tisdag 23 november 2010

No one is laughing at God.

Jag är en såndär person som använder mig av känslor när jag tränar, jag liksom släpper ut allt. Gör om det till ilska och bara slår och sparkar ut det. På gympan idag började jag gråta. Jag misslyckades med det där att göra om till ilska. Det gick liksom inte.

Inga kommentarer: