Och jag som hoppats på att jag skulle förändra hela världen.

Jag och en god vän låg och filosoferade i sängen för någon vecka sedan, vi tittade upp i taket och kom fram till att vi egentligen inte är bra på någonting. Det är ju ganska tragiskt att komma på en sådan sak. Men jag vet inte, vi skrattade åt det hela och det kändes bara komiskt när man var två och kunde skratta ikapp.
Nu sitter jag här själv och försöker komma på en enda sak jag är bra på. Alltså något som betyder något. Det känns ganska deprimerande att jag inte kommer på nånting. Jag brukar säga att alla inte kan vara bra på allt, men är det verkligen så att en del inte är bra på något? Det känns fel på något sätt.