Den 19 augusti förra året skrev jag ett inlägg jag inte publicerade, jag gör ofta så med tankar som jag vill släppa ut men inser inte är tillräckligt mogna för att få komma ut i cybervärlden.
Det är lustigt hur kärleken är. För varenda gång man säger till sig själv att nu får det vara nog, jag ska aldrig mer lägga mitt liv i en annan människas händer. Jag ska alltid ha, som Regina Spektor skulle sagt det, one foot on the ground. Det är då. När man bestämt sig att man ska låta mitt hjärta vila, repa sig och slå bara för sig, det är då man faller igen. Och jag är där nu, och jag faller så hårt den här gången.
Fan vad glad jag är idag att jag lät mig falla.
2 kommentarer:
gulligt skrivet :) brukar läsa din blogg ibland och den är fin!
Tack :)
Skicka en kommentar