötta på pappas dumma övervakningskameror och hot (idag har han stängt av internet för att vi ska gå ut). Så vi, alla fyra, gick ut vid elva imorse, gick tills man inte syns i någon kamera och tog oss in på baksidan av huset på det enda stället där en kamera är ur funktion. Varit inne i några timmar och sen gick vi ut samma väg för att gå in så att det hamna på film. Fin långpromenad vi tagit är storryn pappa kommer få. Hehe.

Imorgon åks det till Linköping. Gladgubbe.

Varför man älskar en estet.

Hur jävla kär blir man inte när man får ett så här fint handgjort kärleksbrev?

Motherfucker, you're wasting my time.

Det här är allt jag har att säga just nu:

Om att vara dubbeltydig.

Lilla J' i luften och dina drömmar ska jag bo. säger:
hatar när man börjar pilla
sen kan man liksom inte sluta
moa säger:
hahahaha
nej man blir galen
moa säger:
det går!!!
men måste få upp sidan


Det är bloggdesignen vi pratar om, haha, inget annat!

Om att äta upp kakan innan man bakat den.

Förstår inte varför jag alltid, alltid gör så här. Varenda gång vi får i uppgift att skriva en uppsats, berättelse, novell eller vad som helst så börjar jag med att skriva en inledning, börjar på huvudtexten men hoppar ganska fort ned och skriver ett avslut. För det är det bästa jag vet när man skriver något längre, att få binda ihop hela historien snyggt på slutet. Sen sitter jag där, med det äckliga, slemmiga och tråkiga mitten som måste fyllas med fakta. Fakta suger. Nu sitter jag här, har avslutat min uppsats ”Ferdinand Magellans memoarer” (ja, jag har kommit på hur jag skulle skriva och döpa min uppsats helt själv… haha, tyckte det lät mystiskt) och måste nu ta tag i mitten. Skriva själva upptäcktsfärden och hur han dog. Det känns inte lika kul som att skriva mitt magnifika avslut.

Det är precis som att äta smeten när man bakar. Skit gott just när man gör det. Men när väl muffinsarna är klara har du så jävla ont i magen att du inte kan äta dem och har då förstört hela nöjet med att baka.

Om att dömma efter utsidan.

Vi har en lärare som är så nära perfekt man kan komma, när det gäller klädseln. Hon kommer in i högklackat, hög kjol och skjorta eller blus. Håret är uppsatt i en stram knut och alltid perfekt sminkad. Hon är den där exemplariska ”så-här-ska-en-riktig-lärare-se-ut”. Man sitter och tänker hur perfekt hon ser ut, ända tills hon öppnar munnen… Som förra veckan då hon började dra en storry om när hon var i Indien och hamnade på en strand full med kanyler. Hon pratade på tills hon (antagligen) kom på att rektorn var i klassrummet. ”Nej men sånt här ska inte ni veta, jag brukar inte berätta såna här historier!” Nej absolut inte… Haha. Men bra är hon. Riktigt bra.

You know how to light my fuses.

Sitter på samhällskunskapen, lider av den smärta som uppstår den gången i månaden då det kommer blod ur tjejers nedre regioner, tänker på hur mycket jag har att göra och skrattar åt mammas mail som förklarar att storleken på min BH-kupa (A) står för Almost boobs. Så sant, så sant. Längtar hem. Längtar efter helg. Längtar efter lov.

Mamma har börjat med slang.

Idag när mamma kom hem och började vi pratade om en sak, eller rättare sagt, jag skvallrade på hur jävla slarvig Jesper är. Konversationen slutade med att mamma skrek: "Är du precis tiltad i huvudet?!?!"

You had me at hello.

I know that I had sworn I'd never trust anyone again,
but I didn't have to, you had me at hello

I've never seen a smile that can light the room like yours
it's simply radiant, I feel more with everyday that goes by
I watch the clock to make my timing just right

Would it be okay,
would it be okay if I took your breath away?

I want to talk to you.

Hade en mysig kväll hemma hos älskade Calle igår. Försökte kolla på film tills ingen av oss fattade handlingen, slutade med att vi bara låg och pratade istället. Han är bra han. Alla borde få ha någon som honom i sitt liv.

Och hela den här helgen, när jag tänker efter, har gått ut på fina samtal. Jag och Martin låg och pratade till fyra i fredags vilket också var väldigt mysigt.

Saknar dock att få ligga och prata i Mois säng. Allt för längesen det hände sist.

Bara för att hennes handstil också är ful!

Mamma: Sen när fick du sådär fin handstil?
Jag: Va?
Mamma: Jamen du har ju skrivit jätte fint.
Jag: Det är Cicci som skrivit det där...
Mamma: Jaha, jag tänkte väl!
Jag vänder blad i kollegieblocket och börjar skriva.
Mamma: Nu så, den där stilen känner jag igen.

Okej...

Okej. Ett litet plus i kanten får han när jag fick veta att han försökt göra mitt ansikte först, men att det blev för mycket färger. Men ändå. Hallå fritid?

Varför dagens ungdom är arbetslös.

Somliga, host, Martin, host, har kanske lite för mycket fritid. Jag menar, om man lägger ned den här tiden på sin Farm på Facebook (han var ju tvungen att samla pengar innan han kunde börja med den här skapelsen) då tycker inte jag att det är så konstigt att så många är arbetslösa idag... Helt seriöst. Varför?

I'll be there for you, like I've been there before.

Igår hade jag ett spännande samtal med en hemlig person. En person jag alltid kommer att tycka om och som jag aldrig kommer att växa ifrån. Det kan gå veckor, månader utan att vi pratar. Men ändå, ändå kan jag när som helst prata om vad som helst med den personen.

Personen i fråga sa en sak igår som gjorde mig lycklig, som bevisade att jag aldrig kommer behöva bli ensam. Att den alltid kommer finnas där. Vad den personen sa är något av det finaste någon någonsin sagt till mig. Och ändå kan jag inte skriva det här. Det är något jag vill ha för mig själv. Lägger det i min skattkista av fina ord, låser och lägger tillbaka nyckeln i hjärtat.

My lovers.

Och om mindre än en timme var det helg igen. Då åker jag till älskade M som förhoppningsvis då har gjort pannkakor till mig. Ikväll blir det Flickan som lekte med elden och jag längtar. Boken var kung, hoppas filmen åtminstone är prins.

Resten av helgen blir lugn, lördag hem till kära Calle som lovat att bjuda på middag. Han är söt han. En kram till honom och hans två vapendragare E och J också, som höll mig sällskap när jag satt i bilen hem i mörkret förra veckan. Det kallar jag fina killar.

I'm popular.

Imorse ringde ett nummer jag inte kände igen i min mobil...

Jag: Hej det är Jessica.
Den: Hej, var är du någon stans?
Jag: Ehm, vem är det?
Den: Martin.
Jag: ... Jag är vid tåget?
Den: Jag med. Vart vid tåget?
Jag börjar tänka, vad fan gör Martin vid tåget? Och det här låter verkligen inte som min Martin.
Jag: Långt bak.
Den: Vi med.

Och där, där kopplade jag vem det var. Lisas älskade lillebror Martin såklart. Den söta killen ville åka tåg med mig och hade tjatat till sig mitt nummer av Lisa. Självklart satte jag mig med honom och dem andra. Jag säger bara en sak, Jessica och kidsen är tillbaka.

Stjärnorna i 9c.

Vi var och kommer alltid vara kärlek, saknar 9c eliten.

Min drömmiddag:

Varmrätt: Farmors potatismos med pappas grillade fläskfilé och hemmagjorda tzatziki. Till det "svärmors" hembakta bröd.

Efterrätt: Moas mammas ananaspaj med vaniljglass.

Snälla gud, gör så att min frukost, vaniljyoghurt, smakar så här.

She is my superstar.

Har spenderat eftermiddagen hemma hos en av dem underbaraste människorna i hela världen, farmor. Där fick jag fika och hon pratade på som vanligt. Jag fick läsa alla hennes små berättelser till skrivarcafét (som hon är dödligt seriös med) och dem får mig alltid på gott humör. Typ den berättelsen som beskriver varför och hur det kom sig att hon sa kuk till sin chef back in the days eller när hon var i en lappkåta och "spillde" ut sitt äckliga kaffe (läs kaffe gjort på typ regnvatten i en kopp som var diskad med pytte lite vatten och ett sotigt finger). Farmor får mig alltid på gott humör.

Bästa var ändå när hon förklarade för mig att hon var tvungen att skriva ut ett Word-dokument, eftersom det är så onödigt att det tar plats på datorn. Haha. Totalignorerade den förklaringen då jag själv inte orkade förklara, ännu mindre få henne att förstå, att hon skulle kunna skriva resten av sitt liv utan att lyckas fylla datorn. Hon kommer ändå alltid vara min största idol.

Ljusen längs vägen blir tårar i ögonen.

Ingen som bor i Mariefred eller i närheten kan ha missat olyckan i fredags, den med 11åringen som blev påkörd och omkom efter att ha klivit av bussen mellan Mariefred och Stallarholmen. Mitt hjärta slår alldeles för många slag när jag tänker på det. Kände inte flickan och jag vet inte ens vem hon var. Men vetskapen om att det är nära mig får mig att bli rädd.

Jag åker den där kurviga och smala vägen flera gånger i veckan och kunde lika gärna suttit på bussen, fått vittnat detta. Hur många gånger har jag inte suttit på den? Ännu värre är att det lika gärna varit jag som kört bilen. Om en unge springer ut bakom en buss har man inte en jävla chans. Det skrämmer mig och rädslan när jag mötte bussen idag var obeskrivlig. Usch. Sånt här får ju inte hända. Ska inte hända. Borde aldrig någonsin få hända.

Blod är tjockare än vatten.

Ligger och blöder näsblod. När gjorde man det senast liksom? Stod i duschen och helt plötsligt var hela mina händer blodiga, blev aningen rädd innan jag fattade vad det var. Trodde det hade slutat och jag snöt mig, tjoff, och stans blodbomb landade på golvet. Så nu ligger jag här med papper och tycker synd om mig själv.

Varje morgon när jag vaknar är det alltid samma sak.

Mycket riktigt blev det inget av det som var planerat för går kvällen. Det blev middag med hela familjen (när hände det sist?) med prat och vin, sen fotbollen och jag somnade så klart i soffan. När jag vaknade satt pappa och Martin och drack öl och jag fick inte gå och lägga mig. Sur som ett åskmoln och galet trött var jag. Nu är dock jag utvilad och han sover, Buffy och choklad på det? Mmhm...

Och vinnaren i världens sämsta flickvän är...

Idag tycker vi synd om Martin. Kom hit i går kväll, åt och sen somnade jag. Och då hade vi ändå köpt godis till mig också. Någonstans där vid nio minns jag att jag kramade hans mamma och sa godnatt... Men om man räknar bort det har jag sovit i 14timmar. Dreglat på honom har jag tydligen också gjort. Stackars kille.

I'm breaking free.

Blev just väldigt lycklig då jag insåg att min skuld till mina föräldrar sedan i somras, som jag sakta men säkert betalt av genom att handla åt dem, nu har vänt sig och dem har en skuld till mig. Det känns inte helt fel.

I hela mitt liv har jag väntat på livet.

Jag väntar på att två timmar och tjugo minuter ska ta slut. För sen har jag helg. Denna helg har varit planerad sen förra helgen, typ, och planerna har ändrats och ändrats och ändrats. Just nu vet jag inte längre vad som kommer hända och problemet är att jag vill göra allt. Jag vill gå ut med Lisa och Kalle i Eskilstuna, jag vill äta middag med andra Calle, jag vill gå ut med gammalt fint folk i Strängnäs, jag vill åka på fest med Martin i någon sommarstuga och allt det här vill jag göra en och samma kväll. Det går liksom inte ihop sig. Jag är nästan säker på att det kommer sluta med en hemmakväll där jag somnar i soffan innan tio, bara för att jag är så jävla trött på allt.

Men idag, städa, fixa och sen skulle jag gått på bio, men det blir nog inte så. Det blir antagligen en film i soffan med kärleken.

All these things that I've done, time, truth, and heart.

Det är onsdag. Imorgon är det torsdag, sista dagen i skolan för veckan och sen är det helg igen. Jag vet att jag tjatar om det mycket nu, men tiden går så fort, jag hinner inte med alla vill och borden. Det tar två sekunder och det är helg, det tar två sekunder och det är vardag igen. Det värsta är att allt smälter samman, det känns som att skolan inte har kommit igång och jag börjar bli galet nervös över att om bara några veckor kommer betyg att sättas till dem kurser som ska avslutas till jul. Jag menar, typ tre veckor till höstlovet? Sen är det typ tre veckor och så var det praktik? Fyra veckor och sen är det jul? När ska man hinna?

Skulle vilja fråga när jag ska hinna leva? Men det är väl just det man gör, man lever livet och vet inte ens om att man gör det?

Och meningslösa måndagen är åter här, och jag säger farväl till ännu en helg.

Det är så jobbigt när måndagmorgonen rycker en ur sängen. Har haft en riktigt bra helg och när man öppnar ögonen och det är måndag vill man bara gråta. Fredagen var kärlek. Lördagen var inte så mycket kärlek, men släkten är släkten. Igår åt jag kanelbullar och kramades hela dagen. Jag vill inte ha måndag.

You're poison running through my veins.

Hade en underbar kväll igår. Fick träffa the power från 9c och kramas. Bättre kan inte en kväll bli. Synd var det bara om älskade M som fick hämta mig, köra hem mig och få mig i säng. Men men. Vad ska man annars med en pojkvän till? Hehe.

Bästa sms:et droppade i alla fall in vid 2-3 inatt och innehåll bra tips. Typ som att alla på Raw är fula och att ingen vill hångla.

Ikväll blir det släktträff. Kan bli pinsamt. Kan bli långtråkigt. Kan bli skoj.

Varför Sanna* inte använder kondom:

*Sanna är den enda som berättat för mig att kondom inte är ett alternativ.

Vägen till mitt hjärta går via magen.

Sitter och tänker på den gången jag nästan blev tillsammans med en laktosintolerant. Undrar hur jag tänkte och är glad att det sket sig. Jag menar, allt jag älskar innehåller mjölk: choklad, potatismos, stuvade makaroner (som jag äter nu förövrigt och som gjorde att jag började tänka på det), O’boy, grädde, glass, pannkakor till frukost (dem är godast då) osv. osv. Jag tror att mjölk är guds uppfinning till jorden. Nej, kon är guds uppfinning. Ska flytta till Indien, där är kon helig. Kor bör vara heliga.

Om 40 minuter är det helg.

Vetskapen av att det är ca 40 minuter kvar på den här lektionen får mig att somna. Ärligt. Jag är sjukt trött och har ont i läppen, vaknade och hela min underläpp var svullen och känner mig liksom lam i hela munnen. När dessa pissiga 40 minuter är över ska jag köpa något gott, gå till tåget, åka hem och på vägen hem köpa något ännu godare som jag ska kalasa på till lunch (stor chans att det blir glass, maränger, banan och chokladsås). Väl hemma ska jag tvätta bort min mascara, som förövrigt är överallt förutom på mina ögonfransar eftersom jag nyss gnuggade mig hårt i ögonen. Kanske tvätta mitt hår som luktar askkopp tack vare personen som bolmade (Moa vet hur illa det är när det bolmar) rök på mig imorse på. Men det är bara om jag orkar. Sedan ska jag plocka fram mitt duntäcke, det är svinigt kallt nu, och tända ljus. Ett Jessica-holy-moment.

Där allt blir bra, där allt blir bra imorgon.

Jag känner att allt fler människor stänger mig ute, sätter upp en vägg och slutar bry sig. Igår träffade jag en person som sa att hon saknade mig. Det är sådana människor som bryr sig, som vill ha mig i sitt liv, som inte sätter upp en vägg. Sen att hon och jag aldrig har haft en jätte nära relation spelar ingen roll, det är inte det som är det viktiga.

En annan person lovade mig igår att inget ska göra så att vi stänger varandra ute, inget kan få oss att sluta bry oss. Det är en sådan människa som verkligen bryr sig, som vill ha mig i sitt liv.

En tredje människa blev ledsen igår, sa att jag stängde den ute och grät nästan. Det är till en sådan människa jag talar om att jag behöver den, säger förlåt och lovar att bättra mig.

För det är så jag blir, stänger folk ute, när dem stänger mig ute. Men som någon sa, jag är inte folk. Nej, ingen av er är folk. Ni är människor i mitt liv eller så tillhör ni ”folket” – som person nummer ett. Och ni behövs allihopa.

I will try to fix you.

Igår var en skum dag. Kramade en person jag trott att jag aldrig någonsin skulle krama, inte ens träffa, två gånger. Efter det bröt jag en av mina viktigaste principer då jag sa hej till en person som är raderad. Det kändes fel. Det gör jag inte om.

”Det måste vara väldigt förvirrande att vara en muskel i rymden.”

Imorse var Fuglesang och Levengood på God Morgon Sverige igen. Och även denna gång lyckades Levengood få mig att le med sitt ”det måste vara väldigt förvirrande att vara en muskel i rymden”. Haha!

Till kommentaren hör att Fuglesang berättade att man blir längre när man är i rymden för ryggen sträcks ut, eller hur det var, hur som fick han ont i ryggen då för att musklerna inte hängde med. Jag tror jag skulle behöva åka ut i rymden ett tag. Så min rygg sträcks ut lite, så jag kan få något som kan kallas en hållning.

Morgonens bästa vän.

Plingade till i min mobil och förvåningen var på topp när jag såg att smset var från Sanna och dessutom innehöll: "Läste igenom sms från dig. Hehe..." (censurerar resten för det är snäppet pinsamt va alla mina sms handlar om...). Hur som. Det snurrade en sådär 100 varv i huvudet, Sanna är inte den människan som bara hör av sig sådär. Hon är absolut inte den som sitter och läser igenom sms från mig och typ "hej jag saknar dig". Jag menar, jag och Sanna smsar bara om vi vill ha något?

Jag tänkte.

Och jag tänkte lite till...

Hur många känner Sanna som är vakna före tio en lördag om det skulle vara så att hon är uttråkad? En, jag, moi, Jessica Andersson.

Nu är det slut på veckan det är dags för torsdags-myyys.

Gick till skolan imorse med ett åskmoln över mig, jag menar innan-mensvärk och vetskapen av ett ungdomsmottagningbesök står ju inte högst upp på glad-listan. Men sådär efter lunch (som jag för övrigt fick springa till i ösregn utan paraply), när jag fått i mig lite choklad och stängt in mig i ett rum med dem tre M:n, L:et och E:et var allt på topp igen. Skratta så jag grät och tog tretåget till Strängnäs. Där till min lycka stod bror och vi tog en fika tillsammans. Varför är det oftast så? Att dem dagar som känns som kräks oftast brukar bli dem bästa i slutändan? Jag tycker om det i alla fall.

Toalettkoden.

Vi tjejer har en speciell kod när vi möts på, utanför, i närheten av en toalett. Starkast är den inne på en offentlig toalett. Vi tittar lite blygt på varandra ler och tävlar i spegeltittning. Ja inne på en offentligtoalett där handfaten finns står vi på rad, tvättar händerna, speglar oss och bättrar på sminket. När vi sedan, vilket alltid - alltid händer, ska torka händerna och vänder oss efter papper gör vi det alltid samtidigt då möts blicken, leendet och det lite blyga ”vi var inte här”. För det finns något lite skamligt över att vara på toaletten, jag vet inte varför det är ju något helt naturligt, något alla gör. Men alltid, det där skamliga leendet ändå. Jag ska nog börja le, säga "hej och vad trevligt att mötas här, såg du också att vattnet var blått i toaletten?" på mitt nästa offentliga toalettbesök.

Och helgen måste ta slut.

Jag har tappat all motivation till precis allt. Jag lever för min tredagarshelg som kommer en gång i veckan, vilket just nu är på tok för sällan. Jag lever för helgen och för tanken på mina underbara vänner (just nu typ tre av dem, eller fyra, eller nej fem, okej sex) och för älskade M.

Att jag överhuvudtaget orkar med skolan beror på fyra personer. Nej fem.

They wanna conquer the world today.

Idag är en bra dag. Det är höst. Det är sol. Det är dagen som Sverige kan fira att vi haft fred i 200år. Det är dagen jag slutar tjugo i tolv. Det är dagen jag kan kalla fredag.

Jag är ledsen för omständigheterna.

Det gör ont i mig att jag hittat en vän som passar mig så himla bra. Vi kan prata om allt, vi förstår och på något sätt kompletterar varandra. Men på grund av omständigheter kan vi inte vara vänner, inte fullt ut. Vi kan vara på låssas, på håll och begränsat. I ett annat liv hade han varit min bästa vän.

Det här var ett inlägg jag skrev för ett tag sen men aldrig publicerade. Jag gör det nu, idag, här och nu. För nu vet jag, att det kommer kunna lösa sig. Jag har hittat mitt hopp igen.

Ironiska framtidsplaner.

Och så idag har jag fixat så min framtid är säkrad. Räknar stenhårt på att min ”statist-roll” i Calles musikvideo till ”El texto en Español” (som för övrigt inte kan bli annat än en hit) kommer göra mig rik. M kom då på att eftersom han också är typ rik (som ”majsplockare” är man tydligen det), så när jag slagit igenom ska vi dra oss tillbaka, köpa lägenhet och sen var har vi framtiden i en liten ask. Låter som en lysande plan.

There were times when I did hate you, and I wished that you were dead.

Sitter och lyssnar på Nikola Sarcevics ”Lock-Sport-Krock” album (eftersom jag och Lisa råkade klicka fram ”Lovetrap” på min mobil igår och jag kom på att det var längesen) och mitt hjärta ramlar nästan ur kroppen. Hade det inte varit historia lektion och hade jag inte suttit och skrivit om medeltiden hade jag gråtit nu. Nej, nej, nej nu kommer tårarna, måste tillbaka till medeltiden.

På radion i morse frågade dem mig om jag glömde kondomen i somras?

Ni har väl inte glömt att det är klamydiamåndag idag? Just precis, har ni gjort något dumt nyligen? Gjort först och tänkt sen, ni vet vad jag menar. Bara för att du inte blev gravid kanske en annan parasit gjort sig hemstadd. Kanske dags att ta tag i det och besöka närmsta Ungdomsmottagning, dem har ju dropp in för test idag. Lycka till.

Jag är kär i hösten.

Mys helg som började hemma hos C i en så kallad "filmis". Med tanke på att vi väldigt sällan ser en film när vi har "filmis" undrar jag varför det heter "filmis"? Efter köttbullar och prat i några timmar hamnade vi i hennes säng med cider och chips. Och jag somnade ganska så bra på det, innan filmen var slut. Vid frukosten satte jag nästan mackan (med keso) i halsen då jag fick veta att Michael Nykvist är adopterad, har man vetat det länge? I övrigt igår blev det bio på Heron och mys-pys med tända ljus efteråt. Idag promenad i hösten och film. Jo, jag älskar höst mys.

Suprise!

Och i den låg den sabeltandade tigern från Ice Age 3!

En snorkråkas liv.

Idag har jag tittat klart på sjätte säsongen av Buffy och jag hatar, hatar Buffy just nu. Idiot. Sen har jag tittat ikapp på veckans Idolavsnitt samt första avsnittet av Andra Avenyn som drog igång i veckan. Som ni ser, bara livsnödvändiga och viktiga saker. Men har i alla fall uppdaterat min spanskablogg (guldstjärna på det) så min spanskalärare blir i alla fall nöjd med mig.

Är förkyld så in i väggen och känner att den här helgen kommer spenderas i det tråkiga men mysiga paradiset sängen. Nu blir det ett:

Konsten att matcha.

Jag är en sån där som älskar accessoarer. Det är detaljerna som gör en outfit för att låta aningen snobbig. Men jag tycker att det är så. Jag är extremt noga med att accessoarerna ska matcha kläderna, både i färg och i storlek. Det ska liksom, ja, passa ihop. Händer det mycket på kläderna, då ska det vara lite accessoarer och tvärt om. Ni fattar. Hur som. Det jag vill komma till, jag har sett en detalj, en accessoar, som är så jävla ful, och det stör mig, för den ser fel ut, hör inte hemma här.

Men smaken är som baken, delad, och jag ska inte säga vad som är rätt och fel.

"Är det Martin Timell från Äntligten Hemma? TACK GUD!"

Jag dör varje gång.

I don't kiss losers and I don't kiss winners, and I don't fight for honor cause we all are born sinners.

Denna dag ett liv som Melker i Saltkråkan hade sagt det. Jag är ruggigt trött på människor som bara sitter och skriker rakt ut, mitt huvud (som jag har en för stor hjärna i, höhö, insider skämt) orkar inte med detta… Men biljetter till Regina i december har blivit beställt och i eftermiddag blir det en tros-date med Malin. Det är behövligt. Börjar bli lite skabbigt i min troslåda.

Varför vi älskar måndagsmornar:

1. Pappa väckte mig klockan sex, somnade om och vaknade halv sju. Försovning på en halv timme är ju alltid kul.
2. Skit ont i käken och kunde knappt äta frukost.
3. När jag hoppat in i bilen upptäcker jag att jackan luktar moppepojke. Mmh.

Även grannen har några punkter som passar in på listan:
4. Även hon vaknar och har ont i munnen.
5. Inser att en hund bajsat i hennes sko.

Jo, här har ni fem punkter som visar hur underbar en måndagsmorgon kan vara.

Hallo space.

Bästa imorse var intervjun med Fuglesang på God Morgon Sverige. Mark Levengood: ”När du vaknar på morgonen tänker du ’jag är en rymdgubbe’ då?” Haha. Så söt.

Mys Martin.

Igår var egentligen en utgång planerad. Planerna ändrades, vilket inte är allt för ovanligt i mitt liv… Och jag hamnade hemma hos älskade M istället. Där fick jag världens största godispåse, han vet allt hur man köper min kärlek, och jag somnade sådär vid nio, halv tio i soffan. Sämst flickvän jag är. Vid tio tyckte jag att det var dags att gå och lägga mig. Sov som en prinsessa och fick spela mitt nya favorit spel (det innehåller en rosa björn) på hans psp imorse. Nu finns det två M&M's som jag älskar i mitt liv, godiset och "Mys Martin".

Fat kid loves bacon.

Det är väl klart att ungen ska ha bacon!

4 september.

No matter what I'm told,
I'm scared and I'm alone and I'm five years old.
Will you hold my hand?

Ba ba ba.

Jag har kommit fram till att jag gillar mitt schema. Måndag och tisdagar går jag hela dagen, onsdag, torsdag och fredag halva dagen. Det känns bra. Därför blir det Buffy maraton idag när jag kommer hem. Jag, Buffy och choklad, ja jag måste ha choklad. Min mensvärk måste ha choklad. Jag längtar efter Buffy.

Höst.

Det är den första september och hösten är nu här på riktigt. Min favorit årstid. Hösten finns till för att mysa. Jag älskar att mysa. Jag blir så sjukt kramig och kär när löven faller till marken och man behöver en filt för att inte frysa i tv-soffan. Man kan äntligen dricka te igen utan att svettas ihjäl och ja. Allt är så mysigt.

"Felsorterat. Försändelsen försenas."

Beställde en ny mobil förra veckan för att det är ganska behövligt. Den borde ha kommit vid det här laget och jag var ganska jätte säker på att jag skulle få den idag. Var nyss inne på posten för att spåra mitt paket och ser att det är i Örebro, på ICA. Innan dess har det även varit i Jönköping. Funderar på hur posten sorterar sina paket.

Min pojkvän har lika stora bröst som jag.

Jag har alltid sett mig själv med en lång, spinkig kille med sladdriga ben. Jag menar, det har varit det jag letat efter. Så träffar jag en ganska kort kille som tränar mer eller mindre varje dag. Han är allt ifrån spinkig och har fasta ben. Jag blir kär och inser att min pojkvän har lika stora bröst som jag. Fast hans är hårda och består av muskler. Mina är fyllda med fett.

Det är väl egentligen inte så att hans bröstmuskler är särskillt stora, nej det är jag som fortfarande har små pubertetsbröst. Och det är nog det fulaste jag vet. Men ändå. Han skulle kunna låna min bh om han vill. Eller okej, kanske inte.

Så vi inte tappar taget om den kärlek vi har rätt till.

Jag har spenderat min helg med dem människorna som ligger närmast hjärtat. För det är ju det enda man egentligen behöver, att få umgås med folk som betyder. För vänner är det enda som kan rädda en i alla lägen. Med kramar, skratt och kärlek. Och ni är så jävla mycket kärlek för mig.

Till det sista andetaget.

På tåget idag använde någon i vagnen parfym. Samma parfym som för ganska exakt två år sen fick mitt hjärta att slå dubbla slag. Och trots att det var så längesen och trots att jag inte ens tänkt på personen på väldigt länge gjorde det ont i mig när doften än en gång nådde min näsa. För den doften sårade mig så mycket, den försvann ur mitt liv lika snabbt som den kom in. Jag fick aldrig chansen att leva med den utan alla känslor. Känslorna som gjorde mig hel och som krossade mig i tusen bitar. Det gör ont för att det slutade illa och vi aldrig sa hej då. Den parfymen kommer alltid att vara din, du.

Jag kräver ingenting, bara att aldrig mera tvingas hålla käften.

Idag upptäckte jag något som gör att jag känner mig lite efter och lite trög… Den där reklamen som gått på tv bra länge nu om hon den mobbade som sjunger när hon går runt i skolan. Det är ju fan en Kent låt. Jag är i och för sig inget stort Kent fan, men det kändes som att det borde man haft koll på? Aja, nu vet jag det i alla fall. Och dessutom vet jag även att den är bättre då Kent kör den.

Mitt nya jag?

Snart ska jag, Jessica Andersson, cykla till tåget. Jag ni läste rätt, jag ska cykla en halv mil. M har dåligt inflytande på mig.

Duktigadagen.

Efter skolan har jag hunnit handlat, gjort en sallad, fixat disken, städat och bäddat rent i sängen. Just nu sitter jag och målar naglarna och ska snart åka till stationen och hämta bror, sedan ska vi åka till Södertälje. Jag är bra idag, jag är jävligt bra idag.

Morgonskratt.

På det smutsiga tåget jag åkte till skolan med imorse med stod det:
"I wish my girlfriend was this dirty."

Det är humor.

Say to me c'est la vie.

Börjar bli dags att tagga till tror jag. Rycka upp mig och börja fixa allt som står på min "to-do-list". Bästa att tagga till med är Sannas "90's"-lista på Spotify. Sanna som har en bloggdesign med sitt ass och beskriver sig själv som hon med den blonda pagen och en cigarett i munnen. Jag vill också ha en identitet, en image, något som liksom förknippas med mig, något som är jag.

Please, don't leave me.

I can't be without, you're my perfect little punching bag
And I need you, I'm sorry

Och jag glömmer bort att andas.

Sitter i skolan och slutar om exakt en timme och 40 minuter. Ungefär. Och jag längtar. Vill inte vara kvar här. Vill hoppa på tåget, kliva av i Strängnäs och få träffa underbar. Få kramas med älskade, älskade M.

Och hon skriker: "du är det sötaste som finns".

Igår drogs det till Nyköping för att gå på typ en festival för att, för min del, få se älskade Lasse. Han var galet bra, söt och mysig. Sen gjorde det lite ont i hjärtat när han meddelade att det är var hans näst sista konsert på minst ett år. Men bra var det.

För min del kunde vi åkt hem efter det men Jocke skulle prompt se Promoe så det var bara till att börja vänta. I väntan fick vi bl.a. se ett riktigt, ursäkta, kasst band i Hip Hop genren (säger ganska mycket om hur kasst jag tyckte det var). I alla fall, jag lärde mig en av deras låtar - "Han är sushi", eftersom det var det enda som sjöngs en hel låt! Hur som. När dem var klara fick dem en pinsamt liten applåd och när det sedan blivit knäpp-tyst skriker en halv emo kille strax bakom mig "WOHOO GAALET!" och kör just en galen applåd helt själv. Haha. Och det var det enda bra med den spelningen. Klockrent.

Och okej, det var bra stämning på Promoe så det vägde väll upp väntandet.

No matter who I blame, you're not around.

Igår försökte jag plocka några fler vuxenpoäng genom att dricka kaffe. Och det gick inte. Det sa stopp innan muggen var vid munnen. Det luktade apa när det kom så nära inpå, för annars tycker jag att det kan lukta trevligt, sådär på håll. Men det gick inte. Provade till och med att hålla andan, men icke. Kaffet hamna i sopan och jag får fortsätta dricka saft.

Veckan hinner inte ens börja.

Så börjar det där som tar över livet igen. Det där man måste gå till alla vardagar och liksom engagera sig i. Jag menar skolan såklart.

Men det är fredag, det är typ helg och ikväll ska jag se Slumdog Millionarie (igen, såg den på bio i början av sommaren) för jag älskar, älskar den.

Skönt att veta att det finns vänner som ställer upp.

Till Lisa:
Hej lisis! behöver din hjälp... Jag vet ju att du har lite erfarenhet med ja, du vet, hehe. Och nu har jag hamnat i klistret. Vet inte vem pappan är, vart tog du bort ditt?

Från Lisa:
Jag visste inte heller vem som var pappan till min. Men jag orkade inte sticka till min gynekolog så jag gjorde de själv. Gick ganska bra. Säg till om du behöver hjälp :)

....

Från Lisa:
Om man slarvar går de fort, annars tar det en timma lr två. Då försvinner Allt.


Lisa är underbar, just för att vi kan skämta om sånt här. Och för att jag vet att hon skulle hjälpa mig om det var på allvar. Ja, kanske inte med att själv ta bort det i badrummet, men ni vet. Hon är bra.

Appelez-moi.

Tog hjälp av Google-translate för att översätta det där franska kortet jag fick av Lisa i vintras...

Yenx är dina reflektioner av diamanter. Jag tror igår du alltså även i dag. Jag hoppas att vi kan leva i närheten av varje grotta resten av livet. Din väl flickvän.

Miih.

Världens finaste ligger i min säng just nu. Det är mysigt. Han får nog sällskap snart.

I walked under a bus, I got hit by a train.

Sitter och försöker förstå mig på SJs tågtider så här fem i åtta på morgonen. Försöker förstå hur dem har tänk att man ska ta sig till skolan. Om jag fattat rätt måste jag åka en kvart tidigare än jag brukar, och dessutom komma fram senare? Dvs. den 25 minuter långa tågresan har blivit en ca 44 minuters buss och tågresa. Jävligt onödigt. Jävligt onödigt eftersom det uppenbarligen går att åka tåg från Läggesta, halv tolv på dagen går det i alla fall. Men inte klockan åtta. Det är konstigt. Jävligt konstigt.

Paus från verkligheten.

Och jag är hemma igen. Och jag har fler fräknar än förut. Och jag har något grymt ont i halsen. Och allt med Turkiet var extremt behövligt.

Träffade personen som måste vara världens sötaste turk. Goundi-Goundi hette han, men han ville att vi kallade honom "Goundi-boy".

Goundi-boy: Can I say something?
- : ...
Goundi-boy: I love yoou!
- : I love you toooo!
Goundi-boy: I love you threeee!

8 augusti.

Och jag får lov att säga hej då och på återseende. Ikväll lyfter planet mot Turkiet och jag ska med. Inte helt fel va. Men det känns lite jobbigt att när jag kommer hem, då är det inte ens en vecka och så börjar skolan. Vart tog mitt sommarlov vägen? Men skit samma, nu ska jag sola och bada. Bada och sola. Göra ingenting. Glömma allt som heter skola och jobb. Hoşçakal.

Be careful what you wish for, 'cause you just might get it all.

Just nu har jag fått precis vad jag hela tiden önskat. Precis det som jag sagt är "allt jag vill ha". Och det är underbart. Men ändå brottas jag med den där känslan av att det är någonting jag saknar. Jag tror det är min vän jag saknar.

Jag kan inte ens gå med er luft i mina lungor.

Jätte kul att jobba när man har mensvärk så man vill spy, och hela tjocka släkten "vi-vet-inte-vad-deodorant-är" kommer in. Då mår man bra. Särskilt om man har provrumspass och alla ska prova samtidigt och det liksom inte finns tillräckligt med provrum till alla. Så hälften måste stå ute och trängas med mig, framför mig, bakom mig, bredvid mig och precis överallt runt mig. Då mår man riktigt bra, ANDNÖÖÖD.

Men nu är det bara en dag kvar på sommarschemat, pappa har äntligen köpt en ny skärm till mig och jag har ätit pizza - jag är glad.

Like songs that say goodbye.

Just idag är det bara två dagar kvar, kvar på mitt "Jessica-ska-dö-sommarschema". Var av den ena dagen är idag, mellan 12-16. Sen är det bara en dag kvar, en dag kvar på "Jessica-ska-dö-sommarschemat". Det känns bra. Det känns befriande. Sen får jag vara ledig en dag, sen åks det till Turkiet. Känns helt okej.

Men fram tills dess, mellan jobbet och sömnen blir det till att vänta. Vänta och se vad som ska hända. Kanske sitter jag och väntar på ett hej då. Jag vet inte. Inte än.

Och nu är det bara ett år kvar med er.

Efter att ha suttit och läst en lång konversation mina idrottslärare emellan där dem totalt mobbar "Jocke den lilla loppan", inser jag hur mycket jag saknar dem. Dem söta, söta lärarna.

"Ja, det är jag. Men att du överhuvudtaget nämner Jocke när det handlar om löpning säger det mesta om dina ambitioner :)
Puss puss"

Kiss me.

Jag är lycklig och jag vill pussa hela världen. Livet känns underbart, det är sommar, sol och jag har bara tre dagar kvar på sommarschemat. Puss, puss, puss.

Hos dig är jag underbar.

Jag är glad att jag fortfarande lever och är hel, utan några skador. Eller, utan nya* skador. Jag har varit sjukt trött typ hela dagen och flera gånger hållit på att ramla ner för en stege ute på lagret. Men det var det värt. Att vara trött alltså. Går kvällen spenderades i ett hus i skogen, med en mysig M i en soffa. Så det var värt, så värt att vara trött idag.

*Gamla skador är blåmärket på knäet jag fick då jag hoppade in i en låda på lagret tidigare i veckan.

Kvällens kommentar:

"Man behövde ju inte vara Tarzan för att komma upp." - Pappa om hur man tar sig upp ur en källa.

Dagen har spenderats på Grönan med en massa folk. Mycket trevligt. Bästa på dagen var väl då vi, tro det eller ej, fastnade i trappan till Lustiga Huset och vakten var tvungen att stänga av den. Färden hem där jag för första gången fick agera riktig fyllechaffis var också intressant, en pappa och en Stefan liggandes i bakluckan med en fickplunta och "vi har det bra, vi här bak i bilen".

28 juli-us.

Är onödigt glad och lycklig. Hela livet svävar på rosa moln. Trots helvetes-kunden som jag bråkade med på jobbet, som inte hade någon anledning att bråka med mig när jag för hennes skull knappade in ett (jag skojar inte) meter långt kvitto förhand. Trots detta svävar jag på moln. Det är tack vare honom, Honom.

Hjärta.

Det känns inte så illa att jobba 10-18 när man vet att man ska få träffa M efter.

Söndags-ångest.

Jaha kära vänner, då var helgen över. Sitter här med söndags-ångest och ett huvud som snurrar. Både av tankar och av huvudvärk. Imorgon blir det till att jobba som vanligt. Det har blivit en vana och det har blivit min vardag, kommer bli skumt att börja i skolan snart och då vara tvungen att sitta ner hela dagarna. Att inte dagligen få prata med främlingar och kunna hjälpa till.

Helikopter plattan.

Jag: "Men pappa! Nu har du ju snart en helikopter platta. Haha."
Pappa: "Vaa?!" Han börjar känna på huvudet.
Pappa: "Är det verkligen tomt här?" Pekar bak på huvudet och låter jätte orolig.

Haha. Nu börjar pappas ålderskris.

Två andledningar till att jag hatar mig själv just nu:

1. Jag målade just naglarna rosa när jag planerat att ha en röd tröja imorgon.
2. Jag är jätte kissnödig och eftersom jag just målade naglarna måste jag vänta tills dem är torra, annars förstör jag ju nagellacket.

23 juli.

En dag där man får en lång pratstund med bästa Robin, många skratt på jobbet och en kvällsfika med älskade C - är alltid en bra dag.

I'm hanging around 'til it's all done.

Livet rullar på i 180 och jag har snart inte haft en slapp-dag (ligga hemma, kolla film hela dagen och mysa) på två veckor. Och inte kommer det bli någon på åtminstone en vecka framöver. Men vad gör det, sova kan man göra när man är död eller hur är det? Plus att en annan drar ju till Turkiet om cirkus två veckor. Tackar vet jag semester.

Förövrigt ser jag till att äta så mycket som går, trycker i mig allt jag ser, särskilt onyttiga grejer. Lär väl ändå dra på mig svininfluensan och då kommer man tappa några kilo hur som. Och om jag skulle klara mig undan, kan man ju alltid börja träna. Eller... Ni såg inte det där. Jag skrev inget, ingenting alls.

En liten kärleksförklaring.

Just nu skulle jag vilja förklara min kärlek till tre av mina vänner, för ni är lite bättre än alla andra ibland, idag, alltid.

Emma dig älskar jag för att du är den enda tjejkompis som jag på ett naturligt sätt kan prata om killar med och du är också den enda som jag känner verkligen förstår.

Moa för att du finns (bokstavligen) ett stenkast iväg och för att du alltid, alltid kan få mig att skratta.

Och Cecilia för att du är min vapendragare, min andra hälft, min högra hand.

Idag ligger ni snäppet närmare hjärtat än alla andra. För ni saknas hos mig.

I somehow find, you and I collide.

Ikväll myser jag och små gråter till den här låten, önskar i smyg att jag hade någon att dansa med.

En svår och jobbig grej.

Jag har så sjukt svårt att prata om pengar har jag märkt. Eller okej, det här har jag vetat ganska länge. Har bara inte vågat erkänna det, eller velat prata om det - just för att jag har svårt för att prata om pengar.

För mig är det ofint att prata om pengar, vet inte om det är något jag föddes med eller har uppfostrats till. Men som exempelvis tycker jag att det är jätte obekvämt att berätta hur mycket jag betalat för olika saker. Jag tycker det är extremt jobbigt om någon frågar var jag köpt min tröja och hur mycket den kostade. Och jag vill heller inte prata om hur mycket jag får i lön eller hur mycket pengar som finns på mitt konto. Jag vet egentligen inte varför jag tycker det är jobbigt, pengar är något alla behöver och något som alla har (i större eller mindre mängd). Men ändå, det går inte. Det tar stopp. Hela min kropp vrider sig och jag vill verkligen inte prata om det - pengar.

Du är leendet på mina läppar.

Efter en lyckad helg, häng hos Malin i fredags, 50års kalas i lördags och grillkväll i söndags har helvetes veckan börjat. Jobbar till sex alla dagar, utom lördag, för då är det ju bara öppet till tre, så ja, jag jobbar till tre. Men det gör inget. För jag har något att se fram emot. Något att le över.

Och igår var det fest.

Idag har jag tittat på två filmer, hatat och skrikit åt alla flugor, bakat en blåbärspaj, somnat till en tredje film, spillt cider över hela mig och satt potatis i halsen. Nu sitter jag här, lyssnar på The Sounds, glor och filosoferar.

Agent J.Andersson.

I morse skickades jag ut på hemligt uppdrag, eftersom det var just hemligt kan jag ju inte avslöja vad jag gjorde. Men det involverade en stor svart väska, en bank och en massa pengar. Okej, där lät det som att jag extra knäcker som bankrånare. Och vem vet? Haha.

16 juli.

Fy satan vad lycklig jag är nu. Jag precis, lycklig.

There's plenty more fish in the sea.

Mitt hjärta blev krossat idag, i tusen bitar. "Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar..." Såg Abborren, blev till en början sjukt överlycklig eftersom jag verkligen undrat hur jag skulle klara mig hela sommaren utan honom. Så fick jag äntligen se honom idag (och jag hade glömt hur söt han är), mitt hjärta slog i 180 tills jag såg att han sken upp och en annan tjej kom fram och kramade honom. Och det var ingen kompis-kram kan jag lova. Jag borde ju från en början förstått att detta skulle ske. Men varför? Varför?

Right behind you.

I morse kände jag att jag behövde lite spänning i min tillvaro. För att få det valde jag att skugga en kille jag ser på tåget varje dag, och varenda dag undrar jag också vad han pysslar med i Strängnäs. Så jag började helt enkelt att skugga honom. Lagom när vi kom ner till stan tappade jag bort honom. Det var knappt en människa ute men ändå lyckades jag tappa bort honom. Jag trodde att skuggning kunde vara en av mina dolda talanger, för jag kände mig så sjukt cool när jag gick där i mina solglasögon. Men det visade sig att jag var sämst på det. Blir nog ett nytt försök imorgon tror jag, måste öva. Gillade verkligen det där med solglasögon och att ha ett uppdrag.

i-Buddy.

En sån här vill jag ha. Något av det sötaste jag sett.

Jag behöver en hero.

Okej, det finns en kille jag är intresserad av. Och okej, det finns flera och det finns alltid någon. Haha. Men ja, jag träffade på en här om dagen. Det var första gången på länge och så fort jag såg hur han kom gående började min hjärna sjunga "there goes my hero, watch him as he goes". Det kändes mysigt. Det kändes bra. Jag behöver en hero.

Någon?

Winnerbäck, Annexet, 5 november, någon?

"Sometimes I feel incredibly disconnected. Really uncomfortable in my own skin, or kind of like I don't fit into this world."

Jag är en av alla dem där verklighetsflykt-människorna, som väljer att då och då leva någon annans liv. Det kan vara genom musik, böcker eller film. I mitt fall är det främst tv-serier. Jag flyr genom att leva mig in i tv:n och tillslut vet jag inte vad som är verkligt och vad som är film. Jag undrar hur många sms, telefonsamtal och liknande jag gjort genom åren till vänner för att jag trott att något håller på att hända dem, eller mig. Att jag måste få ett sista ord, måste tala om att jag älskar dem, måste kolla så att dem mår bra.

Jag undrar om det är farligt att hålla på såhär. Att jag i framtiden kan få någon diagnos och spärras in på grund av att jag är beroende av verklighetsflykter. Jag hoppas inte det i alla fall. Men det som skrämmer mig mest när jag återvänder från min flykt, det är att jag inte ska hitta min plats här i världen. Att alla kanske inte är skapta för att lyckas, göra något bra, något som betyder. Titta på One Tree Hill's Brooke, hur hon verkligen lyckas med något. Och sedan väljer ett liv med sina vänner, hon hittar sin plats här på jorden. Eller titta på Buffy som varenda dag går ut och räddar världen, för hon vet att hon är ”the slayer”, hon vet sitt ”mission in life”.

Jag antar att jag ibland blir rädd. För att jag inte ska hitta min plats och för att förlora människor på vägen, utan att hinna berätta hur mycket dem betyder.

Du vet vi väntar på ingenting.

Grillfesten igår blev kul, men skum. Kan inte ens förklara här. Fel personer kan läsa och då blir det lite galet. Vid frukosten i morse, så här dagen efter, fick jag ett lite ledsamt besked. Så ser mitt liv ut. Sitter nu och väntar, blir OC i sängen och fortsätta vänta.

Jobb-eli-jobb-jobb.

Är ledsen på mig själv idag. Lyckats tappat mitt armband, förhoppningsvis på jobbet och förhoppningsvis hittar jag det imorgon. Om ingen hittat det och snott det vill säga. Var ju ett av mina favorit armband dessutom, det jag fick i dop present. Men men. Sån't är livet, såååån't är livet, så mycket faaalskheet boor det hääääääär... Haha. Nej god natt.

You're a part time lover and a full time friend.

Till min one and only - C. Sista dagen på jobbet för din del. Här får du en låt som "semester-present". Håll till godo!

Move on, keep on walking.

Börjar blir riktigt jävla irriterad på vissa människor. Vad är det för fel på er och vad vill ni mig? Ni läser såklart inte min blogg, därför ser ni inte det här och fattar att ni driver mig till vansinne. Eller okej, en av er kanske gör det. Vilket inte skulle göra mig förvånad men väldigt trött. Föresten kan vi nog stryka kanske och förvånad, ganska säker på att du läser. Så vad vill du mig?

Men nu drar jag på mig leendet (se bild) och åker till jobbet. Puss på mig!