När jag gråter låser jag in mig på toaletten. Dels för att ingen ska se när jag gråter, dels för att ingen ska kunna störa mig och dels för att jag på så sätt kan tvätta mig i ansiktet så att det inte ska synas efteråt.
Alltså, jag börjar gråta och springer in på toaletten. Sätter mig på golvet eller ställer mig mot väggen. Sitter/står där och gråter som en idiot, det är ju så otroligt synd om mig. När jag sedan känner mig ”klar” går jag till handfatet för att tvätta av mig. Det är då, då som jag upptäcker hur ful jag är. Rödfläckig i hela ansiktet, svart under ögonen och munnen i en förvrängd min.
Det är då jag börjar gråta igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar