Jag borde lära mig att äta varma grönsaker.

Min pappa har fått för sig att han ska göra en egen kokbok. ”Pappsen’s recept”, eller vad han tänkt kalla den.
Visst, det är väl kul. Jag menar, jag tycker ju om pappas mat. Det gör jag verkligen! Och det skulle heller inte vara helt fel att kunna få alla hans specialrecept när jag flyttar hemifrån, så jag också kan lära mig att laga mat.
Men skapandet av själva boken driver mig till vansinne. Jag har nu, två dagar i rad, fått halvkall mat till middag. Bara för att pappa ska lägga upp maten fint på tallrikarna, sedan ska jag ta fram min kamera och ta en sådär tjugoelva kort på det och sedan, sedan får vi alla slå oss ner vid bordet och äta. Just precis, maten har hunnit blivit piss ljummen.
I och med att pappa lägger upp maten lägger han även upp så mycket han tycker man ska äta - av allt. Jag som då inte är så förtjust i varma grönsaker får en hel klutt av det på min tallrik.

Men det går egentligen ingen nöd på mig och jag tycker innerst inne att han är riktigt gullig när han håller på. Vi har ju trots allt en mikro och jag borde, någon gång ganska snart, lära mig att äta varma grönsaker.