Ikväll är jag sådär löjligt lycklig över alla fina människor jag har i mitt liv. De som skickar sms som tar mig genom dagen med det största leendet på läpparna. De som lagar mat åt mig när jag ringer och säger att jag är "vrålis" (vet inte om jag hittat på det själv eller snott det någonstans, men vrålhungrig). De som hör av sig och vill träffa mig, om så bara för att se mig. Den som talar om för mig att lilla jag, lyckas bryta mönstret och föra in något nytt och roligt i dennes annars allt för enformiga vardag.
Och ändå saknas några personer i mig.
Personer som brukade vara min vardag.
Som brukade få mig att känna precis sådär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar