Vanligtvis när jag åker till skolan på morgon brukar jag få stå upp. Trots att det brukar vara ungefär sex vagnar är tåget alltid fullt.
Imorse när tåget kom stod vi lagom långt bort på perrongen, i hopp om en sittplats. Där vi stod borde vi hamnat ungefär i mitten på tåget. Dvs. tredje vagnen ungefär.
Tåget kommer in, vi står vid sista vagnen, av tre. Tre vagnar. Vi gick tillbaka en bit och lyckades trycka in oss i mitten vagnen. Mittersta vagnen av tre. Förstår du hur trångt det var?
Jag hade tur i Strängnäs, en man reste sig och klev av. Så jag tog hans plats.
Men med allt gott kommer något ont. I Strängnäs klev en annan kille på. En kille som hade väldigt svårt att stå still, en kille som i varje sväng eller litet gupp kliver på mina tår. Mina stackars små tår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar