torsdag 17 september 2009

Jag är ledsen för omständigheterna.

Det gör ont i mig att jag hittat en vän som passar mig så himla bra. Vi kan prata om allt, vi förstår och på något sätt kompletterar varandra. Men på grund av omständigheter kan vi inte vara vänner, inte fullt ut. Vi kan vara på låssas, på håll och begränsat. I ett annat liv hade han varit min bästa vän.

Det här var ett inlägg jag skrev för ett tag sen men aldrig publicerade. Jag gör det nu, idag, här och nu. För nu vet jag, att det kommer kunna lösa sig. Jag har hittat mitt hopp igen.

2 kommentarer:

C sa...

Vad synd att det är en han, din bästa vän alltså.. men äsch, du är min bästa vän ändå! :D Puss!

Lilla J sa...

Ja men du är min bästa bästa vän C, always and forever!