Den 6 juli skrev jag: "Att hösten kommer vara här typ när som och att allt kommer rivas upp och det är dags att börja om, igen. Jag vet inte när jag ska hinna vänja mig och hitta en vardag i mitt liv nu, och när jag ska hinna ställa om och skapa en ny vardag."
Nu sitter jag här. Jag har skapat en ny vardag, en vardag jag älskar och jag inser mycket riktigt att paniken den 26 juli mycket riktigt löste sig. "Det får lov att bli okej. Till slut får det bli okej." Det blev okej. Bättre än okej. Jag älskar studentlivet. Att inte behöva bry sig om så mycket annat än sig själv. Självklart saknar jag ihjäl mig efter mina syskon ibland och måste ungefär en gång i veckan höra av mig bara för att kolla så att allt är okej. Samma sak gäller min farmor. Jag kom till insikt vad det gäller honom, och hittade ett sätt att komma över det också. Jag saknar Ida så mitt hjärta kan gå sönder och att ha Moa som en del av min vardag. Men ändå. Jag älskar Linköping och den fristad den är för mig. Jag älskar mina nya vänner och allt dem kommit att betyda här nere.
Du var så jäkla smart, okänd.
Everything will be okay in the end.
If it's not okay, it's not the end.
- Unknown
3 kommentarer:
Jag saknar dig.
Jag saknar dig också, men det gjorde jag långt innan jag flyttade med. Så det är liksom ingen nytt... </3
Saknar dig också så mitt hjärta kan gå sönder fina du!
Skicka en kommentar