Det har på senare tid börjat skrämma mig lite grann. Att jag hänger ut mina tankar till dig, till vem som helst. Men jag vet att jag får skylla mig själv, stå mitt kast osv. Eftersom det är det som är meningen med en blogg, att dela med sig.
Men sen finns det ju olika saker att dela med sig av. Vissa delar endast med sig av vad som händer i dennes liv. Vilket jag väldigt sällan gör, det är sällan det kommer upp ett inlägg där det står ”Hej, idag har jag varit på hockey.”. Jag gillar andra som gör det, men det är inte riktigt min stil.
Sen finns det vissa som endast kastar ut sina åsikter, debatterar kan man säga. Men det händer inte så ofta att jag gör det, jag slänger i och för sig ut mina åsikter. Men inte på debatt sättet, jag kan inte, det är inte riktigt min stil.
Jag hänger ut mina tankar, mina känslor och mina åsikter. Och ibland, ibland ångrar jag mig. Och ibland, ibland vågar jag inte ens publicera det jag skriver. För jag vet inte vem du är, du som läser.
Skulle därför vara glad om du någon gång, någon enstaka gång slängde in en kommentar. Kanske inte just i det här inlägget, eller det jag publicerar nästa gång. Det behöver inte ens knyta an till min text, bara ett ”Jag läser //Rebecca” räcker. Bara så att jag vet, vet att du där ute läser mig. Du hör mig och förstår. Försöker i alla fall, mer begär jag inte, knappt ens det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar