Jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut.

Just nu känns allt så hopplöst. Jag har tappat orken till precis allt. UF kan dra åt helvete. Körkortet kan gå och gömma sig (kommer ändå inte hinna ta innan Risk 1 införs och det orkar jag fan inte med). Fyller arton om ca 3 veckor, jag vill inte. Alla vill fylla arton, gå på krogen och dricka lagligt. Eftersom dricka olagligt aldrig direkt intresserat mig känner jag inget sug till att finally få dricka med åldern inne. Nu framstår jag antagligen som en jävligt tråkig och torr tonåring, men ja det är mitt liv och mina val. Och jag saknar honom, det gör ont i mig. Och allt jag behöver är två armar runt mig och en röst som säger att allt är bra, jag är här nu och du, du är den enda.