tisdag 31 mars 2009
Make it last until I have to go.
Och jag balanserar där på kanten igen, där det är så svårt att stå still, där det inte går att stå still. Det är falla eller fega. Och jag vet att jag måste fega. För min skull. Men jag vill falla. Falla och aldrig, aldrig någonsin stanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar