Idag slog min handledare nytt rekord, eller hon som ska vara min handledare (?). Jag satt själv på lunchen vid ett långt bord. Min handledare kommer, jag säger hej och ler, tror hon svarade och sätter sig vid samma bord som jag... Bara det att hon sätter sig så långt ifrån mig som går. Det är trevligt när man känner sig välkommen.
Min låtsas handledare är däremot underbar. Kanske mest för att hon tycker att jag är så bra, och för att hon tycker att det känns som att jag jobbat där länge.
Mina invandrar-vänner blev oroliga och trodde jag var sjuk idag. Men det var för att jag hängt med niondeklassare-praktikanterna där jag fått höra allt om en kille som den ena är på G med, och vet ni vad? Han är 92:a! Förstår ni hur coolt det är? Dessutom är hon lillasyster till en kille som var tillsammans med en av Åkers 90:ors elit. Juste, invandrar-mamman har bott i självaste Åker Styckebruk! Jo, man blir ju lite poppis när man kommer från samma trakter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar