Hos dig är jag underbar.

Jag är glad att jag fortfarande lever och är hel, utan några skador. Eller, utan nya* skador. Jag har varit sjukt trött typ hela dagen och flera gånger hållit på att ramla ner för en stege ute på lagret. Men det var det värt. Att vara trött alltså. Går kvällen spenderades i ett hus i skogen, med en mysig M i en soffa. Så det var värt, så värt att vara trött idag.

*Gamla skador är blåmärket på knäet jag fick då jag hoppade in i en låda på lagret tidigare i veckan.

Kvällens kommentar:

"Man behövde ju inte vara Tarzan för att komma upp." - Pappa om hur man tar sig upp ur en källa.

Dagen har spenderats på Grönan med en massa folk. Mycket trevligt. Bästa på dagen var väl då vi, tro det eller ej, fastnade i trappan till Lustiga Huset och vakten var tvungen att stänga av den. Färden hem där jag för första gången fick agera riktig fyllechaffis var också intressant, en pappa och en Stefan liggandes i bakluckan med en fickplunta och "vi har det bra, vi här bak i bilen".

28 juli-us.

Är onödigt glad och lycklig. Hela livet svävar på rosa moln. Trots helvetes-kunden som jag bråkade med på jobbet, som inte hade någon anledning att bråka med mig när jag för hennes skull knappade in ett (jag skojar inte) meter långt kvitto förhand. Trots detta svävar jag på moln. Det är tack vare honom, Honom.

Hjärta.

Det känns inte så illa att jobba 10-18 när man vet att man ska få träffa M efter.

Söndags-ångest.

Jaha kära vänner, då var helgen över. Sitter här med söndags-ångest och ett huvud som snurrar. Både av tankar och av huvudvärk. Imorgon blir det till att jobba som vanligt. Det har blivit en vana och det har blivit min vardag, kommer bli skumt att börja i skolan snart och då vara tvungen att sitta ner hela dagarna. Att inte dagligen få prata med främlingar och kunna hjälpa till.

Helikopter plattan.

Jag: "Men pappa! Nu har du ju snart en helikopter platta. Haha."
Pappa: "Vaa?!" Han börjar känna på huvudet.
Pappa: "Är det verkligen tomt här?" Pekar bak på huvudet och låter jätte orolig.

Haha. Nu börjar pappas ålderskris.

Två andledningar till att jag hatar mig själv just nu:

1. Jag målade just naglarna rosa när jag planerat att ha en röd tröja imorgon.
2. Jag är jätte kissnödig och eftersom jag just målade naglarna måste jag vänta tills dem är torra, annars förstör jag ju nagellacket.

23 juli.

En dag där man får en lång pratstund med bästa Robin, många skratt på jobbet och en kvällsfika med älskade C - är alltid en bra dag.

I'm hanging around 'til it's all done.

Livet rullar på i 180 och jag har snart inte haft en slapp-dag (ligga hemma, kolla film hela dagen och mysa) på två veckor. Och inte kommer det bli någon på åtminstone en vecka framöver. Men vad gör det, sova kan man göra när man är död eller hur är det? Plus att en annan drar ju till Turkiet om cirkus två veckor. Tackar vet jag semester.

Förövrigt ser jag till att äta så mycket som går, trycker i mig allt jag ser, särskilt onyttiga grejer. Lär väl ändå dra på mig svininfluensan och då kommer man tappa några kilo hur som. Och om jag skulle klara mig undan, kan man ju alltid börja träna. Eller... Ni såg inte det där. Jag skrev inget, ingenting alls.

En liten kärleksförklaring.

Just nu skulle jag vilja förklara min kärlek till tre av mina vänner, för ni är lite bättre än alla andra ibland, idag, alltid.

Emma dig älskar jag för att du är den enda tjejkompis som jag på ett naturligt sätt kan prata om killar med och du är också den enda som jag känner verkligen förstår.

Moa för att du finns (bokstavligen) ett stenkast iväg och för att du alltid, alltid kan få mig att skratta.

Och Cecilia för att du är min vapendragare, min andra hälft, min högra hand.

Idag ligger ni snäppet närmare hjärtat än alla andra. För ni saknas hos mig.

I somehow find, you and I collide.

Ikväll myser jag och små gråter till den här låten, önskar i smyg att jag hade någon att dansa med.

En svår och jobbig grej.

Jag har så sjukt svårt att prata om pengar har jag märkt. Eller okej, det här har jag vetat ganska länge. Har bara inte vågat erkänna det, eller velat prata om det - just för att jag har svårt för att prata om pengar.

För mig är det ofint att prata om pengar, vet inte om det är något jag föddes med eller har uppfostrats till. Men som exempelvis tycker jag att det är jätte obekvämt att berätta hur mycket jag betalat för olika saker. Jag tycker det är extremt jobbigt om någon frågar var jag köpt min tröja och hur mycket den kostade. Och jag vill heller inte prata om hur mycket jag får i lön eller hur mycket pengar som finns på mitt konto. Jag vet egentligen inte varför jag tycker det är jobbigt, pengar är något alla behöver och något som alla har (i större eller mindre mängd). Men ändå, det går inte. Det tar stopp. Hela min kropp vrider sig och jag vill verkligen inte prata om det - pengar.

Du är leendet på mina läppar.

Efter en lyckad helg, häng hos Malin i fredags, 50års kalas i lördags och grillkväll i söndags har helvetes veckan börjat. Jobbar till sex alla dagar, utom lördag, för då är det ju bara öppet till tre, så ja, jag jobbar till tre. Men det gör inget. För jag har något att se fram emot. Något att le över.

Och igår var det fest.

Idag har jag tittat på två filmer, hatat och skrikit åt alla flugor, bakat en blåbärspaj, somnat till en tredje film, spillt cider över hela mig och satt potatis i halsen. Nu sitter jag här, lyssnar på The Sounds, glor och filosoferar.

Agent J.Andersson.

I morse skickades jag ut på hemligt uppdrag, eftersom det var just hemligt kan jag ju inte avslöja vad jag gjorde. Men det involverade en stor svart väska, en bank och en massa pengar. Okej, där lät det som att jag extra knäcker som bankrånare. Och vem vet? Haha.

16 juli.

Fy satan vad lycklig jag är nu. Jag precis, lycklig.

There's plenty more fish in the sea.

Mitt hjärta blev krossat idag, i tusen bitar. "Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar..." Såg Abborren, blev till en början sjukt överlycklig eftersom jag verkligen undrat hur jag skulle klara mig hela sommaren utan honom. Så fick jag äntligen se honom idag (och jag hade glömt hur söt han är), mitt hjärta slog i 180 tills jag såg att han sken upp och en annan tjej kom fram och kramade honom. Och det var ingen kompis-kram kan jag lova. Jag borde ju från en början förstått att detta skulle ske. Men varför? Varför?

Right behind you.

I morse kände jag att jag behövde lite spänning i min tillvaro. För att få det valde jag att skugga en kille jag ser på tåget varje dag, och varenda dag undrar jag också vad han pysslar med i Strängnäs. Så jag började helt enkelt att skugga honom. Lagom när vi kom ner till stan tappade jag bort honom. Det var knappt en människa ute men ändå lyckades jag tappa bort honom. Jag trodde att skuggning kunde vara en av mina dolda talanger, för jag kände mig så sjukt cool när jag gick där i mina solglasögon. Men det visade sig att jag var sämst på det. Blir nog ett nytt försök imorgon tror jag, måste öva. Gillade verkligen det där med solglasögon och att ha ett uppdrag.

i-Buddy.

En sån här vill jag ha. Något av det sötaste jag sett.

Jag behöver en hero.

Okej, det finns en kille jag är intresserad av. Och okej, det finns flera och det finns alltid någon. Haha. Men ja, jag träffade på en här om dagen. Det var första gången på länge och så fort jag såg hur han kom gående började min hjärna sjunga "there goes my hero, watch him as he goes". Det kändes mysigt. Det kändes bra. Jag behöver en hero.

Någon?

Winnerbäck, Annexet, 5 november, någon?

"Sometimes I feel incredibly disconnected. Really uncomfortable in my own skin, or kind of like I don't fit into this world."

Jag är en av alla dem där verklighetsflykt-människorna, som väljer att då och då leva någon annans liv. Det kan vara genom musik, böcker eller film. I mitt fall är det främst tv-serier. Jag flyr genom att leva mig in i tv:n och tillslut vet jag inte vad som är verkligt och vad som är film. Jag undrar hur många sms, telefonsamtal och liknande jag gjort genom åren till vänner för att jag trott att något håller på att hända dem, eller mig. Att jag måste få ett sista ord, måste tala om att jag älskar dem, måste kolla så att dem mår bra.

Jag undrar om det är farligt att hålla på såhär. Att jag i framtiden kan få någon diagnos och spärras in på grund av att jag är beroende av verklighetsflykter. Jag hoppas inte det i alla fall. Men det som skrämmer mig mest när jag återvänder från min flykt, det är att jag inte ska hitta min plats här i världen. Att alla kanske inte är skapta för att lyckas, göra något bra, något som betyder. Titta på One Tree Hill's Brooke, hur hon verkligen lyckas med något. Och sedan väljer ett liv med sina vänner, hon hittar sin plats här på jorden. Eller titta på Buffy som varenda dag går ut och räddar världen, för hon vet att hon är ”the slayer”, hon vet sitt ”mission in life”.

Jag antar att jag ibland blir rädd. För att jag inte ska hitta min plats och för att förlora människor på vägen, utan att hinna berätta hur mycket dem betyder.

Du vet vi väntar på ingenting.

Grillfesten igår blev kul, men skum. Kan inte ens förklara här. Fel personer kan läsa och då blir det lite galet. Vid frukosten i morse, så här dagen efter, fick jag ett lite ledsamt besked. Så ser mitt liv ut. Sitter nu och väntar, blir OC i sängen och fortsätta vänta.

Jobb-eli-jobb-jobb.

Är ledsen på mig själv idag. Lyckats tappat mitt armband, förhoppningsvis på jobbet och förhoppningsvis hittar jag det imorgon. Om ingen hittat det och snott det vill säga. Var ju ett av mina favorit armband dessutom, det jag fick i dop present. Men men. Sån't är livet, såååån't är livet, så mycket faaalskheet boor det hääääääär... Haha. Nej god natt.

You're a part time lover and a full time friend.

Till min one and only - C. Sista dagen på jobbet för din del. Här får du en låt som "semester-present". Håll till godo!

Move on, keep on walking.

Börjar blir riktigt jävla irriterad på vissa människor. Vad är det för fel på er och vad vill ni mig? Ni läser såklart inte min blogg, därför ser ni inte det här och fattar att ni driver mig till vansinne. Eller okej, en av er kanske gör det. Vilket inte skulle göra mig förvånad men väldigt trött. Föresten kan vi nog stryka kanske och förvånad, ganska säker på att du läser. Så vad vill du mig?

Men nu drar jag på mig leendet (se bild) och åker till jobbet. Puss på mig!

I laugh cause it's just so funny.

När man jobbar i en klädaffär händer det då och då att en kund vill ha hjälp - inne i provhytten. Oftast gäller det bara ett snabbt smakråd och man behöver inte ens gå in i hytten. Idag var det en "välutrustad" dam som behövde hjälp med en bh. Jag svarade som alltid ”javisst” när hon ropade ”ursäkta kan du komma och hjälpa mig”. Problemet var att hon inte visste om bh:n satt bra. Jag förklarade att när det gäller sådant måste man ju gå efter vad som känns rätt, men la lite fint till att hon i alla fall måste ha en kupa större. Jag avslutade det hela snyggt med att lyckas armbåga damen i vänstra bröstet. Pinsamt och så typiskt mig.

Senare när jag hade kassan fick jag se något riktigt fasansfullt, inte ofta jag använder det ordet så ni måste förstå att det är något riktigt hemskt som nu komma skall. Jo, en kvinna (inte en tjej och inte en dam, utan en av dem mittemellan) hade ett par mycket tajta byxor på sig. Mellan där knappen sitter och där gylfen börjar sticker något ut, just precis, lite av det där som växer där nere tittar fram. Det var så jag blev tvungen att svälja, blinka några gånger och titta bort. Säger inte att man måste raka sig eller något, bara att ja, dölja det offentligt tycker jag verkligen att man måste göra! Sen kan man ju fråga sig hur det kommer sig att jag såg det, varför jag tittade på en kvinnas nedre region… Men det är inte det väsentliga i den här historien. Jag menar, EN KVINNA VISADE SITT BURR PÅ ALLMÄNPLATS.

8 juli.

I need someone to come with a revolutionary idea and rock my world.

"Jag hoppades in i mina lakan."

Ni vet det där som lätt händer? Ni vet, man lyssnar på en låt och sjunger med, men helt fel. Man tror att man sjunger rätt, men sen kollar man upp lyrics och inser - oj pinsamt. Jag gjorde precis så nyss. Jag trodde dem sjöng "I hoped into my sheets", rättare sagt jag sjöng så! Funderar fortfarande på hur jag tänkte, men ja... "Hooked into machine" ska det vara. Ehehe.

Then I'll be happy, I swear.

Lycka är att hitta en underbar låt, och lyssna på den om och om igen. Att somna med ett leende på läpparna och att längta till morgondagen. Lycka är att se någon man älskar i ögonen och att att träffa någon man saknat så mycket att man nästan går sönder. Lycka är att gå och lägga sig och veta att man får sova hur länge man vill nästa dag, eller att vakna och veta att man får somna om, eller ligga kvar och bara vara. Lycka är att bara vara, med vänner och människor som betyder. Att få lyssna på hur regnet smattrar på taket eller att ligga och steka i solen. Lycka är underbara vänner som bryr sig, som kan med bara ett telefonsamtal, ett sms eller en liten sväng förbi dig få dig att le. Att krypa ner i en ren bäddad säng. Lycka är att få dansa, bli svettig och skratta. Lycka är en chokladkaka, gärna "Marabou sommar". Att veta att man gjort någonting bra, att man behövs. Lycka är att få svischa fram på cykeln en sommardag med musik i öronen. Eller att ta en sväng med bilen och skruva upp stereon snäppet för högt och sjunga med, så högt som går. Lycka är att veta att någon tänker på dig. Att se en riktigt bra film. Lycka är ett par nya skor, en ny tröja eller ett par byxor som sitter som om dem vore skräddarsydda, bara för dig. Lycka är att le. Att få en kram.

Lycka är inte att ha mens, pms och veta att man ska upp och jobba imorgon. Men vetskapen att den här veckan kommer bli bra i alla fall, det, det är lycka för mig.

Från hebreiskans Yiskah.

När jag såg dagens datum idag, den 6 juli, slog det mig att det är något som händer idag. Tänkte och tänkte och tänkte lite till. Ingen som fyller år vad jag vet? Tänkte en stund till.

Grattis på namnsdagen Jessica. Åh, jag trodde inte att du skulle komma ihåg. Klart jag gör. Tack mig själv.

Some are a melody, some are the beat.

Och så här är jag idag:

But you're an ace, and that beats most everything.

Idag har jag slavat åt min far. Städat, skurat golv (ja, på knäna med en svamp) och åkt och handlat. Ni vet det vanliga småplocket mjölk, bröd, potatis osv. Men även täckback, täckbark! Vet ni hur tungt täckbark är? Det är vid sådana tillfällen jag undrar varför jag inte har en stark kille i fickan. Men jag slog på superkrafterna och lyckades få in fyra säckar i bilen. Ibland är jag bra. Är dock helt död just nu. Men ikväll bjuder Idis på mat, lasagne. Gott-elie-gott-gott.

My mom says I'm a catch.

God morgon mina vänner. Medans ni ligger och snusar har en annan bakat en kladdkaka. Tanken var att den skulle med ner på stranden idag, men när jag senare tittade ut och insåg att det är väldigt mycket moln på himlen är jag inte så säker på att det blir något sol och bad idag. Men men, en kladdkaka går ju alltid åt. Hehe. Just nu äter jag frukost, lika med dricker upp min lillebrors juice. Kommer bli ett jäkla liv när han vaknar. Haha. På återseende.

Juli.

Och när fan blev det juli? Juli. Det är, det är liksom mitt i sommaren. Jag märkte inte ens. Fan. Nu får jag känslan av att jag missat något och att sommaren strax är över. Usch.

Sekten här brevid.

Har inte skrivit om mina grannar (aka. sekten) här i bloggen tror jag. Men mina trogna vänner och vapendragare har nog fått höra om dem ändå. Det började med att en familj flyttade in i ett hus, herren i huset kallar vi X. Från och med att dem flyttade in börjar vänner till X flytta in överallt, varenda hus här ute som sålts har sålts till någon som X känner. Jag började även inse att min pappa och andra gamla grannar, alla, pratar om den härliga X. Jag var riktigt rädd ett tag och helt säker på att en sekt höll på att ta plats här ute. Läs boken "Sekten - en sann historia" av Peter Pohl och ni kommer förstå vart min rädsla kom ifrån.

Efter midsommar och lite annat har jag dock lugnat ner mig och insett att dem är för jäkla trevliga dem där - sekten. Och ledaren, X, han är riktigt trevlig. Kanske att jag kan leva med den här sekten som granne. Men jag måste fortsätta hålla mig på vakt, det insåg jag idag, att det är viktigt. Och nu kommer vi till det jag skulle komma till. Idag när jag, mamma och pappa kom hem ropade X på pappa. När pappa kom hem igen frågade jag vad som stod på? Jo, X hade byggt en ställning som dem kunde grilla en hel gris i. Och som ni förstår, min rädsla är tillbaka. Dags för offring i sekten? En ceremoni för nya medlemmar? Återstår att se. Givakt*.


*Givakt - Enskild ställning, militär lystringsställning och den högsta lystringsgraden.

We’re all laughing with God.

Lever loppan med att vara ledig och dessutom när solen skiner. Lyssnar på Regina Spektors nya platta. Haha. Platta. Sen när började jag säga platta? Haha.