När jag var liten sov jag ofta i mamma och pappas säng. Jag minns hur jag hatade att ligga i skarven för att jag alltid fastnade mellan madrasserna då. Men jag sov alltid där ändå, för i skarven fanns ändarna på täckena och där kom mjuka ut. Mjuka var dunet i täckena och sådana kunde man dra ut ur hörnen och sedan ligga och gosa med.
En annan sak som var speciellt med att sova där var min pappas klockradio. Den hade gröna digitala siffror, eller hade - den har gröna siffror för pappa har den faktiskt kvar. När jag sov hos mamma och pappa låg jag alltid och väntade med spänning på att de gröna siffrorna skulle slå om till **.25. Alltså 25 över någonting, fem i halv. De gånger jag insåg att jag missat 25 över blev jag alltid besviken och försökte hålla mig vaken till nästa gång. Men ni vet hur det är när man är liten, man somnar så fort huvudet nuddar kudden.
Det magiska med 25 över? Jo, titta på en klocka med digitala siffror när den blir 25 över någonting. Ni kommer då se att siffrorna, de bildar en liten påse. I den påsen brukade jag i min fantasi lägga alla möjliga saker.
Så varje gång jag ser 25 i digitala siffror stannar jag upp ett ögonblick och undrar vad det var för skatter jag gömde där i min lilla påse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar