Pinsamt att jag ännu en gång "träffats av blixten".
På senare tid har vi börjat spela Uno i skolan. Matilda var här nyss och jag föreslog att vi skulle spela det för jag var så sugen, Uno är ett sådant spel man blir beroende av en tid, men sedan inte vill veta av.
Jag har fattat varför det heter Uno, det är ju det du skriker när du kan gå ut nästa gång det är din tur. Eller rättare sagt tvärt om, att du skriker det eftersom att det är så spelet heter. Men jag har aldrig fattat varför just Uno. Uno har bara varit ett namn för mig eftersom min morfar heter det.
Idag när jag och Matilda spelade slog det mig. Jag kom på det precis då jag skulle skrika ordet.
Uno – ett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar