Jag har börjat tappa kontrollen över min kropp. (Mer än förut.) Min hjärna och min kropp har tappat kontakten och de vill inte samarbeta.
Jag klampar mig fram ovanligt högt för att vara så liten och det är inte sällan jag snubblar eller ramlar. Jag ramlade i trappen här om veckan, blåmärket på benet sitter kvar, jag som inte ramlat där på flera år. Fick föresten ett till blåmärke på andra benet då jag ramlade i helgen.
Jag har börjat gå in i möbler och väggar också, även in i människor. Jag gick in i en lång kille på stationen här om dagen, tack vare att han var så lång hann jag inte titta upp på hans ansikte, utan jag mumlade ett ”föörlåt!” och sprang där ifrån. Fick senare veta att det var en 92:a från Åker.
Jag kliver även på folk, senast var en man på tåget. Han kollade surt på mig ända tills jag kom på att jag vilade mina fötter på hans. Det var nästan så att jag bytte plats för att jag skämdes så mycket.
Jag skulle behöva vara en marionett, låta någon annan styra över mina rörelser och bara glida med en stund. Ja, bara ett litet tag, tills jag skapat fred i min kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar