Solen sken i hans hår och han hade solglasögon.

Inatt drömde jag att han hade kommit hem. Han stod utanför Key (hus på LiU) när jag kom ut från en föreläsning. Solen sken i hans hår och han hade solglasögon. Jag började skratta, skrika och gråta. Sen kramades vi hela dagen. Och alla mina vänner sa "jaha, är det här han", som om de aldrig trott på att han finns i verkligheten. Nu saknar jag honom jätte mycket. Särskilt här, hemma i Strängnäs, hit tog jag mig nämligen igår kväll. Här finns delar av honom överallt, nästan.