För några år sedan var alla hjärtans dag en dag jag älskade. Den betydde röda och rosa papphjärtan med mina vänners namn och ett ”Glad alla hjärtans dag!” på. Den betydde minst lika många egengjorda hjärtan tillbaka. Den betydde vänskap och ”kärlek”. Kärlek på den låga nivån, ni vet de anonyma hjärtana, de som det stod ”Du är söt” eller ännu bättre ”Jag är gillar dig” på. De hjärtana som man sedan spenderade hela kvällen med att lista ut vem de var ifrån.
Nu några år senare då alla hjärtans dag nalkas och alla affärer är bombarderade med hjärtan och nallebjörnar, människor som ser ut att leva på en annan planet vandrar omkring överallt och alla bloggar och bilddagböcker översvämmas av bilder på pojk- och flickvänner. Det är då alla hjärtans dag har kommit att blivit något annat.
Det är nu alla hjärtans dag har kommit att blivit något helt annat.
För min del, jag som singel, innebär alla hjärtans dag på sin höjd en liten ros av min pappa. Jag som singel lägger inte ut onödigt mycket pengar på en dag, jag har inga fjärilar som bråkar i magen och jag har absolut ingen anledning att se fram emot den 14 februari. Okej, den där rosen brukar göra sig riktigt bra i mitt fönster… Men nej, alla hjärtans dag är inget jag längtar till.
Det här betyder inte att jag tycker att dagen ska avskaffas, nej verkligen inte! Jag förstår att man, när man är kär, vill ha en dag då man kan visa sin uppskattning till det motsatta könet, eller för all del till det samma (jag har inga homofobier inte).
Så ta hand om varandra, njut och lika snabbt som den 13:e tog slut kommer även den 14:e vara över. Livet kommer rulla vidare och nästa år, då kanske även jag kommer ha någon att dela denna kärleksfulla dag med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar