Kom nyss hem från julavslutningen i Åkerskolan, min gamla söta grundskola. Och här sitter jag nu och funderar över mitt liv. Allt som hänt sen den tid då jag spenderade större delen av mitt liv i de där lokalerna.
När jag för någon timme sen gick i korridorerna som förr känts som hemma kände jag nu att jag inte passade in. Ingenstans fanns en plats som jag kände att det var okej att jag tog. Eleverna kändes så små och det enda som verkade betyda något för dem var deras utseende och det motsatta könet. Och jag undrar om jag verkligen var precis så när jag gick där, för bara två år sen? Och lärarna kändes så långt borta, två av dem stod ärligt talat och bara gapade när dem såg mig, de hade ingenting att säga, för vad fanns att säga? Vi har absolut ingenting gemensamt längre, hade vi det ens då? Mer än mina studier vill säga.
Tiden i grundskolan är en tid som jag hela tiden säger att jag vill tillbaka till. Men jag är inte så säker på det längre. Jag är snarare ganska säker på att jag absolut inte vill tillbaka. Inte den personen som jag är idag i alla fall. För jag skulle aldrig passa in, jag skulle aldrig kunna gå tillbaka och bli den jag var då. För jag har blivit van vid att kunna prata med mina lärare om allting, att kunna gå en trappa ner och vara ute på stan, att hela tiden kunna uppdatera mig själv med helt ny information från en dator och inte behöva slå upp saker i någon gammal bok från -93. Jag har helt enkelt äntligen börjat passa in i världen, jag har utvecklats och jag känner att det enda jag saknar från den tiden är mina vänner. Mina C:are. Och dem har, precis som jag, gått vidare och fått nya liv.
3 kommentarer:
Bra skrivet. Känner igen mig
För mig och emma var det vi två mot resten av skolan :S :P
/Miss Sjöberg
Jag gillade inte det här inlägget.. Känns synd att du känner så! :/
Skicka en kommentar