Så sitter jag här igen. Måndag, skola, bara tråkigheter upp till öronen och ljuset i tunneln ser man inte förens till helgen, nästa helg. Emma sa imorse att hon tycker att jag har blivit en helg människa, att allt som har värde i mitt liv är helgerna. Och kanske är det så? Helgerna är enda gången jag känner att jag lever. Att jag kan leva. Och vetskapen av att när nästa helg kommer, då kommer jag inte gå tillbaka till skolan förens om 11 veckor känns inte allt för fel. Ska bli skönt att komma ut lite, få se något nytt och göra någonting annat.
Att nästa helg inte är helt fullbokad känns också bra. Så att jag inte behöver, som i lördags, gå upp klockan sex bara för att hinna se några avsnitt Buffy. Jag vet, jag är sjuk och det här kan man nog kalla ett beroende. Vaknade sex i lördags, ville sova mer men kände att nej, Buffy går faktiskt före. Så, så blev det.
1 kommentar:
haha. som sagt: värsta jag hört.
Skicka en kommentar