Jag lovade mig själv att jag inte skulle ta upp det här i min blogg. Ta upp dig. Men jag kan inte släppa saker eller förstå dem, förens jag skrivit ner dem. Så.
Jag förstår inte hur du tänker. Det har gått ett år. Ett år. Så helt plötsligt kommer du och rubbar min tillvaro, igen. Kan du inte bara låta mig vara? Jag behöver inte dig längre. Du behöver inte mig heller. Du behöver kanske någon, men det är inte mig. Egentligen tycker jag att du ska skaffa dig ett liv, helt enkelt. Lära dig leva på egen hand. Lära känna nya människor och utveckla nya relationer.
Du är borta nu, förstår du det? Vi har inget med varandra att göra. Kanske att vi någon gång i framtiden kan bli vänner igen, som vi brukade vara. Men släpp det här först. Jag kan inte hjälpa dig upp ur avgrunden en gång till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar