Skrik på övervåningen mellan tre familjemedlemmar som är i varsitt rum:
Mamma: Stackare som står här helt bortglömt i hörnet, jag ska bara torka lite runt omkring dig. Mmhm..
Jag: Mamma du pratar med blomman som om det vore ditt barn!
Mamma: Ja, den är ju nästan det. Stackare.
Pappa: Vem är det synd om?
Jag: Hon pratar med en blomma!
Pappa: Vilken blomma?
Jag: Den i plast!
Mamma: Men det är ju synd om den.
Pappa: Den är gjord i plast…
Mamma: Ja, det kan ju inte vara roligt att vara gjord i plast!
Här pågår städningen för fullt (även om jag inte är så aktiv för tillfället), vi åker hem i morgon. Det ska faktiskt bli skönt att äntligen komma hem. Känns som att jag varit borta i en evighet, även fast jag var hemma för bara två veckor sedan. Men det var ju en så kort stund, bara några dagar typ, typ bara tre dagar. Så nu vill jag hem och få tillbaka mitt liv. Glida runt som jag brukar, sitta vid min dator, titta på alla ”livsnödvändiga” serier och träffa folket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar