Jag saknar att vara liten, ramla, skrapa upp knäet och gråta krokodiltårar.
Jag önskar att jag var liten, att jag låg här med plåster på knäna och att pappa torkat mina krokodiltårar. Att allt nu var bra igen. Att jag imorgon skulle kunna skryta för mina vänner och stolt visa upp mina plåster.
För visst var det så, hade man ont så var plåster det enda som hjälpte? Och plåster hjälpte alla slags skador, stora som små..
Men när huvudet värker som om du blivit överkörd av fem bilar, när näsan rinner som om du hackat lök i ett år och när dina tankar äter upp dig inifrån. Vart sätter man plåstret då? Vart hittar jag ett plåster som täcker hela mig, inifrån och ut? Vart hittar jag ett plåster som är klistrigt nog att sitta kvar, hållbart nog att inte rivas sönder och fint nog att muntra upp mig lite grann?
Vart hittar jag ett plåster som jag imorgon kan skryta över?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar