Vi är dom som kan skratta åt allt med varann.

Jag kommer från en klass där humor var allt. Vi levde på våra skratt. Det gick inte en dag utan att alla i min klass, vår klass, skrattade.

Jag kommer fortfarande ihåg vad jag hade för kläder på mig första dagen i ettan, att min pappa var med mig och att Matilda kom försent. Något hon troligtvis kommer få höra för resten av livet.
Det sägs att tiden går fort när man har roligt, jag hann inte ens blinka och nian var över.
Visst det fanns dagar då det var segt, men så här efteråt, minns jag dem inte.

Vi hade det omtalade radarparet Moa och Oliver som höll ihop genom alla år. Det var dom som höll humorn uppe, det var dom som drog alla skämt. Sen så hade vi ju Robin och Pierre med sina klockrena kommentarer och alla vi andra som skrattade.

Ett gott skratt förlänger livet, jag tycker vi i 9c ska komma ihåg det. När vi sitter på ålderdomshemmet, 200 år och skrattar så att tårarna sprutar.
- Spruta!