Jag känner att allt fler människor stänger mig ute, sätter upp en vägg och slutar bry sig. Igår träffade jag en person som sa att hon saknade mig. Det är sådana människor som bryr sig, som vill ha mig i sitt liv, som inte sätter upp en vägg. Sen att hon och jag aldrig har haft en jätte nära relation spelar ingen roll, det är inte det som är det viktiga.
En annan person lovade mig igår att inget ska göra så att vi stänger varandra ute, inget kan få oss att sluta bry oss. Det är en sådan människa som verkligen bryr sig, som vill ha mig i sitt liv.
En tredje människa blev ledsen igår, sa att jag stängde den ute och grät nästan. Det är till en sådan människa jag talar om att jag behöver den, säger förlåt och lovar att bättra mig.
För det är så jag blir, stänger folk ute, när dem stänger mig ute. Men som någon sa, jag är inte folk. Nej, ingen av er är folk. Ni är människor i mitt liv eller så tillhör ni ”folket” – som person nummer ett. Och ni behövs allihopa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar