Det känns i hjärtat.

Han känns i hjärtat nu och har gjort det ett tag. Ni vet, där allra längst in. Jag har blivit allt mer känsligare och klarar mig inte utan honom, jag saknar honom innan han går och klarar inte av tanken på att han inte skulle finnas i mitt liv. Han sitter nu på den plats, den allra heligaste, och jag kan inte stänga honom ute längre. Inte hindra honom från att få allt. Från att veta allt. Från att bli älskad, av mig, helt och hållet. Om ungefär fyra månader flyttar han ifrån mig. Det känns i hjärtat.