Vi var dem som förlora men jubla ändå.

Jag var på tantgympa igår, bra av mig tycker jag allt.
Jag insåg dock ganska fort att min koordinationsförmåga inte var vad den varit. Eftersom jag dessutom aldrig tidigare varit med på detta hade jag ingen som helst aning om vad som skulle hända. Detta resulterade nog i att jag såg riktigt idiotisk ut.

Men jag körde det gamla Åkersknepet – skratta åt dig själv. Och det kändes väldigt mycket högstadiet.
För er som inte vet vad jag pratar om. På idrotten i högstadiet var det väl ganska ofta så att jag och mina närmaste kände att vi inte var allt för bra på vissa grenar. Det resulterade alltid i att vi skrattade åt oss själva och applåderade när vi förlorade.
Kalla mig gärna oseriös, men allt blir så mycket roligare då.