Jag har tappat all motivation till precis allt. Jag lever för min tredagarshelg som kommer en gång i veckan, vilket just nu är på tok för sällan. Jag lever för helgen och för tanken på mina underbara vänner (just nu typ tre av dem, eller fyra, eller nej fem, okej sex) och för älskade M.
Att jag överhuvudtaget orkar med skolan beror på fyra personer. Nej fem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar