Du förstår inte.

Det är inte helt okej att skriva inlägg om en specifik person utan att nämna namnet. Så jag gör inte det.

När saker vänds upp och ned.

Jag har aldrig sett oss som den familjen. Det var därför jag nästan ramlade baklänges när jag kom hem igår. Det är liksom inte vår stil och passar sig inte riktigt. Det känns som att det är något som skulle ha kommit tidigare isåfall, när vi var mer barn, jag och mina bröder alltså. Men igår kom det, eller kom? Det hände. Jag klev in på toaletten och någon hade hängt upp Dassboken där, x3. Tre olika utgåvor och det skrämmer mig. Vi har aldrig varit sådana som har en Dassbok på toaletten. Nu är vi tydligen det. Vi är tydligen det jätte mycket med tre stycken.

Jag har hittat nånting vackert, vännen, ser du vad jag ser?

Ni krossar mitt hjärta och bygger ihop det igen. Ni får mig att vilja dansa och skrika och att ligga och kramas och hålla om. Ni tar fram varje känsla man känt, varje tanke man tänkt och varje minne man har. För visst är det så att "alla som älskat dig har hatat mig av rädsla"? Ni gjorde en underbar konsert ikväll. Tack.

Jag har hittat nånting vackert, vännen, ser du vad jag ser? - Det är kent. Det är vackert.


(Cred till Moa för bilden, har dock snott den via bilddagboken, vilket förklarar kvalitén.)

Om asfalt.

Jag kunde lika gärna vara asfalt. Det är så jag känner det ibland. Grå, skrovlig, urlakad och helt jävla ointressant.

Citron.

Jag har blivit frälst. Citron-frälst. Jag har slutat äta några andra tuggummin än dem med citron smak och dricker bara mitt Citrustea jag fick av Martins föräldrar i julklapp. Jag tycker att världen är en bättre plats tack vare citronerna.

21:a.

Jag har en underbar kille i mitt liv. Mitt M. Och jag känner att han får allt för lite uppskattning ibland. Jag kan vara, och är nog ganska ofta, en riktig bitch (dock går jag aldrig så långt som C... Haha, nej förlåt. Men hennes utbrott är något av dem roligaste som finns). Mina vänner säger att dem aldrig skulle vilja vara tillsammans med mig och att dem tycker synd om M. Jag tycker också synd om M. I alla fall idag.

Så på onsdag tänkte jag göra den 21:a*, eftersom jag missat 21:a två månader i rad. Jag ska vara snäll. Jag ska vara söt. Jag ska inte tjura när han väljer en dålig film. Och jag ska inte somna klockan nio! Det är kärlek.


*Den 21 varje månad är Martins dag och jag måste göra som han vill och vara snäll.

Ge mig en bebis-dos.

Kan typ någon i min nära omgivning skaffa barn snart? Jag vill ha en liten bebis att gosa med ibland, göra roliga saker med och ta hand om. Men bara sådär ibland. Någon dag då och då. Bara en liten bebis-dos.

Om vintern.

Jag vet att jag aldrig bloggar längre. Det är för att jag hatar snön. Den tar all livsglädje och suger ur all energi, för att kunna gnistra så att det gör ont i ögonen när man går ut.

Jag är trött på vintern och jag klarar inte av mer kyla. Jag är förbannad på skolan och förstår inte när jag ska hinna klart med allt, allt som inte ens kommit än.

Sportlov. Det tycker jag nästan om.

Om att ha lugg.

En sak man lätt glömmer när man har lugg är att plocka ögonbrynen. I morse kände jag att "fan jag orkar inte" och satte upp luggen. Fick ganska snabbt kamma ner den igen. Hade inte tid att "rensa buskarna" där uppe. Men nu ser man mina ögon igen.

5 saker jag samlar på:

Saftglas, har flera halvfulla glas med saft i mitt rum.
Saker som kommer från sånt man äter, har en tom chokladask i sängen och tuggummipapper över allt.
Nagellack, dem står över allt och jag hittar aldrig det jag vill ha.
Utbrunna ljus, orkar liksom inte byta, tänder ett annat istället.
Hudkrämsflaskor, finns över allt, vissa är nog till och med tomma.

Can't you see that I'm the one who understands you?

Jag har tagit svininfluensasprutan, har ingen aning om varför? Impuls grej. Sen när blev att ta en spruta en impuls grej? Och svininfluensan har man ju inte hört något av på länge? Jag blev inte sjuk förut under hysterin? Aja. Nu är det gjort. Jag kommer ångra mig imorgon. Jag kommer ångra mig i helgen. Och jag kommer ångra mig på lovet.

Om att tro på något mer.

I skolan idag så kom frågan om man tror på övernaturliga krafter upp samt på ett liv efter döden. Jag tror på både och. Nu kan jag verka lite "halleluja" men jag har mina orsaker.

Jag vill inte tro att det här livet är det ända vi har, då skulle jag inte våga leva. Jag skulle vara för rädd för att inte få leva klart, för att inte ha möjlighet att göra allt jag vill. Jag skulle vara rädd(are) för att dö. Jag skulle inte kunna se någon mening med livet.

Jag tror på onaturliga krafter, på att det finns något större än oss själva. Jag tror på ödet och jag tror på karma.

Det finns en andledning till det här, nu mera finns det två. Min morfar ringde min mamma tidigt en morgon och berättade att det inte alls var bra med min mormor och att dem var tvungna att åka in till sjukhuset. I bilen in till sjukhuset hörde mamma orden ”I ain’t gonna live forever” på radion, väl framme var min mormor död. Min farbror berättade under min resa till Polen om när min farfar låg på sjukhuset. På kvällen åkte han hem och på radion spelades ”Save tonight, tomorrow I’ll be gone”. Någonstans på vägen så flyttade radiostationen till en annan ort (antagligen från Eskilstuna till Södertälje), detta gjorde att sändningen hamnade några minuter efter och samma låt spelades igen. Orden: ”Save tonight, tomorrow I’ll be gone” upprepades och liksom ekade i huvudet. Den natten dog min farfar.

Ni kan kalla det slumpen eller ni kan som jag, se dessa två händelser som en varning. En förvarning för vad som komma skall. Jo, jag tror på att det finns något mer, något större, något som vi lever detta liv för. Jag tror dem, det, vad det än är vakar över oss.

Hatar sockiplast.

Jag önskar att jag var den där personen som vågade skrika rakt ut hur mycket jag hatar den där låten. Den som det lyssnas på ca 5 meter till höger om mig. ”Mina blåa sockiplast.” Man lyssnade på den i typ 7:an? Och då var den ganska cool, men den var fan inte bra. Nu är den ännu mindre bra. Nu stör den mig. Jag önskar att jag vågade skrika det.

För när man är trött kan värken komma.

Vad är det för fel på mig? Är det meningen att man ska vara rädd för att vara ensam?

Igår stod jag och fixade lite i mitt rum innan jag skulle sova, svimmade nästan men hann lägga mig på sängen innan jag ramlade ihop. Låg och var livrädd för att somna.

Vaknade i morse och kändes som att hela min kropp var död. Åkte tåg själv och det snurrade femtusen varv i huvudet och jag blev än en gång livrädd att jag skulle svimma där, bland alla främlingar.

Min huvudvärk har börja komma tillbaka också. Kul.

Jag ångrar mig, internet är bäst.

Igår hände en såndär störande sak som gör att man tackar gud för att google finns! Jag och Moa plockade fram ett gammalt tv-program i minnet, ett sånt där man fick kolla på engelska lektionerna på. Men vi kunde inte minnas varken vad det hette eller vad det handlade om - mer än en lurvig grön sak som sa "I like plums". Vi frågade andra och Emma frågar "han som åt klockor?". Precis. En grön lurvig sak som säger "I like plums" och äter klockor. Jag störde mig på det hela dagen och när jag kom hem satte jag mig vid google och skrev in "Green eat clocks I like plums". På något vänster lyckades jag hitta att han, den gröna, hette Muzzy. Sen Youtube på det. Jag har ångrat mig. Internet är inte alls tråkigt, internet är bäst.

Idag händer också en såndär störande sak som man inte tackar gud för, har du inte slut på snö snart?

Give me spring.

Jag kommer vara helt rätt i vår och jag kommer vara het. Hörde på radion imorse att i vår är det helt rätt med små bröst.

The friday bitch.

Sitter och hatar Sanna i smyg, det är faktiskt inte okej att hon fortsätter med sina långhelger och är ledig på fredagar när inte jag är det! Hoppas saltlakritsen jag läste om svider i magen, själv har jag gympat ikväll. Ha! Sug på den du.

Internet.

Jag har tröttnat på internet. Men ändå hänger jag här jämt och ständigt. Jag vet inte vad jag gör. Jag har tröttnat på att läsa bloggar och "följer" (inte slaviskt som förut) kanske ett tiotal. Då bara människors jag känner. Men vad gör jag resten av tiden? Facebook har blivit tråkigt, bilddagboken är inte att prata om. Msn fungerar. Mail är bäst. Ja. Jag är tillbaka på 90-talet då jag mailade. Hej.

Back on track.

Verkligheten och vardagen kallar. Det är dags att återvända till det vi kallar skolan. Jag minns nästan inte hur man gör, november är längesedan nu och sedan dess har jag inte gått dit. Vet inte om jag redan nu saknar mitt Polen-liv...

Hemlängtan.

Okej, ja, jag gör ett inlägg i minuten och kan inte låta bli. Jag terrar min blogg. Jag längtar hem. Jag längtar efter mamma, pappa och mina bröder. Jag längtar efter min säng och mina ljus. Jag längtar efter att titta in genom Moas fönster och se att tv:n i deras vardagsrum är på. Jag längtar efter att åka tåg med Emma på morgonen och bli lycklig om Sanna lyckas komma i tid till skolan. Jag längtar efter att hoppas på att C åker samma tåg som mig hem. Jag längtar efter att få somna i en famn. Jag längtar efter min vardag.

Hur många polacker behövs för att skotta ett tak?

Fyra. En som står på taket ovanför och har förlängt sin snöskyffel med den längsta pinne han hittat. En som står på en ställning intill taket och skyfflar ner det som med den långa skyffeln kastar till honom. En som står nedanför ställningen och slänger bort snön som hamnar på ställningen. Och en som står och tittar på.

Livet som polack är snart över.

Idag är min sista dag på Scania. Känns otroligt skönt. Äntligen får jag komma tillbaka till skolan där alla förstår mig på mitt språk och jag inte måste gå till toaletten för att avreagera mig, p.g.a. språket alltså.

Men det finns två saker jag kommer sakna.
1. Efter 15.00 på Pers kontor. När nästan alla gått hem, och Per måste jobba över. Då sitter jag där vid min dator och myser. Säger hej då till eftersläntrarna och pratar lite med dem om min dag. Sen smyger jag iväg till godismaskinen och står länge och väljer. Stoppar i mina två zloty (typ 5 svenska) eller vad det kostar och går tillbaka. Sen, ibland inte förens framåt fem, åker vi hem.
2. Iza på miljö. Hon är den snyggaste polack (polska?) jag träffat. Okej, Calles ex såg väl inte så illa ut heller. Men. Hur söt som helst är hon också. Bjuder med mig att simma och skickar sms. Jag kommer sakna Iza.

Jag är "skilled at"!

Gud straffar alla som ville ha snö som barn.

Imorgon kommer jag hem. Hade räknat med att det skulle vara vår då. Eller ja, vår och vår, tort på marken så jag kan använda mina vårskor i alla fall. Men det verkar som att dunjackan måste hänga kvar ett tag till. Den måste dock tvättas så fort jag kommer hem. Luktar askkopp eftersom det är tillåtet att röka på restauranger och krogar här.

Is it?

- tjuvtittat.se

Uppdatering av CV?

Jag har lärt mig en massa nya smarta snabbkommandon i Excel, funderar på att skriva in "Excelstjärna" i mitt CV.

Jag är bra på kontor.

Jag börjar bli bra på det här. På Polen och på att jobba på kontor. Idag har jag suttit med fakturor hela dagen, största bunten släpptes ned på (för dagen) mitt skrivbord imorse. Men jag har betat mig igenom alla och sitter nu och äter något som måste vara världens godaste äpple. Antingen är äpplet verkligen sjukt gott eller så är jag bara glad att få i mig något annat än Scania-mat. Kanske ska gå ner en trappa och ta mig en varm choklad i kaffe maskinen? Jo, jag är bra på att jobba på kontor.

3 days...

Snart får jag komma hem igen. Sakna mig.

Innan dess är mina planer:
1. Se klart alla Johan Falk filmerna.
2. Få i mig en påse ostbågar (till), dem är så mycket godare här.
3. Inte köpa fler skor, fyra par är, okej kanske ett par till.
4. Föräta mig på Milkas "cow" choklad, den fläckiga med brun och vit choklad.

Sen, väl hemma, är min plan att börja på gympan igen. Men det är inte förens jag är hemma igen.