lördag 1 september 2007

Let me fall, even if I hit the ground.

Ibland ser jag mitt humör som ett korthus. Ett korthus som vid minsta vindpust eller stöt faller ihop. Ett korthus som rasar så fort någonting går fel.

Just nu är jag på så grymt bra humör. Ändå sitter jag här och bara väntar.
Jag sitter här och väntar på att någonting ska gå fel, att någonting ska bli åt helvete fel.
Jag sitter här och väntar på att mitt korthus ska rasa.

Inga kommentarer: