Jag kan gissa att de flesta som ser mitt rum skrattar. Skrattar åt hur flickigt det är. Skrattar åt hur mycket saker som får plats i ett så litet rum. Men framför allt, skrattar åt min rosa affisch.
Ja, jag har en rosa affisch! Det står ”Livet är rosa” på den. Skratta på du bara. Och när du skrattat klart tänk efter. Är inte livet lite rosa trots allt?
Rosa är en färg, en färg som vissa hatar och andra, som jag, älskar den. ”Rosa står som symbol för kärlek och ömhet, inte lika passionerat som rött.”
Är det inte så med livet också? Är inte livet kärleksfullt och på något sätt öm-tåligt? Ibland får även livet den där passionerade färgen röd. Men för det mesta, är livet bara rosa.
Så skratta du åt min rosa affisch, men kom ihåg mig när ditt liv slår om till den där röda färgen och när du då fattar att livet du levt.. Det var rosa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar